Haveristens logg

Slut!

2009-12-09T23:39:00.003+01:00

Jag lägger ner nu!
Jag är den jag är.
Därför så tänker jag aldrig böja mig för vad andra tycker och tänker.
Om mig och det jag gör och skriver om.
Jag började att skriva för att jag tyckte det var kul!
Nu är det inget kul längre. Tack och hej!

Va faan?

2009-12-09T20:40:00.002+01:00

Måndag morgon och jag står och kräks lakrits-shoots genom näsan.
Hur gick det till?
Och varför?
Jo, den fullständiga idioten dök upp i Söndags kväll.
Han hade fått reda på att vi var bjudna på grillfest på kvällen.
Upp till Jonny och Annika skulle vi och han bjöd naturligtvis med sig.
(han hade ju ändå inget för sig!)
Och som vanligt när han är med så slutar det i kaos och sprit.
Och jag som inte skulle dricka sprit.
Nu blev det tack o lov inte så mycket kaos, men mer sprit.
Började och avslutade med lakrits-shoots.
Inte bra inte.
Därför stod jag där och spydde någon slags vätska med lakritssmak.
Och jag som inte ens tycker om lakrits.
Aldrig mer!
Men ett stort tack till värd paret som stod ut med oss och vad jag minns så var maten bra också

Och du mördaren!
Det har inte hänt så mycket, har bara varit lite trött och självdestruktiv.
Människor som mig, mår inte bra av att inte jobba.

"Compadre"!
Bara var lugn och trevlig så ska du se att allt blir bra till slut.
Hitta din egen stig.
Och hitta nya villebråd.
Kanske skulle vi jaga tillsammans någon dag.

Den fullständiga idioten!

2009-12-02T21:35:00.004+01:00

Den fullständiga idioten. (DFI)

DFI är en gammal vän till mig, inte riktigt vän men någon som jag känt väldigt länge, en person som poppar upp med jämna mellan rum.
Och som lyckas ställa till det för mig av bara helvete.
Han har hängt runt mig i nästan fjorton dagars tid nu, och ut av det så kommer det nästan bara skit.
Han är en ganska konstig filur med ett sätt och en moral som inte alltid överens- stämmer med min.
Där jag kan ta det ganska stilla så kan han hetsa upp sig till vansinne.
Och nu har han även börjat att lägga sig i vad och hur jag skriver.
Vi kom att prata om dom maniska tvilling systrarna för ett par dagar sen, jag tyckte att det inte var något att prata om, men han gick fullständigt i taket.
(det är inget kul, jag lovar!)
Sen hade jag att göra i över en timme innan jag fick tyst på honom.
Men då hade han redan hunnit att tömma sig över både "blåsaren", "mördaren" och några till.

Och nu har DFI även varit inblandad i mitt bilstrul.
Jag åkte in till stan för ett par dagar sen när han dök upp på bussen.
Och nyfiken som han är så fick jag honom på halsen, direkt!
Sa att jag kanske skulle titta på en bil.
Vilket fick honom att bröla rätt ut att han minsann kände en bil handlare på söder och att han kunde fixa en bra "deal" till mig.
(redan där skulle jag vänt och åkt hem, men icke.)
Så ner i ett garage på Ringvägen där det satt en trave pokerspelande zigenare för att hämta nyckeln (nu skulle jag verkligen ha sprungit) sen var det bara att ta sig ut till Östberga och titta på "underverket".
Som bestod av en gammal Caddy, på långt håll, i mörker och med svaga glasögon så såg den ganska okey ut.
Dörrar och luckor gick inte att låsa och på bilnyckel stod det Ford, men det tyckte DFI var petitesser.
-Fan Åke, den här är ju perfekt för dig och så kan du ju betala när du får råd, ta en sväng vet jag.
Vilket jag gjorde på smågatorna, och bilen var ju ganska okey
När jag kom tillbaka så sa jag att den var ju ganska ok men jag tyckte att den skakade lite när jag drog på.
Äh, sa DFI bara lite dåligt med luft i däcken och jag har redan ringt och berättat att du skall ha den.
(tack din jävla idiot)
När vi väl packat in oss och börjat köra så säger DFI åt mig att köra över Vermdö för att han plötsligt kommit på att bilen inte varit besiktigad på över två år och inte var den skattad och försäkrad heller, men det var ju bara "skit" saker att fixa och så var ju det mörkt och rusnings trafik, så det skulle inte vara något problem.

Så där satt jag nu på Värmdövägen, i en oskattad, obesiktigad, och oförsäkrad bil igen, som dessutom skakade i framvagnen så att vi var tvungna att vara två som höll i ratten när det gick i över 70.
Grattis!
Vi tog oss hem till ön, jag satte DFI på färjan och gick och la mig med ett mycket upprört sinnelag.

Dagen efter så åker jag upp med den här fula fan (nu hade jag även sett den i dagsljus) till öns bilmeck, som naturligtvis dömde ut den direkt.
-Du har väl inte betalt pengar för den här? Den är fullständigt SLUT! En fara för liv och lem, ta bort den här ifrån innan den faller i bitar!
Grattis?
Två dagar senare så smyger den fule fan och jag tillbaks på värmdövägen.
I sakta mak och med en kilometer lång kö efter oss.
Tar mig till zigenargaraget rusar in slänger nyckel på bordet skrikandes att det bara var skit och sen lägger jag benen på ryggen och rusar därifrån.
(tror dom blev alldeles förstummade för jag har inte hört ett ljud efter det)
Tack DFI

Bilstrul 2

Kommer till sans i en Skoda Felicia på södra sida av stan och fullstängt vilse.
Hur fan gick nu det här till?
Jo, en god vän till mig har ordnat så att jag fått fatt i en bil av en bilhandlare.
En bil som jag måste låna till då den är alldeles för dyr för min plånbok.
Och jag kan ju naturligtvis inte ta något lån.
Vilket innebär att jag måste blanda in nära och kära.
I det här fallet min Norska vän (som jag inte får skriva om)
Så jag började dagen med att härja ihop till handpengen.
Sen får jag lift med min gode arbetsgivare som ser till att köra mig till Solvalla för att hämta upp papperna som min Norska vän ska skriva på.
En så länge är allt stilla!
Blir av släppt vid en T-bane station, och vem står inte där och väntar om inte.
Den fullständiga idioten.
Tack o hej, nu börjar strulet igen.
Efter en massa trassel med tunnelbana och tvär bana så är vi framme vid min Norska väns arbete, som skriver på alla papper och ger mig nycklarna till hennes bil med förmaningen om att inte vara borta för länge då en nära anhörig var mycket sjuk.

Bara det skulle ju ha fått mig att avbryta det hela. Det och den fullständiga
idioten.
Men, näe.
Inte det inte.
Så DFI kör mig tillbaka så att jag slapp trassla med det kommunala nätet igen.
Hos bilhandlaren tar det tid.
Lång tid.
Så helt plötsligt så säger DFI att han inte har tid längre, att han måste dra.
Vänta lite nu!
-Jag ska ju hämta min nya bil, och du skall köra min Norska väns bil tillbaka till henne, så var ju det bestämt.
Men se det gick inte, han var tvungen och dra så var det bara.
Hur jag sen löste problemet var min sak.
Så han tog min Norska väns bil och for till Svedmyra.
Och där stod jag, på Solvalla.
Men jag skulle i alla fall få min nya bil.
Och i vanlig ordning så sket det sig totalt.
Bilen jag skulle hämta dvs min bil, visade sig vara obesiktigad med körförbud!
Ämenvafan.
Men det positiva var att den skulle besiktigas dagen efter och att eventuella fel skulle dom ta hand om.

Det var nu jag hamnade i Skodan!
Pga strulet så lånade bilnasaren ut en bil till mig.
Bil och bil?
Man kan väl säga att den var i något bättre skick än Caddyn, men bara något.
Stressad som en idiot så far jag iväg till min Norska vän och kör väl vilse så det bara visslar om det!
Regn, dålig syn, inget lyse i inredningen, (mätare mm) stressad.
Kan bara gå på ett sätt.
Åt helvete.
En timma senare så landar jag hos min Norska vän (som är måttligt imponerad av mina insattser)(plus att hennes nära hade hunnit gå bort) med en Skoda Felicia.
Och hennes bil på driven med DFI söder någon stans om staden.
Det här tog en stund att förklara!
Att sen gå på skallgång efter DFI, var inte lätt.
Men efter mycket om och men och som även innebar mer tvär bana, tunnelbana och taxi så får jag fatt i bilen.
Var bara att lämna den tillbaka med ett skamset sinnelag och be om ursäkt

Jag är hemskt ledsen att du blev inblandad min Norska vän.

Och så hoppas jag att det dröjer ett tag innan den fullständiga idioten dyker upp.

Vänner och bekanta.

2009-11-29T20:34:00.004+01:00

Nu ska vi se!

Mördaren, militären, dom maniska tvillingsystrarna, blåsarn och den fullständiga idioten. Vänner och bekanta till mig, men alla har dom något slags fel. Det är inte så att dom är några illvilliga människor, dom har bara haft otur på något vis.

Vi kan ta "blåsaren" som ett exempel, en vän som jag känt i över 30 år. En man som jag känner att jag har ställt upp på (han kanske inte känner så?) Och som är skyldig mig mycket pengar. Nu kan väl jag iof skita i det då jag vet att han har det jobbigt, men man kan väl i alla fall höra av sig. (jag skulle bli mindre sne då) Än så länge har jag inte kallat dig för "blåsaren" rätt ut, men det är nära nu! Prova att slå en signal.

Min vän "mördaren hade nog en massa otur i helgen. (du skulle nog hållt dig hemma med barnet). Sen ska vi nog vara jävligt glada att det inte gick värre än vad det gjorde!

"Militären", för en gång skull var du inte inblandad. Jag är förvånad och imponerad. (det kunde ju varit du)

"Dom maniska tvilingsystrarana" ja vad ska jag säga? Tycker nog att det är lite konstigt det ni håller på med. Ni får akta er så att ni inte skärmar er från "vanligt" folk. För det är ju faktiskt så att det finns en massa människor runt omkring er som älskar er och bryr sig. Och som samtidigt tycker att det gått lite för långt.

"Den fullständiga Idioten" orkar jag inte ens ta upp idag, han kommer i stället få en hel blogg vid ett senare tillfälle så tack din idiot!

12 - 4 Hundvakten

2009-11-21T10:13:00.018+01:00

Jag fick nästan alltid gå den sk hundvakten när jag var till sjöss.

Vilket innebar att man jobbar 12-4 dag som natt.

I mina uppgifter ingick bla att purra kocken 0320.

Så även den här morgonen, så jag skramlar ner i hans hytt med den vanliga start upp groggen ( en liten skvätt saft i botten så fyller man på med vodka tills den blir klar).

Sen var det bara att banka på hans hytt dörr tills han vaknade och kom upp och öppna, kocken hade i motsats till alla andra sin hytt dörr låst i sjön.

Det kan ju iofs ha med att göra att vi hade hivat in en 1.5m boa-orm vid

namn Ingalill i hans koj för ett par veckor tidigare.

På väg tillbaka till bryggan hör jag att det brakar i mässen.

Vem är uppe den här tiden på dygnet?

Traskar dit för att se vem det var.

Och med huvudet nerkört bland allt vårat kallskurna står en

STOR JÄVLA NEGER.

Som vänder sig mot mig och väser:

-if U tell J kill U!

"Panik"

Jag for åt ett håll och "bammsingen" åt ett annat

Jag rusade upp på bryggan med andan i halsen och ordentligt rädd.

-Ämenvafan, Jag mötte en stor jävla neger i mässen.

Skrek jag till styrmanen.

Som naturligtvis trodde att jag drev med honom, vi var ju ett par dagar ut i sjön osv men efter en stund så lyckades jag övertala honom att så var fallet.

Vi hade alltså en fripassagerare ombord!

Nu gick STOR larmet!

Alle man på däck.

Vi har en fripassagerare ombord!

Hela båten söktes igen från kölsvin till skorsten.

Och inte en neger hittades.

Nu började det muttras bland "gubbarna"

-Vad är det som händer?

-Är det någon som fått fnatt?

- Någon som ser i syne?

- Har han rökt på igen?

Och så var det ju söndag, så de flesta "gubbarna"var bakis, trötta och lediga.

Och nu hade jag lurat upp hela gänget för att jag hade rökt på och hade haft "hallisar".

Inte bra inte.

Ingen stor jävla neger, ingen "bammsing" och ingen fripassagerare.

Bara törna in igen och gå o lägga sig.

"Gubbarna" försvann ner i sina hytter med arga ögonkast på mig och jag fick mig en utskällning av befälet.

Traskandes ner i inredningen tänker jag:

-Såg jag någon neger?

- Var det verkligen det här som hände?

-Är jag riktigt klok i huvudet?

Sen slog det mig.

Jag purrar min goda vän Skånska Lasse så får han hjälpa mig ur det här.

SL var ju med och letade och han känner mig väl, han kan säkert förklara vad det var för fel på mig.

Så där satt jag och tömde mig över honom, satt nog i 20 minuter och gnydde.

När han avbröt mig.

-Åke, jag vet att du har rätt

-Va?

-Jo jag sa att jag vet att du har rätt

-Va?

-Jo jag hade "bammsingen" under min koj hela tiden när vi letade.

-Va?

- Jo du måste förstå Åke, det var vår "bammsing"

-Va? Vår "bammsing" (nu fattade jag inget)

-Jo det var den killen som jag köpte vårat gräs av, och när han mötte dig i mässen så rusade han rätt ner i min hytt för att gömma sig (han hade ju varit där när jag köpte gräset) så jag vaknade av att jag såg ett par fötter försvinna under min koj,

sen gick ju larmet så det var bara att se till att han höll sig gömd, jag ville ju inte att han skulle "gola" oss.

-Så du har vetat att jag har haft rätt hela tiden och du hade "bammsingen" gömd under kojen?

-Jepp

-Fattar du att jag har hela båten emot mig? Att alla tror att jag "törnat" och har "hallisar".

-Jamen vad fan skulle jag göra?Jag kan ju inte "gola" mig själv.

-Jaha var är han nu? Ligger han kvar under kojen? Å du, det var ju en stor jävel,hur fick han plats?

-Så stor var han ju inte, ganska liten faktiskt, en liten kille på 16-17 år, och han är inte kvar under kojen, när allt hade lugnat ner sig fick han lite mat och ett par dricka av mig sen försvann han.

-Jaha så nu har vi en "golneger" som springer runt i gångarna, va fan gör vi nu?

-Vi kan inte göra så mycket, det är bara vänta och se.

-Vänta och se! Är du inte klok i huvudet? Hela jävla båten går och tittar snett på mig, jag kommer ju att få åka hem när vi kommer till Europa.

-Jamen vad fan ska vi göra? Har vi tur så ramlar han i sjön.

Nu gick det ett par dagar och ingen neger dök upp.

Folket ombord tittade mer och mer konstigt på mig.

Vissa slutade helt och hållet att prata med mig.

Blev t om stoppad på alkohol.

Och hela tiden så var det bara jag och SL som visste att jag inte var ute och cyklade.

Så en tidig morgon så dök negern upp igen.

Chifen fann honom sovandes i skorstenen.

Och så var pådraget igång igen.

Överstyrman rusar in på bryggan och hämtar lin-geväret (det var ju en stor jätte neger vi hade emot oss).

Och hela besättningen manar reling.

Fram kommer då våran "bammsing" skitig, hungrig och ganska trött.

Blir ju inte så mycket sova i en skorsten.

Och naturligtvis så var han ju inte så jävla stor!

(vilket jag fick äta upp i veckor)

Nåväl, ordningen var återställd, negern låstes in och folk började prata med mig igen (fick till och med ett par bira av någon)

Dagarna som gick innan vi var uppe i Europa var ganska nervösa för mig och SL.
Skulle han "gola" oss?
Och vad skulle då ske?

Nu sa vår neger inget om oss.
Han hölls inlåst för att sen bli hämtad av polisen i Rotterdam när vi väl kom dit.
Timmarna innan vi kom fram var det någon som släppte ut honom så att han förmodligen kunde kasta sig i sjön och simma iland.

Jag har konfronterat SL om det här ett antal gånger men han blånekar.

Åmenvafan!

2009-11-20T20:56:00.004+01:00

Gick du på den enkla?

Ja, jag gjorde ju det, och det retar mig till förbannelse.

Tycker inte om när folk använder sig av mina svagheter.

Men just det här gången får det passera, har väl kanske gjort mig lite förtjänt av det t om.

Men du min vän.

Du som utsatte mig för det här.

Du kommer att få pröjsa!

Du är förlåten för den här gången.

Förlåten men inte glömd!

Som du vet sen gammalt så glömmer jag aldrig en oförrätt

Så nu har du fått ytterligare en notering i min lilla svarta.

Och när du minst anar så kommer det någon form av... vedergällning.

Förlåten "Yes", men glömd?

Aldrig.

NOG!

2009-11-17T21:34:00.003+01:00

Stopp och belägg!

Det här är min blogg.

Inget forum för er och era barnsligheter.

Att ni för krig skiter jag fullständigt i f om nu.

Försvinn från min bakgård.

Gå och lek på eran egen gård.

Lämna mig och min blogg ifred!

Det här är sista gången jag tänker ta upp det här med er.

Har ni inget annat att prata med mig om så kan ni lika gärna hålla käften och dra åt helvete.

VS 11, jag valde bort din kommentar bla för att den innehöll namn.

Jag har fått på skallen förut för att jag har publicerat namn.

Och det har jag ingen lust med igen.

Så återigen för erat krig någon annanstans än på min blogg.

Ämenvafan!

Bara det här tar tid från mig.

Tid som jag måste ta ifrån min egen.

Bara det!

Det hela liknar ankskit tycker jag.

Så dra åt helvete eller uppför er.

?

2009-11-16T17:45:00.003+01:00

Har fått en hel del kritik angående mitt sätt att hantera kommentarer.

Men så här är det.

Jag väljer vilka kommentarer som läggs ut på min blogg på grund av

att en del är rena elakheter och person påhopp, som inte har med mig att göra.

Eller min blogg.

Naturligtvis så kan det bli lite fel där också.

Så jag hoppas verkligen att VS11 vet vilken Åsa han uttrycker åsikter om!

Då jag känner minst 5 st kvinnor som heter Åsa

Vem vet?

Nästa gång kanske jag sållar hårdare.

Eller så släpper jag ut det totala vansinnet.

Kriget tar aldrig slut!

Hur fan orkar ni?

Är det ingen som är nojjig över att det kan bli blods spilla!

Barnrummpor!

I sandlådan

2009-11-14T09:26:00.003+01:00

Vad är det som sker?
Och hur tänker folk?
Det pågår ett krig i min värld och på min ö.
Vuxna människor som gör allt för att förstöra för varandra.
Och när "vuxna" människor drabbar samman i lådan så sker det saker.
I det här fallet så har det gått för långt!
Nu är det hot om våld och ond bråd död.
Än så länge så är det bara stora ord, men snart så kommer någon att få betala med delar av sin hud.
Inte bra.
Nu hör det till saken att dom krigsförande människorna är alla vänner till mig.
Vilket gör det svårt för mig att hålla mig neutral.
Hallå!
Ni har alla fyllt 40 (eller nära på), och det ni håller på med måste ju för helvete vara under er värdighet.
Så bara lägg ner.
Lämna det här bakom er och gå vidare.
Innan det sker en olycka.
Och ännu mer folk blir inblandade.
Jag begär inte att ni skall bli bästa vänner, men ni måste ju kunna mötas.
Som ni vet så lever vi i en liten värld och att det är nära till varandra.
Återigen så har jag levt ute i världen och jag har aldrig sett något liknande.
Det här är ju ta mig fan löjligt.
Jag fattar inte att ni har låtit det gå så här långt.
Så snälla.
Lägg ner.
Innan det sker en olycka.
Eller gå ut på åkern och gör upp!
Något måste ske och det är nu.
Risken finns att det annars bildas medborgargarden som gaddar sig samman och kör er av ön, byn och kommunen.
Sen är det ju barn inblandade.
Hur tänker ni om det?
Är det dom värderingar som ni vill föra över till era barn?

13

2009-11-12T20:35:00.001+01:00

I morgon är det Fredagen den 13-onde.
Haveristens barn undrar hur det skall gå och vad som kommer att ske!

Reflektioner

2009-11-09T16:58:00.007+01:00

Tror att det är en blåsning, det här med att man blir visare ju äldre man blir.
Tror att man bara blir mer luttrad ju äldre man blir.
Jag har rest och levt på ett sätt som är få förunnat.
Träffat och pratat med folk från alla raser, religioner, hudfärger och animaliskt ursprung.
Och inte ett skit smartare har jag blivit.
Bara lite mer bekväm.
Visst, det kanske kan ses som att man blivit lite visare.
Fast i min värld kallas det latare och bekvämare.
Okey, man försätter sig kanske inte fullt så mycket tilltrasslade situationer.
(fast det händer)

Fast det är återigen inte visdom utan lättja.
Så alla ni som lever i tron att ni blir visare ju äldre ni blir.
Ni är lurade!

Det går stora bogserbåtar förbi mitt fönster.

Hur fan kan man bygga ett kök som tillåter att man slår sig medvetslös på fläkten?

Har åkt ifrån telefon vid ett antal tillfällen.
"Panik"
Inte för mig, men för resten av världen.
Hur gick det här till?
Det var ju faktiskt inte så länge sedan man använde sig av Morse.
Jag överlever, men andra får spel.

Om man hittar en nybryten kofot i en lövhög i Tensta, är det någon som tappat den då?

Nu vet jag vad som får mig att "flippa" ut!
Negativism.
Jag kan använda min son Nils som ett exempel.
Vi har jobbat ihop.
Han kan få riktiga "negg" spel.
- Det här går aldrig.
- Så kan man väl aldrig göra.
- Nu går det åt helvete.
Osv mm mm

Jag blir då fullständigt vansinig och ber allt och alla att dra åt helvete!
"Det här fixar jag ensam"
- så dra bara dit solen aldrig skiner!
Så all slags negativism får mig att sparka bakut.
Om det sen gäller byggnadsätt, hur man är eller hur lång tid allt tar.
Det drar ner mig.
Jag orkar inte det.
Jag är inte sådan.

Är nog bara en udda bit i pusslet.

Och ibland så längtar jag hem till Spanien.

Sprit.

2009-11-02T17:20:00.003+01:00

Det här med sprit är inte riktigt min grej.
Jodå, vin och öl går bra.
Men sprit.
Icke!
Jag blir totalt förvandlad.
Blir en dräglande, rabbiat och otrevlig människa.
Tyvärr så går det här ut över min omgivning.
Säger och gör saker som jag aldrig skulle göra i vanliga fall.
Och fort går det också.
Går från att vara en social och trevlig till ett dräglande kronvrak på en nanosekund.
Är som om man bara drar ur strömmen.
Ska jag sen försöka att ta mig hem så slutar det i garanterat minst ett dik-dyk.
I helgen så lyckades jag med två.
Sista gången så tänkte jag faktiskt ligga kvar.
Men insåg med dom sista spillrorna av mitt intelekt att ingen skulle hitta mig bland buskarna, och att jag förmodligen skulle frysa ihjäl där jag låg.
Och eftersom jag hade uppfört mig som ett svin så skulle ingen heller leta efter mig.
Så det var bara att forsätta att krypa hem!
Sen blir jag riktigt riktigt sjuk ett par dagar efter ett större sprit intag
Både fysiskt och psykiskt.
Tar ett par dagar innan jag är på banan igen.
Men idag så står jag i alla fall upp.
Och till er som var inblandade i mina svinaktigheter kan jag bara be om ursäkt.
Kan inte lova att det inte händer igen, men jag skall åt minstonde försöka.
Och till er som såg mig krypa hem kan jag bara säga att det är på det sättet jag går när jag är riktigt packad.

Skaru.....

2009-10-31T10:17:00.002+01:00

Skaru dra?
Skaru lätta?
För i så fall så måste jag tänka om!
Så sa hon min Norska vän (som jag inte får skriva om) när hon läst min sista blogg.
Näe.
Jag ska inte dra och jag ska inte lätta.
Är bara lite less.
Jag glömmer bara bort hela tiden hur det är i Sverige.

Fick en förfrågan för ett par dagar sen om ett sjöjobb, jag sa instinktivt nej direkt.
Jag vill verkligen inte ut på sjön igen.
Känns som jag är klar med just den biten. (för tillfället)
Jag är faktiskt nöjd och belåten med vilket skit jobb som helst.
Bara jag får jobba.

Det är väl kanske just det som får mig att bli less.
Att jag för tillfället inte har något sådant.
Men jakten forsätter.

Har fått en "syfilis! attack igen så idag ryker håret!
Livet leker.

Säl-samt!

2009-10-30T15:23:00.002+01:00

Det har varit lugnt och stilla i min vik länge nog nu.
Igår så förstod jag varför, det har dykt upp (säger man så?) en säl.
Han (eller hon) håller sakta men säkert på att äta sig igenom mitt fiskskafferi.
Till och med mörten går åt, visst är sälen vacker att glo på men ska den verkligen vara här inne?
Inne i min vik!
Kan väl i och för sig vara en rest av vad CD har lämnat kvar, som kråkorna.
Föresten så har Siv ätit sin sista fimp, hon stört dök på min veranda, bröt pannbenet sen var hela dagen förstörd.
Dom incestuösa bröderna har nu suttit och gråtit i dagarna tre.
Har inte haft jobb på två veckor nu.
Jävligt trist!
Får se vad som händer, men flykt impulsen har ökat.
Kommer med jämna mellanrum på varför jag flydde få två år sen.

Värk och bort längtan går hand i hand.
Och en sådan som jag är inte byggd för att gå ledig.
Det samlas en massa galenskap i mitt huvud när jag varit ledig för länge.
Näst intill självdestruktiva tankar.
Kanske jag bara ska "dynga" till riktigt ordentligt?
Får se vad som händer.
(men jag tror inte att det kommer något gott ur det här)
Näe, nu går jag och skallar en sten igen.

Bitter och introvert.

2009-10-22T08:53:00.003+02:00

Nej,Jag hittar inte på, det som har skett har verkligen inträffat.
Och inte har jag lust att skriva om något gulligt, livet består till stor del av snor och avföring.

Nej, någon snuskpelle är jag inte heller, men jag forsätter att vara skeptisk till allt som är gulligt och rart.

Nej, jag super inte! Snarare tvärt om, och datorn är ny och fungerar, men inte mitt huvud.

Nej, jag har inte flyttat tillbaka till Spanien, även om suget finns där.

Men jag har varit i Norge och burit saker, och sen for jag hem och bar saker. Så nu har jag fått ont i "ondjävla" foten, vilket jag naturligtvis borde ha kommit ihåg men eftersom den har varit snäll en längre tid så glömde jag bort den. Med tanke på att det är åtta år sen jag stöp och krossade foten, och fick en diagnos som sa att jag aldrig mer skulle kunna gå på den utan krycka. Så är lite ont i foten en skit sak. Men den "tillfälliga" värken gör mig till en bitter och introvert människa. Men det går väl över? (fast jag förstår mig på mördare lite bättre) Foten blev ju naturligtvis inte bättre av att jag fick gå över ö-jäveln i går när min min bil tog sig själv av daga (vi har gått på lite överlevnads andning ett tag men nu är det slut)

Nu skall jag gå ut och skalla några stenar (utan hjälm!)

Ha en bra dag eller dra åt helvete!

Diverse blandat.

2009-10-04T07:54:00.003+02:00

Lite kinkig.

När man som i mitt fall äter Penicellin så händer det saker i ens kropp.
Och hos mig har det hänt saker i min mage.
Så när jag sätter mig på muggen så kommer det ut något som är tunnare en vatten.
Så nu är jag inne på att skaffa någon slags vakuum mugg.
Eller så kanske jag bara ska tejpa en svart sopsäck runt min mage.
(så att det blir som någon slags kjol)
Och sen forsätta att tejpa när jag väl har satt mig.
Då jag inte vill att det här som nu kommer ut ur min mage skall sprida sig i resten av huset.
Eller ska jag kanske bygga mig någon slags astronaut mugg, för då blir ju garanterat allt kvar där det skall vara.
Nu finns det en viss fördel med det här.
Inte för mig, utan för min omgivning, man kan väl säga att man inte släpper väder hur som helst.
Det händer grejor då!

En ursäkt.

Är skyldig en kamrat en ursäkt. (även fast det var han som bäddade för det)
Min kamrat skickade mig sitt visitkort på telefonen.
Där stod Hale och hans telefon nummer.
Jag kände inte då mannen i fråga så väl då, så jag tänkte att han kanske kallade sig så (folk kallar sig så mycket konstiga saker nu för tiden)
Så Hale fick han heta, eller till och med den Hale.
Och det epitetet har nu hängt kvar i flera år.
Och tyvärr så har det spridit sig.
Fler och fler använder det.
Eftersom jag i min enfald har använt det om honom. (han kallade ju sig så)
Fick för ett par dagar sen ett mess från mannen ifråga där han undrade varför jag kallade honom så.
Så jag skickade ett tillbaka till honom, där jag ifråga satte hans mentala status.
Vadå jag kallar?
Det var ju du din idiot som kallade dig själv för det när du skickade mig dit visitkort!
Får blixt snabbt ett svar från honom, att han använder sig av Halebop, och att han inte på något vis har eller tänker kalla sig Hale, utan att det var tänkt som information till mig.
Ok, "fine" jag ber om ursäkt, ska aldrig mer kalla dig för den hale.
Vill säga, om du inte gör dig förtjänt av att bli kallad för just den hale.

Torsdagen den 1/10 kl 2230 -1 grad

Får ett telefonsamtal från min Norska vän (som jag inte får skriva om) att hon är på väg hem och ville bli hämtad nere vid färjan.
Vilket naturligtvis inte är något problem.
Nu hör det till saken att jag hade tagit en dusch och satt i morgonrocken.
Men jag tänkte att jag inte behövde byta om. (bilen blir ju snabbt varm)
Så jag sätter på mig flipp-floppsen och lättar för att hämta henne.
Halvvägs över ön får jag en idiot punktering.
Inser ganska omgående att någon hämtning blir det inte tal om.
Så det var bara att sätta igång att ringa vänner och bekanta.
Ingen kunde ställa upp och hjälpa mig, förutom min bror men han befann sig på Malta så det skulle ta lite tid innan han kom.
Så det var bara att ringa min Norska vän och förklara läget.
- Sorry, men du får faktiskt gå hem.
Så där befinner nu jag mig.
I flipp-flopps, morgonrock, läsglasögon och det är minusgrader ute.
Och att jag är tvungen att gå över halva ön i den här utstyrseln.
Och i o med att det är kallt ute så tar jag även på mig ett par hörselkåpor jag hade i bilen.
Så om det var någon som såg en vandringsman i Flipp-flops, morgonrock, läsglasögon, hörselkåpor traskandes i minusgrader så var det bara jag.
(fullt normal men rätt ovanlig)
Tog mig säkert 20 minuter att ta mig hem, tack och lov så mötte jag ingen.
Men rimmfrost hade jag i hela klockspelet!
Genomfrusen var det bara och kasta sig i duschen igen och efter det så packade jag in mig i allt vad varma filtar heter.
Efter ca en timme så kommer min Norska vän hem, måttligt road och imponerad.
Då hon fått gå sex kilometer i bitande kyla i högklackat och nylonstrumpor
Så vad kan jag säga?
Shit happens?

Femton år

2009-09-28T11:49:00.002+02:00

Hade lite svårt att somna igår, låg och vred och vände på mig.
Kunde inte riktigt förstå vad det var som var på gång.
Men när jag vaknade på morgonen idag så hade det gått upp en talgdank för mig.
Visst jävlar, det är ju femton år sen Estonia gick under.
Det är ju inte så att jag går runt och tänker på det här dagligen.
Då dom döda rider snabbt (Wilhem Moberg).
Men idag så slog det hårt!
Tycker verkligen illa om årsdagar.
Konstigt nog så gick inte mina tankar direkt till mina föräldrar.
Utan till min vän Renne, som faktiskt klarade sig från färjan med livet i behåll och som sen kämpade i flera timmar på flotten.
När väl räddningen dök upp så orkade hon inte kämpa längre, utan gav upp och föll i från flotten.
Sen sågs inte hon något mer.

Femton år!

Har en god vän som sa till mig för många år sen
-Åke, livet är som en liten flaska brännvin. Det går åt fort, ingenting händer och i slutändan så blir man bara förbannad.

Dom här femton år har utan konkurrens varit dom tuffaste i mitt liv.
Allt har hänt.
Allt från krossade äktenskap och fötter, till rena glädjerusningar, vilda flykter och riktiga tvärbromsningar.

Jag undrar ibland över hur det skulle ha sett ut om det här med Estonia inte hade skett.
Skulle jag fortfarande varit gift?
Kanske bott kvar i tommtebo lyckan?
Fler barn kanske?
Men det är ju bara som att gråta över spilld mjölk (i mitt fall brännvin).
Och vem fan orkar det?
Jag har ett bra liv i dag och ångrar faktiskt inte så mycket.
Vare sig det gäller saker jag gjort och inte gjort.
Men det är kanske så i alla fall att livet är som en liten flaska brännvin.
Vad vet jag?

Undrar?

2009-09-27T14:52:00.005+02:00

Filosoferar.

Undrar om mina grannar inte gjorde i rören idag? Jag har nu sett dom smyga runt här i buskarna ett par dagar nu, tisslat och tasslat. Men jag tror att det tog slut idag. För idag så dök det upp ett gäng motorcykel buren "ungdom" på besök. Och dom var ju naturligtvis tvungna att väsnas lite x-tra när dom körde över den nybyggda vägen som man bland annat tvistar om. Nu försvann grann kärringen från sin brygga så att stickorna rök. Och grann gubben började smyga bakom ner dragna gardiner. (vad är det för fel på folk?) Tror till och med att grann gubben stod och smög med en kamera när dom for. Tror inte att mina "färg glada" och mullrande vänner skulle uppskatta, om jag berättade det för dom. Så jag får tacka pojkarna för besöket och önska dom välkomna tillbaka. (tack för att ni mullrade tre gånger värre när ni for!)

Hela högra sidan i mitt ansikte har nu blivit en sådan där ringaren i Notre Dam puckel, svullet och jävligt ömt! Så vare sig jag vill eller inte så måste jag upp söka någon form av akut intag i morgon, annars så krakelerar väl hela skiten och ansiktet kantrar. Och just ansikts kantringar är inget som jag har någon större lust att hålla på med, då jag vet hur ont det gör.

Min norska vän (som jag inte får skriva om) dök upp och försvann på mindre än ett dygn, men det är alltid lika bra när hon är här.

Pojkarna på ön forsätter med sin boxnings match, fast den här helgen har det tydligen bara varit verbalt, att dom orkar? (vad är det för fel på folk?)

Nästa stora sten.

2009-09-23T19:44:00.004+02:00

Så satt jag där igen och var kaxig.
Så helt plötsligt så låg det en stor sten och väntade.
En sten som jag naturligtvis körde rätt in i.
Vaknade den här morgonen och såg ut som en hamster
Hela ena kinden hade svullnat upp, ögat hade som en valk rätt över.
Så var det dax igen för något slags skit!
Det här börjar bli en vana.
Så fort jag skriver att jag mår bra så händer sånt här.
Är det inte hamster ansikte så är det penga trubbel eller att man ett tu tre blir singel.
Kan det vara så att min blogg är förhäxad?
Kanske ska jag sluta skriva?
Eller ska jag bara kanske skriva om eländes elände?
Vem vet?
Det kanske vänder då?
Ämenvafan!
Det är ju inte jag.
Så jag forsätter och hoppas på det bästa, kanske det till slut vänder och allt blir bra.
Eller så skaffar jag hjälm.
Och blir "friggo Åke"

Våga vara slut.

2009-09-21T20:32:00.005+02:00

(Tack Nalle)

Så här får det nu bli.

Jag ska bli "Svenne" och sluta med struts läget.

Tänker verkligen försöka att ordna upp min situation.

Ta kontakt med kronofogden och en massa andra myndigheter.

Ska bli svensk igen, ha tillbaka min lägenhet och begära skuldsanering.

(när fan blir gammal så blir han religiös)

Visst, jag kan ju forsätta mitt liv som vanligt och ta dagen som den kommer.

Men jag har någonstans insett att det inte håller hur länge som helst.

Och att jag definitivt inte blir yngre!

(sent ska syndarna vakna)

Men så här får det nu bli.

Men jag tror (och hoppas) att det kommer att reta gallfeber på mina antagonister.

Som jag tydligen dragit på mig i mångfald.

Vilket har inneburit att jag måste censurera.

Inte mig själv, men kommentarerna på min blogg.

Har varit tvungen att välja vilka kommentarer jag ska publicera.

Då det dykt upp rena person angrep som inte har med min blogg att göra.

Fast jag väljer ändå ibland att visa vissa delar av dom, då jag tycker att dom är roliga och befängda.

Så om du nu som läser och retar dig på mig eller på vad jag skriver så kan jag bara säga

- Lycka till! (men kanske du/ni skriver något korkat som säger mer om er än det säger om mig så kommer ni synas)

Sen är det krig här på ön.
Två av mina kamrater har hamnat i luven på varandra, och i vanlig ordning så är det en kvinna inblandad.
Nu hör det till saken att jag gillar bägge dom här dårarna, vilket jag klart och TYDLIGT gjort klart för berörda parter, Vilket innebär att så fort skit snacket slagit igång så har jag sagt att jag inte är intresserad.
Och att det är korkat att prata med mig om det här, eftersom jag ifrågasätter deras mentala status.
Så pojkar slut fred och väx upp.
Framför allt sluta ljug!

Till min vän på skäret.
Du vet vem jag är och du vet att jag bryr mig och tycker om dig.
Då vet också att att jag fyllt 50 och är lite kantig, är ju liksom färdig som människa.
Visst, lite kan man skava av och ordna till men i det stora hela så är jag som jag är.
Jag är nog som människor mest, tror att alla behöver någon slags bekräftelse.
Jag har levt i ett förhållande där tyvärr lögnen blev till vardag.
Jag grejar inte att leva så längre.
Jag är den jag är!
Tyvärr eller tack och lov, du får välja.
Vi har känt varandra länge, eller åtminstone vetat om varandra.
Så det är ju inte som du köpt grisen i säcken.
Om jag sårat dig eller uppfört mig illa så ber jag om ursäkt!
Vad ska jag säga?
Vad som en skett eller vad jag än gjort, så var det bara av för att jag inte tänkt mig för eller för att jag kanske inte har funnit mig tillrätta.

Förlåt.

Funderingar och tankesprång.

2009-09-18T23:15:00.002+02:00

Konstigt.
Ibland så gör man och säger saker som kanske inte alltid är genom tänkta.
Eller så kanske det det bara uppfattas så.
Kanske det till och med upplevs som stötande eller sårandes?
Man bladdrar på som vanligt och tänker inte vad följderna blir av vad man säger.
Eller vad man gör.
Eller så är man bara självupptagen och självcentrerad?
Jag vet inte!
Vet bara med mig själv, har man levt ensam en längre period så blir man lite skum.
Till slut så hör man bara sin egen röst.
och den skiter man i vad den säger.
Har man sen som jag ett skadat närminne kan det bli hur fel som helst.
Ska jag bli sårad eller ska du?
Om jag bara pratar för mig själv så har jag bra och snälla tankegångar,
fast mina värderingar kanske kan uppfattas som lite annorlunda.
Men jag tror ändå att jag i grund och botten är en snäll människa.
Men vad vet jag?

Ute i världen

2009-09-15T14:25:00.005+02:00

Tror och vet att sjömän har en osviklig förmåga att dra till sig trubbel.
Men inte just den här gången hade vi bestämt.
Så när vi nu gick iland jag, kocken och Mogens, så skulle det bara bli en lugn kväll på byn.
Vi skulle ge oss av till Island dagen efter, så något större festande skulle det verkligen inte bli.
Dagen till ära så hade jag fått låna ett par lofers av kocken då mina egna skor låg i tvättmaskin.
(bara så ni vet så är lofers jävligt hala, och det här var sista gången jag satt på mig något dylikt)
Så där traskar vi nu iland tre käcka sjömen med siktet inställt på lugn och ro.
Men tji vad det sket sig!
Sjömännens vana trogen så hamnade vi så småningom på bakgatorna.
Bland tjyvar och horor.
Och helt plötsligt var festen igång.
Det beställdes in drinkar och damer på löpand band.
Så vad händer?
Pengarna tar naturligtvis slut.
Så det var bara att skicka kocken efter mer. (vi hade ju mer ombord)
Kocken lättar och lämnar mig och Mogens kvar.
Så vi forsätter naturligtvis festandet, kockis skulle ju snart vara tillbaka.
Det går en timme och kocken kommer naturligtvis inte tillbaka.
Så nu börjar vi supa oss nyktra.
-Va fan gör vi nu om han inte kommer tillbaka?
-Vi får dra en spring nota.
-Törs vi det?
-Har vi något val?

Så vi bestämmer oss för att springa.
Beställer ett par groggar till, sveper hälften och kastar oss iväg!
Snacka om att röra runt i en myrstack, vi kastar oss över ett litet staket och får naturligtvis hälften av krogen efter oss.
Mogens har ju sina gympa dojer på sig så han får upp farten ganska omgående,
men jag min idiot har ju dom förhatliga hala lofersen på mig.
Så när han tar ett steg får jag ta fyra.
Men jag är ju nu riktigt rädd, så benen går som trummpinnar på mig, och jag är nästan ikapp.
När Mogens bestämmer sig för att ta en tvärgata, jag hakar på men inte mina fötter.
Utan dom forsätter rakt in i en ute servering, där dom lyckas med konststycket att riva ett bord med massor av sprit på och folk omkring. En så kallad strike.
Jag är uppe på benen och om Mogens innan all sprit och allt folk landat på backen.
Nu är jag jävligt rädd.
Nu har vi inte bara tjyvar, banditer och horor efter oss utan en hel uteservering sluter sig till lynchmobben.
-Va fan ska vi göra nu?
- och vart ska vi ta vägen?

Nu visar det sig att vi rusat rätt in i ett litet tivoli, så för våra sista slantar så bestämmer vi oss för att smita in på Parisehjulet,
Så där sitter vi nu.
Två stycken rädda och lindrigt nyktra sjömän, åker varv på varv.
Och ser lynchmobben fara runt som osaliga andar i jakten på oss.
Efter en stund så lugnar allt ner sig och vi kan börja att smyga oss ombord.
Nu skulle han få kock jäveln!
Bara skita i oss.
Han hade säkert somnat på fyllan och låtit oss klara oss själva.
Stryk skulle han ha och stryk skulle han få.
När vi kommer ombord så är kocken upplöst i atomer.
Han finns helt enkelt inte ombord.
Så det var bara för oss att törna in.
En timme senare vaknar vi av ett jävla liv.
Kocken är tillbaka och totalt sönderslagen.
Han hade precis kommit upp på bargatan när vi la iväg som galningar.
Så han fick ta allt skit.
Dom robbade honom på rubbet!
Klocka, nycklar och pengar och så fick han sig en rejäl omgång på köpet.
Han hade varit ombord lite längre, käkat några mackor då han visste att det inte gick någon större nöd på oss.
Och så hamnar han i värsta mobben.
Det tog fem dagar innan värsta skadorna läkt och tre veckor innan han pratade med oss.

Jag tyckte nog att han var lite kinkig.

En resa i fördärvet.

2009-09-15T09:13:00.003+02:00

Ämenvafan.

Min bror sa till mig för ett tag sen:

- Se upp när du börjar att få flyt, ett tu tre så ligger det en jätte sten runt kurvan och bara väntar på dig

Tyvärr så verkar det som han har rätt.

För flyt hade jag precis börjat få, när det sket sig som vanligt.

Jag måste avliva bilen!

Och bilen behöver jag för att kunna ta mig till mitt nya arbete.

Bilen behöver jag för att kunna leva där jag gör.

Så man kan väl säga att den är ganska viktig.

Så nu vet jag inte riktig vad jag skall göra?

Jag bor bra.

Jag har en bra kvinna.

Jag trivs med livet.

jag har ett bra jobb. (om jag får till det)

Jag är lycklig.

Men när jag känner att det inte går som jag vill så blir jag fundersam.

Är det värt det?

Vad ska jag göra?

Och hur ska jag göra?

Sen den här jävla inbyggda flykt impulsen!

Hade funderingar på att inrätta mig i ledet igen.

Ta fatt i mitt liv, räta ut en massa frågetecken.

Bli "svenne" igen.

Men nu vete fan!

Katastrofernas konung!

2009-09-03T17:39:00.005+02:00

Veckorna som gått har har skakat mina vallar.

Där har ingått allt från fästingar på "snorren" till vilt skenande husvagnar och rena grannfejder.
Vad är det nu som hänt?
Enkelt!

Jag vaknade en av dom sista nätterna i min "termos" med en fruktansvärd klåda i underlivet,(nu har ju jag i och försig alltid någon slags klåda där) men den här var helt ny.
Upp och skutta mitt i natten, bara för att konstatera att jag har fått en fästing rätt på "snorren", så halvblind och mitt i natten så sitter jag där och pillar, med en pinsett jag hittade.

Kan berätta att det inte gick så bra!

Fästingen försvann och ett stort kött stycke av mitt organ.
Inte kul inte.

Sen var det de här med den skenande husvagnen.
Eftersom vi nu har flyttat till hus, så tyckte jag att det var läge att flytta ner "termosen" till tomten.
Så jag fyllde den med allt jag ägde (ville ju göra flytten lätt)
Och så bar det iväg.
Och allt gick bra.
Tills vi var framme.
Då började cirkusen igen, efter som det är brant och jävligt ner till platsen jag skulle ställa vagnen, så insåg jag att det aldrig skulle gå att få ner den med bilen.
Så då var det bara att ta fram grävmaskinen (har en kvar "glömd" på tomten).
Kopplade ihop den med en gammal stropp som jag hade liggandes.
Så var det dax.
Allt gick bra första 5 metrarna, sen sa det bara brak.
Stroppen gick av!
Så helt plötsligt så fick vagnen eget liv.

Nu skall man vara jävligt medveten om att det är brant där jag bor och att vattnet bara ligger ett par tio meter bort.

Och nu ställs jag inför tre alternativ.

1. Vagnen tar vägen genom vår veranda, ut på bryggan, genom båten och ut i sjön.

2. Vagnen svänger lite till vänster rätt genom grannens häck, in genom deras brygg hus, ut på deras brygga och ut i sjön.

3. Vagnen svänger ytterligare lite till vänster passerar genom grannens häck, rätt genom deras drivhus (model större) över några land och sen rätt ut i sjön.

Inte kul inte!

Som tur är så är min värd Martin med.
Han kastar ifrån sig sitt barn, rusar efter vagnen och lyckas på något outgrundligt vis få den att svänga mycket åt vänster.
Vilket får konsekvensen att det tar stopp.

Tvärstopp!

Mot ett träd, så nu har jag en "termos" som är bucklig, sönderslagen och näst intill förstörd.

Men inte blöt, absolut inte blöt.

Grannfejden då?
Grannen intill fick spel på att jag hade satt upp solcellslampor på servituts vägen, "det hade minsan varit mörkt på den här vägen så länge han kunde minnas och så skulle det förbli"
Så gubbfan samlar ihop mina lampor och lägger dom i en hög på min uppfart.
Sorry gubbjävel, fel sjömansgosse och fel dag.
Säkring gick på mig igen.
Rusar över till honom, sliter upp dörren och förklarar för honom att det nog var det dummaste han gjort, (bärsärken i mig hade tagit över) och vad jag var kapabel att göra med trångsynta människor.
Det gjorde tydligen resultat, för i eftermiddags så var lamporna kvar.
Om det sen var utskällningen han fick eller det var så att han hade sett yxan jag slagit ner i vägen, vet ju inte jag.
Jag satt i alla fall ribban.

Och med min vanliga tur så har jag säker fått Borelia i "snorren"

Tjöta!

2009-08-25T11:09:00.005+02:00

Har nu vid ett par tillfällen fått påpekande om att jag skall hänga ut min "nya" Kärlek och gärna med bild!
Varför det?
Hon har väl inget med min blogg att göra?
Men en bild kan ju jag alltid sätta in.

Idioter!

Nåväl glasögonen bär jag nu igen, efter 14 dagars frånvaro!
Har varit en spännande upplevelse att vara nästan blind.
Fast jag vet inte om det har blivit bättre, nu med glasögon menar jag.
Har för första gången i mitt liv skaffat mig aggressiva (progressiva) glasögon.
(och det är värsta knaset)
Tar dubbelsteg och är tvungen att skaffa mig ett helt nytt rörelse schema Vilket gör mig aggressiv i alla fall, så man kan väl säga att jag är måttligt road.
Sen ska jag faktiskt flytta, har hyrt en stuga nere vid havet, om man nu kan kalla saltsjön för hav? 5 m till sjön och ett kanon läge.
Där ska jag och min vän bosätta oss ett tag, så får vi se vad som händer.
Spanien ligger ju kvar och just nu så trivs jag av bara satan, liksom mitt i livet och räkmacka.
Hur jävla svårt kan det vara?
Så på Fredag flyttar vi, vill säga om inget oförutsett inträffar.
"ta i träd"
Föresten, kråkorna är kvar. ännu jävligare en någonsin.
Får väl flytta på natten eller när nu kråkorna sover.
Den som står stadigt med bägge fötterna på jorden.
Tar sig aldrig framåt.

Snor larmad!

2009-08-16T17:40:00.003+02:00

Tror tamefan att världen håller på att gå under, eller åtminstone min närmast värld.
Folk blir ju helt galna när dom får sprit i sig, gör saker som man aldrig skulle göra i vanliga fall.
Är man sen lite "betuttad" så blir det hela inte enklare.
Men naturligtvis så finns det undantag (oftast kvinnor).
Ta till exempel min vän Åsa (och hennes alter ego Barbro), dom gör i och för sig konstiga saker, men dom gör det ändå med någon slags fines.
Ta till exempel när dom försvann med snöplogen, i ett snömoln och med hela trottoaren.
Och nu går ryktet om att hon farit iväg med en tung bärgare.
Snyggt Barbro, snyggt!
Klass på den.

Kråkor.
Dom är tillbaka nu, mina kråkor.
Båt zigenarna har förhalat 200 meter och kråkorna är helt förtvivlade.
Dom hittar ju inte hem!
Så nu är dom tillbaka uppe hos mig.
Och med sig har dom ett nytt tillskott, som jag har valt att kalla Doris-Marianne.
Tror att hon är fram avlad av en incestuös förbindelse mellan Glenn och Git.
Hon är verkligen ett hår av hin.
Hon haltar runt min termos, liten och ynklig.
Jag får ju naturligtvis ångest och rusar ut för att at hand om henne.
(tror ni att jag kommer ihåg att stänga dörren?)
Hon håller sig precis på behörigt avstånd från mig, med vingen släpandes i backen.
Så där far jag runt, vilt lockandes på den skadeskjutna kråkan, medans hennes bröder och mor "robbar" skiten av mig.
När dom är klara så lättar hon med ett glatt leende upp på taket, garvar med sina bröder och mor och försvinner ut i natten.
Jag är blåst!
Och min termos är i kaos.
Nu är det krig.

Tack så jävla mycket

2009-08-13T16:24:00.003+02:00

Nu börjar jag bli riktigt trött, så där enda in i märgen.
Jag hade bestämt mig för att inte köra bil pga att jag inte ser.
Men på något jävla vis så blir jag in lurad i det, köra bil alltså.
Jag skulle ju bara en bit och på en väg som jag kände till.
Och inte var det rusningstrafik heller.
Jag är ju naturligtvis övertygad om att det ska gå bra.
Men tji vad det sket sig!
Höll på att smälla på rot.
Galen tant kör nästan på mig bakifrån.
Faktiskt en nära döden upplevelse, är till och med tvungen och stanna lite då jag fick skak ben.
Tar mig dit jag ska och inser ganska snabbt att här kan jag inget göra så det var bara att åka hem igen.
Så när jag väl lyckas att ta mig ut på vägen så finns det ingen bil att följa,
så jag tar det bara varligt.
Vilket innebär att Polisen kommer, stoppar mig och undrar om jag är på fyllan.
- skulle jag vara det?
- näe men du kör sakta och vingligt.
( nu hade jag inte större lust att anförtro dom att jag var näst intill blind)
Så jag drog till med att jag satt i egna tankar och att det inte var någon trafik.
Nu slår hela rättsapparaten igång.

Så jag fick börja med att blåsa, och där kammade dom noll.
Sen var det de här med körkortet, vilket jag naturligtvis har men inte med mig.
Och någon annat leg har jag inte.
Nu tyckte en av herrarna poliser att det bara var att följa med till stationen.
Jälaskitba!
Men dom tyckte i alla fall att jag kunde uppge mitt person nummer.
"fine" Tycker jag och uppger mitt Svenska person nummer.
Och svaret kom ju som ett brev på posten
- Du finns ju inte!
Jaha nu var vi där igen, jag finns ju inte i Sverige.
Så efter mycket om och men så får jag fram mitt EU nummer, och det fungerar bättre där finns jag! Men då ska jag ju inte vara här utan i Spanien.
Ytterligare en halv timmes trassel att reda ut det hela.
Där dom bland annat är inne och slår i massa register mm.
Plus att jag var tvungen och säga att jag var och hälsade på min lever bytta bror .
(jaha så blev han inblandad också)

Blev efter ca 45 minuters trassel iväg släppt med ett argt pekfinger i örat,
Och tillsägelsen att så fort som möjligt infinna mig på Täby polis station för att visa upp mitt körkort.

Ska det verkligen vara på det här viset?

Idiot

2009-08-12T08:48:00.003+02:00

Tror faktiskt att jag är en sådan, idiot alltså.
Eller så har jag bara gått på den igen.
Trodde att jag idag skulle sitta här med mina nya glasögon.
Eller åtminstone varit på jobbet med mina nya ögon.
Men naturligtvis har inte det blivit så.
Sitter hemma utan glasögon och arbete.

Min chef sa att i början på veckan att jag skulle få mina pengar, så att jag kan hämta ut mina glasögon.
Vilket jag naturligtvis inte fick.
Han sa även att jag skulle ha arbete idag.
Vilket jag naturligtvis inte har.
Så vad har jag då nu?
Jo.
En tv som jag kan lyssna på, en bok jag inte kan läsa och inte törs jag gå ut heller, då det finns så mycket människor där ute som jag av misstag missar att hälsa på.
Nu inväntar jag mörkret!
Ty i mörkret är alla katter grå!

Blind like a bat.

2009-08-06T19:51:00.004+02:00

Jälaskitba!
Nu har det hänt, det som inte fick hända.
Har slagit sönder mina glasögon, dom små rackarna gick i tusen bitar.
Så nu ser jag inte ett skit!
Satt under ett hus och skulle gjuta, när huvudet får närkontakt med en golv bjälke, glasögonen for all världens väg och jag efter.
Med konsekvensen att jag naturligtvis sätter ner knäskålen rätt på dem.
Där gick 9700 rätt åt helvete!
Blev bara skit av dom.
Så hela dagen har jag liksom bara famlat mig fram.
Med en förstående chef och likaså arbetskamrater har det fungerat.
Men dagens höjdpunkt var ändå när jag skulle försöka ta mig hem.
(just sporten blindkörning är ingen favorit)
Utan glasögon ser jag max 6 meter, och jag skulle ge mig ut i middags rusningen
(inget kul! jag lovar)
Sen ser ju jag inte på nära håll heller.
Men jag var ju lugn och trygg, ty min chef skulle ju köra före och bana väg.
Så vi kastar oss ut i trafiken.
Så vad händer?
"Husse" får ett telefonsamtal, vilket gör att han totalt glömmer bort mig.
Så honom ser jag försvinna i horisonten på ett ögonblick.
Jälaskitba!
Lämnad ensam och halvblind, hur fan ska det här gå?
Men det var bara att bita i det sura äpplet och försöka så gott det nu gick.
(att kasta sig ut genom dörren med en blindkäpp var bara att glömma)
Så resan Åkersberga - Waxholm gick sakta, till och med jävligt sakta.
Såg ju för fan inte ens hastighetsmätaren.
Så när kön bakom började tuta var det bara att öka takten.
Så jag for hela vägen till Waxholm med en karavan av vilt tutande med trafikanter.
Väntade bara på att polisen skulle dyka upp och ta mig av vägen.
Och vad skulle jag säga till dom?
- Jag är blind men gillar att köra bil.
Funkar nog inte.
Efter mycket om och men tar jag mig hem.
Sen tillbringade jag säker en timme med att raggla runt i Waxholm vilt hälsandes på allt och alla. (det kunde ju vara någon jag kände)

I morgon skall jag till optikern och hämta ut mina nya glasögon.
Kanske skulle jag beställa ett par reserv glasögon?

"Mutter"

2009-08-03T21:10:00.003+02:00

Sur-kukar och bitter-fittor har jag verkligen svårt för.
Människor som kan såra med bara en gest eller ett förfluget ord.
Bara braka på med storstövlarna, utan någon som helst tanke på vad dom säger eller gör.
Tror ändå att sur-kukarna är värst, jag menar, tänk själv hur det skulle vara att släpa runt sitt organ i gruset och med jämna mellanrum trampa sig själv på förhuden (i och för sig så finns det nog ingen man som blir glad av det)
Bittra människor som spyr sin galla över folk, mentalt, bildligt och skriftlig.
Undrar vad dom får ut av det?
Eller frågan kanske ska vara, hur orkar dom?

Eller bitter-fittorna, oftast gamla tanter satta på undantag.
Ensamma och "missförstådda" gör dom allt för att ställa till det för andra.
Ser oftast till att det går riktigt åt helvete för vanligt folk.
(medans dom står garvandes vid sidan om)
Jag vet inte riktigt hur man ska kunna köpa att dom har mens, PMS eller något liknande.
Ska det på något sätt rättfärdiga det hela?
Är det något som vi måste köpa?
Undrar bara vad dom får ut av det?
Eller frågan kanske ska vara, hur orkar dom?

Näe, ni är inte mina vänner!
Så ni kan dra åt helvete och aldrig komma tillbaka!

Semester

2009-07-28T07:46:00.009+02:00

Har jag definitivt inte. Inte heller ledigt.
Men jag har lite kramp, skrivkramp alltså.
Massa tankar som rusar runt i huvudet men inget som kommer ut.
Har egentligen en massa att skriva om men det blir liksom "snuttifierat,"
Var till exempel på Badholmen i helgen, nykter! Bara det var en upplevelse.
Man ser saker och ting på ett helt annat sätt då.
Men att skriva om vilt krökande och kopulerande människor tycker inte jag är så kul.
Eller alla intriger som florerar här på ön,(det är en liten värld vi lever i)
dom skiter jag också i, så länge jag själv inte blir inblandad.
Eller så skulle jag kunna skriva om min "hale" chef, om allt "knas" han ser till att jag blir inblandad i.
Men jag väljer att inte göra det.

Fick en kommentar på ett av mina inlägg där någon skrev att jag borde skriva om mina äventyr mellan lakanen med gifta kvinnor!

Tror du att jag är dum på riktigt?

Jag väljer själv vilka jag "hänger" ut i min blogg
Skulle aldrig kunna tänka mig att skriva om just det.
Jag har ett bra liv!
Och vill att det så ska förbli.
Har ingen lust med att ha en massa "äkta" män väntandes runt husknuten.

Annars så rullar livet så sakta på, tänderna är snart klara.
Ögonen har jag snart råd med att hämta ut.
Och så ska jag dra till Oslo på onsdag för att titta på Madonna.
(har aldrig varit något fan, men jag tror det kan bli kul)
Men jag får i alla fall lite tid att umgås med min Norska vän.
Föresten, du min Norska vän! Jag vill att du ska veta en sak.

Jag är ju sjöman, och som en sådan så har jag en sak att tillägga.

"Jag kommer när jag kan och går när jag måste"

Eller varför inte bara säga!

"det är omöjligt att älska och vara förnuftig på samma gång"

Kråkor

2009-07-14T11:26:00.002+02:00

Vi hade en "deal" kråkorna och jag, vid vår sista konfrontation kom vi överens om att sköta oss, annars så skulle jag skjuta dom.
Och det har gått riktigt bra nu i ett par månader.
Men tidigt den här morgon dök bröderna upp.
Vaknade av att det var någon som gick på mitt tak.
Jag tror inte att jag är särskilt mörk rädd, men att någon går på mitt tak tyckte jag var jävligt otrevligt.
Särskilt när det låter som om det är en fullvuxen människa som traskar runt där uppe.
Så jag sliter åt mig den största kniv som jag kan hitta och rusar ut naken i gryningen (det ska inte springa runt någon på mitt tak!)
Jag är helt övertygad om att det är en människa där uppe, vilket det naturligtvis inte är.
Utan där sitter mina gamla "vänner" bröderna kråka.
Hur nu två kråkor kan låta som en fullvuxen man, är för mig helt ofattbart!
Men nu var det dom.
Dom jävla svinen sitter där och garvar åt mig.
Så nu var det dax för ett allvarligt samtal igen.
Jag säger åt dom att vi faktiskt hade en "deal", dom skulle lämna mig ifred och att jag inte skulle ta fram bössan.
Men om det här nattvandrandet skulle forsätta så var det slut på vårt samarbete.
Med ett hest asgarv försvinner bröderna i horisonten.
Så nu när min Norska vän inte är här, så sover jag med bössan.
Här ska inte traskas runt på mitt tak utan straff.
Så bröderna, se upp er tid är utmätt om ni forsätter att jävlas med mig!

Haru..

2009-07-08T08:45:00.004+02:00

..någonsin blivit jagad genom isen av en 20 meters bogserbåt, käringjävel?

Nu var jag riktigt förbannad, till och med min inbyggda 150 amperes säkring hade gått.

Nu skulle hon få,satkäringen. Kastar mig akteröver och lägger av släpet, va fan tror hon? Kasta sig framför båten vilt skrikandes: - här får ni inte åka! - här ska vi åka skridskor!

Jag försökte bara göra rätt för mig och tjäna mitt uppehälle och då blir jag utsatt för någon slags "greenpeace" attack.

Vi hade jobbat hela föregående dag och hela natten med att släpa upp en flytbrygga till Lambarö i Mälaren, att det sen var is gjorde inte det hela lättare. Och så sker det här! Ett stort gäng med skridskoåkare samlas framför mig på isen. Dom skriker och vrålar.
Så det var bara att backa upp och höra vad dom ville. Det visar sig att dom skall åka skridskor precis där jag ska bryta mig in för att lämna av bryggan, dom tycker helt enkelt att jag skall ta mitt pick och pack o fara dit solen aldrig lyser. Jag försöker snällt och vänligt förklara att det här är mitt levebröd och att jag inte får betalt om jag inte levererar bryggan på sin plats, vilket möts av totalt oförstående. Dom skulle minsann åka där endå, stämningen blir ganska snabbt rätt hätsk och jag börjar ilskna till! Frågar till och med om dom tycker att skridskoåkning går före yrkestrafik, vilket dom proppsar på att det gör! Inser efter ett tag att det inte var lönt att diskutera, så det var bara att ge sig upp i styrhytten och forsätta med det jag höll på med när dom här idioterna dök upp. Alltså att bryta in den här bryggan. Det är då det händer! Kärringjäveln kastar sig framför båten.

Det är då det brister i huvudet på mig, så jag lägger av släpet, backar 5 båtlängder och tar sats, nu har även min besättning insett att jag är på väg att bli bärsärk. Dom försöker att prata mig tillrätta, vilket naturligtvis inte hjälper. Jag hade ju bestämt mig, nu ska här brytas is! Så, full fart fram, jag hinner att få upp riktigt bra fart innan jag brakar in i isen. Vilket får isen att gå i vågor mot hela det militanta skridskogänget. Jävlar vad dom rusade, kärringen som slängt sig var naturligtvis först. Upp på land for dom.

Efter det att jag brutit in bryggan på sin plats kommer naturligtvis polisen. (är jag förvånad?) Sen börjar det vanliga myndighets pratet med allt vad det innebar. Men det visade sig att jag hade tur för en gångs skull, Lambarö sundet som jag hade brutit upp är i vanliga fall avlyst för fartygs trafik på vinter halv året men just i år så hade man glömt det. (vilket jag naturligtvis sa att jag hade kollat upp)(lögn naturligtvis!) Så jag gick fri, fast polisen tyckte att jag varit lite brysk i mitt agerande, plus att jag fick tipset av dom att inte gärna visa mig där upp på ett tag, då arrangörerna av vikingarännet var måttligt roade.

En härjares bekännelse

2009-06-30T11:40:00.006+02:00

Nu har jag tydligen lyckats igen.
Ställt till det, alltså
(fast för ovanlighetens skull var jag inte riktigt med)
Var på den lokala krogen här på ön med min svägerska Carina
Allt var så bra det kan vara, tills "knalla Kalle" med fru dök upp.
Nu hör det till saken att "knallaKalle" har ett lite alkohol problem, och att det räcker med ett glas vin, så börjar han sluddra och blir lite skakis.
Vilket innebär att han inte blir serverad.
Jag tycker naturligtvis synd om "knallaKalle" och går in och pratar med personalen. (förlåt Annicka, jag ska aldrig mer blanda mig i!)
Förklarar att han inte är speciellt packad och att han blir så av ett glas vin, så det är bara att servera.
Jag hann till och med vräka ur mig något så korkat som att han hade Alzhimer eller nått annat (jag har sett "knallaKalle packad ett antal gånger, och tyckte att det var något större problem).
Jag får väl säga som jag brukar.
-Tji vad det sket sig.
Hade ju inte riktigt räknat med "knallaKalles" fru.
Hon var tydligen full som en sillkråka,
med allt vad det innebär.
Ramlat över stolar.
Härjat med personalen.
Vält och förstört!
Nu hade jag och svägerskan hunnit lätta innan allt det här inträffade.
(tack och lov!)

Till Jonny och Annica på Rindö Krog kan jag bara säga förlåt!
Det var inte min mening att ni skulle bli inblandade i att jag är är en härjare.
Och att jag drar till mig trubbel med min blotta existens.

Sorg!

2009-06-27T08:09:00.007+02:00

På kort tid så har ett par av mina vänner ställts inför sorg.

En sorg som man på något sätt kan förstå.

Och en sorg som man aldrig kommer att förstå.

Sorgen man kan förstå, är den när man mister en förälder.

Men sorgen att förlora ett barn är något som man som förälder aldrig kommer att kunna ta till sig.

(tanken med hela födsel-död är väl att vi ska "gå" före våra barn)

Jag vet att man inte kan jämföra sorg!

För när man väl ställs inför den så spelar andras sorg ingen som helst betydelse.

Och framför allt så upplevs den så otroligt olika.

Att en förälder dör är ju något vi alla på något sätt måste förlika oss med.

Men ett barn?

Fick ett samtal igår om just det.

Min äldsta och bästa vän hör av sig och berättar att hans yngsta son tagit livet av sig.

En liten pojk på 18.

Ett barn som jag sett växa upp.

Ett barn som lekt med mina ungar sen dom var små.

Va fan är det för fel på världen?

Den lilla härliga, asgarvande kille jag lärt känna, bara borta!

Bortryckt på grund av att han inte vågade möta världen.

Stackars stackars lilla vän!

Som alltid när sådant här händer så kommer jag ihåg mina egna känslor, vad som hände i mitt huvud och i min själ.

Och framför allt hur jag ville bli bemött!

Jag kommer ihåg dagarna efter Estonia.

Var vi än kom, så blev det tyst.

Folk undvek oss, vek undan av respekt.

Samtidigt så tittade folk konstigt på oss när vi skrattade.

För skrattade gjorde vi.

Sorgen lämnade vi hemma.

Skattade åt allt galet vi gjort tillsamman och med våra föräldrar.

Men min önskan var hela tiden att någon skulle komma fram och ge mig en kram beklaga sorgen och sen fråga om jag ville följa med ut på stan

Vardag!

Att allt var som vanligt.

Tror det var Wilhem Moberg som skrev att dom döda rider fort.

Och det gör dom, när man är mitt i allt ihop så tror man att det är ett stadium som alltid kommer att fortgå.

Men det är det inte.

Helt plötsligt så inser man att man inte tänkt på de döda varje timme, att det faktiskt gått flera timmar.

Tyvärr så drabbas man av dåligt samvete första gångerna.

Tror och vet att det ska man inte ha.

Är nog bara människans sätt att överleva mentalt.

Sen går det dagar och till och med veckor innan man tänker på eller ser dom framför sig, sina döda.

Fast dom är alltid med!

Till slut så infinner sig friden.

Man förlikar sig med det som skett.

Livet går ju vidare.

Mina Vänner!

Mina tankar är med er och jag önskar er vardag.

Kan jag göra något?

Ring mig, om inte annat så kan jag bjuda på vardag.

Muskö Örlogsvarv

2009-06-25T17:46:00.003+02:00

Och hur fan ska jag kunna förklara det här?
Där står jag inlåst i ett klädskåp med famnen full av tjuvgods.
Ombord på jagaren Småland.
På Muskö örlogsbas, och med ÖB och en massa minstrar utanför.
Jag hör dom närmar sig mitt "tjyvhål" dom till och med börjar och öppna dörrar för att titta in i skåpen.
Sen hör jag vad samtalet handlade om.
Småland skulle till Göteborg och bli museifartyg, så allt skulle bevaras och inget fick tas därifrån.
Och där står jag i skåpet med famnen full av tjuvgods!

Och hur hamnade jag där?
Enkelt!
Jag jobbade som styrman på en tank båt och skälet till att vi var där var att vi skulle läktra henne (Småland) på alla oljer som fanns ombord.
Vi hade fått veta att Småland skulle huggas upp, så det kändes lite som jul afton för en sådan som mig. (gillar konstiga saker)
Tänk att få smyga runt på en gammal jagare, kolla lite här, plocka lite där.
Stoppa fickorna fulla med bra och ha saker.
Och inte en jävel hade sagt något om att det skulle bli ett museiskepp.

Men jag hörde dom komma, så jag smet in i skåpet.
Nu blev jag riktigt skit nervös!
Vad skulle jag säga när dom sliter upp mitt skåp?
- Hej har bara gjort en liten inventering, allt är ok här?
- Oj ursäkta jag måste somnat?
- Hoppsan är ni här också?
- Hej jag heter Åke, jag kom hit för att stjäla?

Inget av detta behövde jag använda, dom öppnade dörren bredvid min.
Konstaterade att det var tomt och drog vidare.
Så där stod jag i mörkret i min klädskrubb.
Med skakiga ben och genom svettade overall.
Var faktiskt vid det ögonblicket som jag insåg att jag inte dög till tjuv.
Hörde folket stöka omkring i båten i över en timme.
Och där satt jag fast och vågade inte röra mig.

Jag kom tillbaka ombord på min egen båt med lite tjyvgods.
Men det där var något som jag aldrig gör om.

På driven i söderled

2009-06-23T08:39:00.008+02:00

Återigen gav jag mig av på en resa, den här gången i söderled.

Fast nu tänkte jag ta det lugnt och fungera som observatör.

(har försökt förut med mindre lyckat resultat)

Men jag plockade med mig Nisse och gav mig iväg.

Nisse skulle ut på sina egna äventyr och jag på mina.

Men sällskap på vägen är aldrig att förakta och vi skulle ju åt samma håll.

Nisse försvann när vi väl var framme, och jag for till mitt

Dagen efter så gav vi oss ut på landet, det skulle ju firas midsommarblot.

Vilket mina vänner lyckades med bravur.

Och efter som jag skulle köra dagen efter så roade jag mig med att bara titta.

(okey, okey lite sprit drack jag)

Men jag gick tillsängs vi 2, ty då satt 5 man och talade om 6 olika saker och ingen lyssnade!

Nu är jag tillbaks i min "termos".

Och är riktigt förvånad!

Inga skandaler, inga slagsmål och framför allt så är jag hel!

Inte ett sår, inte en bula och inget brutet. (måste ha varit en riktig skit helg?)

Ps, det här rammlade in på min mail i dagarna och gjorde mig glad!

"Din logg-blogg var rolig läsning. Jag ska följa den och tycker att ditt grepp om språket är bra och unikt. Det är självklart något du skall vara stolt över och se till att behålla. Analyserar man texter tillräckligt länge så förstör man det!

Blogg-loggen blir ju inte sämre av att du har roliga historier att förtälja. Somliga av oss, inga namn nämnda, känner ju igen sig i händelserna.

Lycka till med tandläkeriet och ta massor av C-och E-vitamin för tandköttet.

Anna"

Sorglös Mörtskygge i västerled

2009-06-16T18:48:00.006+02:00

För någon vecka sen så bestämde jag mig.
Bestämde mig för att det var dax att göra något åt situationen.
Höll på att få spel på mitt liv och hur jag har det.
Så jag insåg att en liten resa skulle pigga upp.
Så vart skulle jag då resa? Och för en ringa peng.
(70% av mina pengar går åt till tänder och ögon)
Så jag tänkte att jag skulle besöka min "Norska" vän.
Så i Fredags em så kastade jag mig i bilen och gav mig av västerut.
Tog mig genom Sverige och fram till gränsen utan problem, rann i i Norge och kände mig genast bekväm.
Fan! jag gillar verkligen att vara på resande fot.
Livet blir genast så mycket enklare.
Hade bestämt träff med min vän vid Sas Radison, som jag inte lyckades ta mig fram till.
Utan hamnade min vana trogen direkt i dom kvarter där sådana som jag ej skall befinna sig i.
Tack och lov så kom hon, min vän och räddade mig (?)
Dagen efter så släntrade vi runt i Oslo, hamnade efter tag på invigning av en krog.
Där vi blev bjudna på vin och tilltugg.
Så där står jag då, med ett jätte glas rose vin där det simmade ett plommon,
och blir bjuden på vad jag tror (och hela mitt sinne) är en fin bit sorbe med ett fint hyvlat chokladflarn. (snålvattnet rann i truten)
Tar en rejäl tugga!
Och får mitt livs smak chock.
(hela mitt sinne var ju inställt på allt det här söta och vackra)
Rå fisk och sjögräs!
Ämenvafan.
Får ta mina smaklökar till något slags trauma center. tog mig timmar att komma över den våldtäkten på mina smaklökar.

På vägen hem från min vän (som jag för övrigt tycker väldigt mycket om) hamnade jag i Karlstad, där jag käkade och bunkrade.
Och så ut på motorvägen igen, blir direkt om körd av två mörktonade, snabbåkande Mercedes, så jag hakar på för det går runt 150.
(nu skulle väl jag egentligen kanske saktat ner och tänkt efter, vilket jag naturligtvis inte gjorde)
Så jag ligger bakom dom här bilarna i ca en timme, livet leker och farten är god.
Plötsligt så boxar dom mig, en bakom och en framför, farten åker ner till 30 och blåljusen åker på, så det var bara att stanna.
Skit!
Man hinner tänka en hel del dom där sekunderna.
Två herrar kliver ur (rena James Bondare) och rusar fram till rutan.
Var bara att hiva fram körkortet och säga
-Nu kommer ni att få problem.
-Va? bägge poliserna ser ut som frågetecken
- kommer vi att få problem?
Sen följde en större verbal härdsmälta.
Där jag fick förklara att jag inte finns, fast jag gör det.
Att jag är svensk utan att vara det.
Varför det var någon "suspekt" Skåning som ägde bilen.
Vad jag kom ifrån och vad jag hade gjort där.
Hur länge jag skulle vara i Sverige och varför.
Och varför jag hade skuggat dom i 15 mil.
Allt det här fick jag förklarat för två häpnande men till slut asgarvande snutar.
Det visade sig att dom höll på med en "knall" (fång) transport, och blivit jävligt nervösa av mitt konstiga betende
När jag förklarat att jag såg dom som en hare, och bara följde med för fartens skull, så skrattade dom.
Jag fick en klapp på axel så sa en av dom:
-Du kan ju alltid haka på fram tills vi ska av mot Norrköping!
-Du verkar att ha det rörigare en "pajsaren" vi har med oss så du kan lika gärna komma hem lite tidigare!

Jag har en vän som har en sorg, en sorg som sliter en i bitar.
Jag vet just vad det är för någon slags sorg.
Jag tror mig veta hur man botar sådan sorg, föresten inte botar, kurerar är ordet jag är ute efter, hur man kommer igång igen och hur man får saker och ting att fungera
Så min vän med sorg.
Du vet hur du får fatt i mig om du vill prata eller bara vara!

G . R . I . S .

2009-06-11T21:44:00.007+02:00

Äntligen så får jag bli den självupptagna gris, som jag så länge velat bli.

Bara leva för min egen njutning, och göra vad jag själv vill.

Inte blanda mig i intriger och annat skit.

Inte heller bry sig om vad andra tycker och tänker.

Göra vad jag vill och med vem jag vill, resa vart jag vill och stanna så länge jag kan.

Ungarna är stora och vuxna.

Själv har jag retarderat till någon slags ny pubertet.

Nu är det ett bungy jump utan något bungy rep som gäller (är bara att klösa sig fast)

Men jag har jävligt kul och skrattar och sjunger minst ett par gånger om dagen.

Slå det om ni kan!

Jag älskar livet.

Så nu kräver jag tillbaka min plats i G R I S (gubbars rätt i samhället)

Ett par uppdateringar:

"Bolek" och hans kvinna är fortfarande gifta och lyckliga.

Nisse har efter påstötningar lovat att sluta raka benen.

Carina Dahl har börjat övningsköra buss (tror jag) (då det stod en buss uppkörd på en betong sugga i backen)

"krigaren" är tillbaka i byn, så nu är cirkusen i full gång.

Skånska Lasse, min äldsta och bästa vän är inte längre enda barnet (ska förklara!)

Skånska Lasse (SL) och jag har känt varandra sen i mitten på 70-talet då vi seglade ihop i Salén, och har allt sen dess hållt ihop på ena eller andra sättet.

Jag har alltid varit lite imponerad av SL. Han har alltid skött sig själv, han var ju enda barnet och med en mamma som jobbade på färjorna och var borta väldigt mycket under hans uppväxt (tror han var runt 10, första 14-dagars perioden han fick vara ensam).

Men han har alltid fixat det med bravur!

För ett par år sen så fick han veta att han hade ett par äldre systrar (bort adopterade vid tidig ålder)

Men dom har han väl aldrig haft någon direkt kontakt.

För tre veckor sen så ringer det en man som presenterar sig som SL äldre bror.

Också han bortadopterad vid tidig ålder (och mamman har inte nämnt detta)

Under SL sista ute törn så har det hunnit dyka upp ytterligare två syskon.

Så att från ha gått från att vara enda barnet, har han nu sex syskon som är födda under en 9-års period och mamman har inte sagt ett ljud!

Och jag som trodde att jag hade det struligt.

Pannknack.

2009-06-09T16:54:00.002+02:00

När jag kom hem igår så slog det till, det förhatliga pannknacket!

Tog räkning till nio och blev stående på alla fyra en lång stund.

Nu mer så får jag inte sådana smällar så ofta.

Eller rättare sagt dom kommer så sällan att jag glömmer bort att jag har det här problemet.

Men så igår så drabbade det mig.

Och helt oförberedd var jag också, han bara in genom dörren så slog det till.

Tog säkert närmare en timme innan jag var på fötter igen.

Och hela tiden ringer telefon jäveln.

(i vanliga fall är min telefon väldigt tyst)

Det var som alla skulle ha fatt i mig just då.

Folk nöjde sig inte med att bara ringa en eller två gånger!

Näe, fyra fem gånger kan man ju alltid ringa.

Som om jag skulle gått vilse i husvagnen?

Telefonen ligger naturligtvis så till att jag inte kommer åt den.

(hade jag gjort det så hade jag slitit den i bitar!)

Naturligt vis så slutar det att ringa när jag kämpat mig upp och fått fatt i fanskapet.

Så nu så skall jag skaffa en helt annan ringsignal, en som är vacker och snäll mot huvud och själ.

I stället för den jag har nu, den som får vuxna män att gråta, skära tänder och tugga fradga av.

Eller så slänger jag telefon jäveln åt helvete, så får folk lov att nå mig med brev duva eller rök signaler

Föresten så drar jag till Norge på fredag.

Och jag är fortfarande lite orolig över vad rakandet!

Vad kommer sen?

Hmmm!

2009-06-05T21:49:00.002+02:00

Vad ska jag säga?
TACK!
Ni 1000!

V

2009-06-05T17:43:00.005+02:00

Träffade V (den spröda och sköra)idag, vilket gjorde mig glad.

Har bara sett henne som hastigast en gång sen jag kom till Sverige.

Men då såg jag ut så här, så då tror jag att jag skrämde skiten ur henne!

Men nu fick jag i alla fall chansen och byta ett par ord med henne.

Hon är faktiskt en av anledningarna till att jag började skriva.

(handlade nog mest om obskyra sms)

Men hon gav mig i alla fall inspiration.

Och det vill jag tacka henne för.

Allt som på något sätt påverkar mig till att bli bättre ,bugar jag mig för.

Trivs inte i Sverige.

Näe, det gör jag faktiskt inte. Känner mig lite som en främande fågel här.

Mina normer och mitt sätt att leva här faller inte alltid i god jord.

Folk tror att man är någon jävla uteliggare och att man bor i någon slags

misär.

Bara för att jag bor i något så suspekt som en husvagn.

Men hallå! Jag är uppvuxen i båtar och hytter!

Det finns båtar som jag har varit på där man skulle ha jublat åt den standarden jag har.

Jag har faktiskt allt, utom rinnande varmt vatten,så duschar gör jag hos min bror (tvärs över gatan) och tvätten tar Nisse hand om.

Naturligtvis så skulle jag vilja leva i min egen lägenhet ("mutter")

men nu är det ju inte så.

Så det är bara att gilla läget och göra det bästa av situationen.

Rotar i det förgågna..

2009-06-03T16:02:00.002+02:00

Förfluten tid.

Står och rotar i resterna av mitt liv, inte så jävla kul.
Dyker upp grejor som jag inte trodde jag hade, eller någonsin ägt.
Vad kommer allt ifrån?
Var tvungen att tömma mitt förråd i helgen ("mutter").
Och då dök allt upp igen. Alla gamla minnen och all gammal skit.
Gamla brev, foton, kläder (som jag aldrig mer kommer att använda)
glas, porslin, husgeråd mm mm
Vissa saker tog hårdare än andra!
Va fan,det är ju resterna av mitt liv och hem.
Så vad ska jag nu göra med allt?
Det mesta kommer jag nog att kasta åt helvete ("mutter")
Och lite kommer jag väl att spara.
Har fått låna lite utrymme hos en av mina sponsorer.
Så där knölar jag väl in det som blir kvar.

Jag har bestämt mig!

Nu mer så kommer jag att resa med lätt bagage.
Håller på att reducera mina saker till ett minimum (vilket suger lite).
Men eftersom jag känner mig själv ganska väl, så är det nog så det ska vara.
Så att jag kan resa när jag vill och göra vad jag vill.
Och skulle det vara så att jag fastnar någonstans så får jag väl börja om där.
Ibland är det skönt att vara en fri man

Hämnd eller vedergällning?

2009-06-01T18:03:00.004+02:00

Jag glömmer aldrig en oförrätt!

Och det tar lång tid innan jag blir arg.
Men nu är jag det, riktigt riktigt förbannad.
Eller kanske jag ska kalla det för bitter och inåtvänd.
Jag tycker inte om när folk eller fä försöker lura mig.
Även om det sker på grund av okunskap eller att folk är bara riktigt korkade.
Jag köper inte det!
Eller glömmer en oförrätt

Så nu har jag egentligen bara två val.
Vedergällning eller hämnd.
Vilket får en att fundera lite.

Så vilket är bäst?
Vedergällning = Hårt, skoningslöst och ingen barmhärtighet.
Eller!
Hämnd = Som bekant är en rätt som ska avnjutas i små portioner, långsamt och njutningsfullt.

Så vad gör jag nu?

(Liemannen eller Dödsängeln är en personifikation av döden, ofta framställd som ett skelett med svart kåpa, huva och en lie. Lien och även timglaset blev tidigt attribut till honom. Med den förra "skördar" han sina offer, med den andra mäter han ut varje människas livstid . Ibland framställs han även med ett pergament på vilket står skrivet namnen på dem han ska skörda)

Ja ja.
Den som överlever får se!

Sen är jag lite orolig för Nisse som rakar vadorna.
Och så tycker jag att ryck fisket som utförs från gamla trålare ska förbjudas!

Ulkas Molle (mjuk shanker)

2009-05-30T09:43:00.003+02:00

Syfilis!
Nisse kom hem till mig igår och sa:
- Pappa jag tror du har syfilis!
-Va?
- Tror du behöver komma ut i solen lite mer!
Solen? Syfilis? Jag fattade inget.
-Hur tänker du nu?
- Jo när man har Syfilis så ska man vara mycket ute i solen, och så finns det ett speciellt shampoo. Ett shampoo för hela kroppen.
Nä men va fan. Vad visste han som inte jag vet?
Snabbt i och googlade syfilis och fick fram det här.

Vanligtvis smittar syfilis genom samlag, men den kan även smitta med blod. Syfilis kan också överföras från en gravid kvinna till fostret. Det första symptomet på smittan uppträder inom någon månad efter smittotillfället i form av ett litet sår på huden, där man varit i kontakt med bakterien, oftast på könsorganen (det primära stadiet). Sjukdomen har lång inkubationstid, 2-10 veckor.

Inte ett stavelse om sol och shampoo.
Nu har ju jag lite små sår på huvudet, men det är ju på det huvud som jag använder när jag försöker tänka. Inte det huvud som tänker åt mig.

-Men nisse! Vad har du fått allt det här ifrån?
-Jo du vet våran kompis Jonny? Han har syfilis, och han är tillsagd att sola mycket.
Nu var jag tvungen att tänka efter igen, känner bara två Jonny.
Den ena är gift och skötsam och den andra har ett förhållande, men får aldrig "nuppa"
För mig var det en helt otrolig tanke att någon av dom hade syfilis.
Och hur blev jag inblandad i det?

-Nisse nu får du för fan förklara dig!
- Jo du vet, när jag klippte dig så såg jag att du hade syfilis.
-Va?
- Jo du hade liksom skorv i huvudet.
Sakta gick det upp en talgdank för mig, han har tänkt rätt men sagt fel.
Han pratar om Psoriasis.

Psoriasis är en ärftlig sjukdom med en inflammatorisk sjukdomsprocess och fjällande symptom i huden. Villkor för att en individ får sjukdomen beror på om denna har nedärvt anlag för psoriasis på båda föräldrarnas sidor. Föräldrarna bär ofta genen latent (dvs utan att den har brutit ut på bäraren) och psoriasis-utbrotten hoppar ofta över en generation.
Psoriasis är en autoimmun sjukdom d.v.s utslagen beror på att immunförsvaret attackerar sig självt. Den är kronisk vilket betyder att en psoriatiker kommer få leva med den hela livet. Den bryter oftast ut i 15-30-årsåldern, men det finns undantag.
De drabbade löper stor risk att drabbas av klinisk depression pga tillståndet - särskilt yngre individer

Nu tror ju inte jag, att bara för att jag har lite skorv i huvudet, och valt ett annat sätt att leva, ska drabbas av allt skit!
Nu har jag inget av ovanstående. (tack och lov)

Men det är skönt när barnen tycker om en och bryr sig.

Nu jävlar!

2009-05-29T09:58:00.002+02:00

Får det vara nog.
Nu har jag hållt dig bakom ryggen i fjorton dagar och nu orkar jag inte längre.
Jag har ingen som helst lust att bli indragen i ditt skit.
Men i och med att jag är den person jag är så blir jag det i alla fall.
Per automatik!
Så vad gör vi nu tycker du?
Jag har ändå genom åren skaffat mig ett visst "namn" som jag är rädd om,
och nu inkräktar du på det.
Jag har ingen lust att få en massa epitet lagda på mig, i alla fall inga som jag inte kan stå för.
Så vad gör vi tycker du?
Kanske det är dax att sluta kröka nu?
Lägga av totalt. Innan skiten hammnar i fläkten.
Bara så du vet, så har du lyckats skapa en lynchmobbs stämning här på ön.
Folk har ju till och med ringt "Harry Haffa" för att dom tröttnat på dig.
Så lägg ner nu!
Vänner och bekanta drar sig tillbaka, då dom inte längre orkar med en sådan idiot som du!
Du har en kanon fin liten rörelse.
Gör något åt den istället för att supa dum huvudet i bitar.

Så din idiot! Kamma till dig eller dra åt helvete.

Härdsmälta!

2009-05-27T21:06:00.005+02:00

Idag hände det som inte fick hända!
Min dator sa upp sig, och tog sig själv av daga.
Med ett ljudligt fnizz och ett litet svampmoln över tangentbordet,
sa hon upp sig, hon ville verkligen inte vara med min kylskåpsdator!
Panik!
(som om jag inte visste att detta skulle hända?)
Jag bröt nästan ihop, nästan allt hade jag där.
Bilder, allt skrivet matrial, adressböcker mm mm
Allt!
Med andra ord total PANIK!
Och vi som hade hållt ihop så länge min dator och jag.
Vet inget "verktyg" som jag har haft så länge men som jag samtidigt misshandlat så svårt
Jevlar!

Men så började jag tänka efter.
Var det inte så att jag visste att den här dagen skulle ske?
Och om det nu var så att jag visste, hade jag då inte lagt över bilderna på ett USB-minne? Jopp, jajamensan där var dom!
Och allt jag skrivit? På minnet det också!
Adresser mm mm? På ett annat minne!
Så vad finns det då kvar i liket?
Lite filmer och annat skit, inget jag behöver eller skulle sakna.
Så det som skulle vara tänkt att bli en dödsruna över kylskåpsdatorn,
blev i stället det här.

Far du åt helvete dator jävel! Du har misshandlat mig fysiskt och psykiskt i 3 år nu!
Men nu är det slut!
Inga mer kylklampar (du tog två om dagen på slutet)
Inga våldsamma rus in i kylskåpet när du gick varm (och jämt frostade du av kyl o frys)
Inga mer snubbel och inga mer katt anfall.
Sur, grinig och svår startad, på slutet fick jag böna och be för att du skulle gå igång lite. (sener ur ett äktenskap)
Och på nätterna förde du ett jävla liv om jag glömt att stänga av dig.
Så far du åt helvete och kom inte igen!
Adjö.

Så nu har jag som alla män i min ålder tydligen gör, skaffat mig en yngre, smidigare model (slank fullmatad och vacker).

Nu kan man ju naturligtvis undra hur en sådan som mig får tag i pengar att köpa sig en sådan skönhet?

Jo det är faktiskt så att när nöden är som störst så är vännen som närmast!
En av mina sponsorer hörde av sig och tyckte att det var ju dumt att jag skulle sitta där utan dator.
Så han tyckte att det var ju bara att åka och hämta ute en ny.
Vilket jag naturligtvis gjorde.

Den har allt den här!

Kolla!! Å Ä o Ö plus att den har m e l l a n s l a g!
(så nu är jag en glad och stolt man)
(har ju något vackert vid min sida att visa upp)

Min vän Carina Dahl har skapat kaos här på ön!
Hon har sett en mördare!
Så nu har det bildats medborgargarden på ön
Folk går inte runt med stavar här, näe!
Nu är det stor yxor och järn hantlar som gäller.
Så nu far det runt en massa tanter och gubbar på ön och jagar mördare.
Tack så jävla mycket Carina,tack!
Föresten så säger mina spanare att du synts på korv mojjen två gånger igår,
stämmer det? och vad gjorde du där?
Du skall sitta i båten och skriva.

Till mina sponsorer kan jag bara säga TACK!

Imorgon?

2009-05-25T11:08:00.007+02:00

Man är väl en jävla tidsoptimist. I morgon?
Hur faan kunde jag tro det?
Nåväl idag är ju idag.
Tandläkaren var det, återigen en sån där "nära döden" upplevelse.
Inte bara att det gör jävligt ont, det kostar skjortan också.
Och så har ju jag det problemet att jag är utflyttad Svensk,
allt jag tar mig till kostar tre till fem gånger så mycket för mig.
Så kan det gå om man nu som jag har valt att ställa mig lite vid sidan av.
Men i det långa loppet så tror jag att jag vinner på det.
Men bara visar mig hos tandläkaren eller hygenisten så kostar det.

(senaste gången 4000)
Nu hade jag lite tur! (för ovanlighetens skull)
Jag var inte så slut i munnen som jag trodde,
Så det här kommer nog bara att gå på runt 40000.

Skit om det!

Har jag berättat att "Bolek" gift sig?
Efter mycket om och men så är han alltså gift med den
Ryska städhjälpen/älskarinnan
Nu vet ju inte jag riktigt vad jag ska säga om det.
Men om dom är lyckliga så är jag det

Om nu allt för ovanlighetens skull kommer att gå min väg så återvänder jag hem i slutet av September.

Idag har jag väl egentligen bara en sak att tilllägga.
LOJS! Du e ta mig fan inte riktigt klok i huvudet!

Kvinnor, grävmaskiner och tandläkare!

2009-05-22T16:40:00.005+02:00

0400, jag vaknar med ett ryck! Men vad fan är det här?
Jag är inte ensam, en varm och vacker människa i min "termos" säng!
Hur gick det här till?
Men så kommer jag ihåg. Det är ju hon! Min "Norska" vän som är här på besök.
Det gillar jag!
Vi känner varandra sen en livstid tillbaka, hon dyker upp med vissa mellanrum,
och gör mig till en glad och lycklig man (enogenjävlaturattmaninteharblivitförälskad)
Men som sagt hon gör mig lycklig för ett ögonblick, så tack min vackra vän.
Men så är ju det här med kvinnor.
Har en förmåga att träffa vackra och spännande kvinnor, men av någon outgrundlig anledning
så är dom alltid på något sätt upptagna. (mentrasslaskadom).
Kvinnor är lite grand som grävmaskiner.
(jag gillar grävmaskiner också)
Sköter man dom bara snällt och fint så är det sällan några problem.
Men minsta oaktsamhet man gör så står dom där färdiga att slita en arm av dig,
eller kanske bara krossa ditt huvud.
Liksom bara lemlästa dig lite, så där bara på skoj.
Hmmmm!?

Sen var det Tandläkaren också.
Det tänker jag ta i morgon!
Så om ni orkar så orkar jag!

Nu var det ett tag sen.

2009-05-10T13:22:00.002+02:00

Nej, nej jag har inte slutat skriva, har bara inget internet.
Än, kanske jag ska säga.
Nu har jag varit i Sverige ett bra tag och än har jag inte vant mig,
förhoppningsvis så gör jag aldrig det.
Men det är samtidigt en smärtsam upplevelse.
Nu menar jag rent ekonomiskt, som för mig som "icke" svensk
så kostar allt skjortan.
Ta tex ett helt vanligt läkarbesök, ojojoj
Stöp i en trappa när jag var i Skåne, dunkade i ett huvud och några armbågar,
det gjorde ont ett par dagar sen var det lugnt trodde jag, men som vanligt:
Skit vad jag bedrog mig!
Bara ett par dagar efter jag kommit till Waholm så fick jag helt plötsligt
en D-kupa på armbågen, någonting hade tydligen gått sönder när jag föll.
Så nu hade jag fullt av ledvätska i hela armbågen, vara bara att packa sig iväg
till vårdcentralen och försöka att få någon slags hjälp.
Trasslet började direkt!
Efter som jag är utflyttad från Sverige och skriven i en rondell i Spanien så finns ju inte jag, alltså så kan jag inte få hjälp här utan nytt person nummer.
Vilket jag nu fick ett nytt, (Ååå hur fan det gick till?) ett så kallat EU personnummer så nu mer är jag 2009-754-332-4
Så till det facila priset av 1660 kr plus en spruta Cortison för 1200 så gick jag där ifrån med en utsugen armbåge!
10 timmar senare så var D-kupan tillbaka fastare och finare än någonsin.
Och inte fan tänker jag gå dit igen och få en armbåge eller en plånbok utsugen igen

Tänker nu i ett par bloggar ljuga ihop lite till om vad som drabbat mig som utflyttad Svensk i det här landet som ni kallar erat!

Galningar!

2009-04-01T20:06:00.013+02:00

Tror att jag är omgiven av sådana, galningar alltså.

Fick ett mail från en "prakt" galning för ett par dagar sen.

Där stod:

På baksidan,bredvid muggen,mellan hjulen....?

Ämenvafan?

Trodde det gått en stor säkring.

Antagligen hos mig eller hos den som skickade mig detta kryptiska mail.

Visste ju med säkerhet att det inte var jag, så det kunde bara var den som skrev till mig.

Nu visade det sig att det var Carina Dahl, och att hon hade varit uppe vid min termos med sin bok.

(nu vet jag CD är en fullständig "galning")

Så nu ska jag slå mig ner och läsa.

"Familjelyckan!"

Och den tror jag att jag skall läsa med eftertänksamhet,

jag är en ganska konservativ läsare och människa.

En annan galning som givit sig iväg är "krigaren",

han har lättat till Danmark för att reta upp gamla och nya vänner, vilket jag tror att han kommer att klara bra.

Haveristens logg önskar lycka till!

"Bolek" och hans ryska städhjälp/älskarinna har flyttat ihop och köpt bil,så nu väntar jag bara på inbjudan till bröllopet.

Jag kommer direkt!

Galningar!

"Att bekymmer tar död på

fler människor än arbete

beror på att fler människor

bekymmrar sig än arbetar"

Torsk på kärlek.

2009-03-29T10:26:00.006+02:00

Jag har verkligen funderat på det här.
Du skulle ha givit mig fri den där gången för tio år sen.
Men det gjorde du inte.
du lät mig att hänga kvar (som rumpan på räven).
(i fall om att något annat inte skulle dyka upp)
Och naturligtvis så gjorde det till slut.
Och jag stod där som en fåntratt!
Näe,du skulle ha låtit mig gå.
Så hade mitt liv kanske sett annorlunda ut.
Jag hade i alla fall haft en anständig chans.
Trodde faktiskt att jag skulle vara bittrare än jag är,
men det har gått över det också.
Finns dock en hel del saker som jag inte glömmer eller
förlåter (jag glömmer aldrig en oförrätt)
Men det är ju faktiskt bara jag som får leva med det.
(för jag tror ju inte du vet vad jag pratar om, men som tur är så är ju det ditt samvete inte mitt)
Men tack och lov så är du inte längre mitt problem!
Och bara så att du vet:
Jag har en bra relation med mina barn, trotts att jag är en
så kallad "frånvarande" pappa.
Jag gör vad jag kan med mina medel!
Och det vet mina barn.

O.A
Oskar Anderss0n, "Mannen som gör vad som faller honom in"
Har genom åren blivit en stor favorit.
Född 11 Januari 1877
Död 28 November 1906
Han sköt sig i huvudet vid 29 års ålder
Känns väldigt mycket som att titta in i sitt eget huvud
när jag läser och ser hans skämt och teckningar.
(ta gärna en titt på O.A, man får sig en stunds kontemplation)
Det ända jag inte rikigt köper är att han tog sig själv av daga.
Har haft en del knöliga stunder i mina dar, men att begå självmord är aldrig något jag funderat på!
Satt och pratade med en vän på nätet.
Hon har givit upp. Helt! Ingen styrka och glädje kvar.
Vad ska man säga?
Vi satt och pratade i timmar min vän och jag.
Innan hon kom fram till vad det egentligen handlade om.
Kärlek!
Och i det här fallet olycklig sådan.
Och nu ville hon ta livet av sig!
Näe men va fan!
Det måste ju finnas andra skäl?
Det räcker ju bara att se sig om i världen.
kärlek ska man ju bli glad och lycklig åt!
Inte bitter och inåtvänd.
Även om det är olycklig kärlek.
Att få den lyckan att tänka på någon det sista du gör och det första du gör.
Mina föräldrar var gifta i över 40-år, allt dom gav och gjorde var med kärlek, jag såg dom gräla tre gånger.
Dom gick alltid hand i hand och pussade varandra,
efter 40-år.
Kärlek!
Och så fick dom sluta tillsammans

Det är väl det hela livet handlar om?
Kärlek!
Så jag är alltså torsk på kärlek.

Tankar

2009-03-23T20:28:00.003+01:00

Nu har det blivit så här igen.
Allt bara snurrar, och jag är rädd att röra till allt.
Var till och tvungen att sätta mig en stund och hämta andan.
Paniken slog till!
Vad gör jag här?
Varför är jag här?
Och vad tjänar det till?
Jo, jag vet ju varför jag är här, men är det värt priset?
Visst det är underbart o kul att få träffa barn,familj och goda vänner, men jag har en skräck att priset blir för högt.
Jag tror att jag har haft det för bra helt enkelt!
(nu har jag naturligtvis förträngt att vi inte hade mat och pengar på slutet)
Men det var faan så mycket enklare att vara fattig där en här.
Naturligtvis så behöver inte jag svälta på samma sätt här.
men enklare var det!
Och varmare.

Har nu haft ett par dagar här, och fått en chans att på något sätt hitta en väg att passa in (fast jag tror inte att det går så bra)
Har även fått ett par tillfällen att träffa folk som som jag längtat efter och saknat.
Vilket jag naturligtvis tyckt varit väldigt kul.
Men ensamheten har bara blivit större!
Förutom spillrorna av dom som jag kallar familj,
så har jag inte ett skit kvar här.
Och egentligen inte någon annanstans heller.
Jag är "tinglös" och hemlös!
Och eftersom jag är skriven i en rondell i Spanien
så är jag även något slags landslös.

Så nu är det dax igen för lite självransakan
(och lite självömkan)
Får se vad jag gör och vad som sker.

På Rindö

2009-03-21T17:21:00.004+01:00

Nu har jag snart landat, liksom hunnit ifatt.
Det tog ett par dagar men nu är jag alltså här.
Rindö, Waxholm, Sverige och världen.

Och inte ett skit har hänt!

Allt är och var sig likt, fast jag tycker nog endå att jag förändrats!
Men jag får nog passa mig så att jag inte blir smittad.
Lätt hänt att hamna i gamla vanor och ovanor.
Vill ju verkligen inte det.
Utan jag vill behålla min skärpa som jag på något vis tillskansat mig,
under den här resans gång.
Fast jag har ju endå tur!
Jag har en massa människor runt mig som tycker om mig för att jag är den jag är!
(eller för den jag blivit?)

På banan igen!

2009-03-17T10:34:00.006+01:00

Tack vare mina "sponsorer" och goda vänner Bosse och Britt,
är jag på väg igen.

När jag lämnade Skåne och Hammenhög, var jag hemlös

och vilsen, visste inte riktigt vad jag skulle göra och ta vägen.

Men i Halmstad så stod min nya "termos" och väntade.

Så det var bara och köpa och koppla på.

Så nu är jag med hem igen!

Och vet var jag skall ta vägen!

För tillfället så är jag hos mina goda vänner Kapten Enok och Arla.

Hämtar kraft, lust och vardag här.

Min vardag ser definitivt inte ut som deras.

Jag har ju problem med en herrans massa saker.

Så har dom egentligen bara ett.

Bäver!

Jepp, det är sant, i välfärds Sverige har vi ett dolt problem, bäver.

Mina vänner som bor vid en gammal kvarn från 1600 talet.

En kvarn som man drivit med vattenkraft dom sista 400 åren.

Men nu håller bäver på att ta över allt.

Mina vänner tillbringar timmar och dagar med att riva dammar och jaga bäver.

Dom har försökt med ut tröttnings metoden i tre år nu, men nu har dom givit upp.

Så nu är det jakt som gäller.

Trodde från första början att det hela var något slags skämt.

Bäver problem vad fan är det?

Men nu har jag varit runt på deras marker och sätt det hela med egna ögon.

Och det är verkligen ett problem.

Dom har försökt allt.

Men nu är det bara dynamit eller jakt som gäller.

För dom är verkligen flitiga dessa djur,det Robban och Arla släpar undan på ett

par dagar, tar bara bävern något dygn att återställa.

Och då återanvänder inte bävern det Arla och Robban släpat bort.

Nej nytt friskt virke ska det vara!

Så alla dessa ofantliga högar som familjen släpat bort och som ligger i stora högar på deras marker, skiter bara bävern i.

Så han forsätter bara att avverka på, och bygga sina dammar.

Undrar om man kan äta bäver?

"BäverRobban"

2009-03-14T02:04:00.002+01:00

Den 14 Mars 2009 kl 02 10.. Är hos Robban kommer med uppföljare under dagen.
En så kallad uppdatering!

Resa mot okänt mål

2009-03-13T07:46:00.003+01:00

DÖD!
Var den min termos, så jag tog ut den i skogen och lät avliva den!
Så nu är jag på väg igen, med full bil och ingenstans att ta vägen.
Nalle är dålig igen, hjärtat spökar.
Och Alva är ledsen och gråter.
Funderar på hur kul jag tycker det är att vara i Sverige.
Nils har jag inte hört av på ett par dagar,
men honom ringer jag när jag väl är på väg.
Väg, ja
Skall börja med att åka till Kapten Enok, god vän och överlevare.
Så med tandvärk och ett par alldeles försvaga glasögon skall jag
avverka 50 mil idag (måtte bara bilen hålla!)
Sen forsätter jag så sakta mot Waxholm och verkligheten.
Måste skaffa jobb och bostad.
Att sova och leva i bilen är inget jag ser fram mot!
Att jag sen är gul som en post cykel kan jag leva med.
Ska bli kul att träffa barn och gamla vänner.
Men sen?
Jag får se, brukar landa på fötterna.
Så återigen så klöser jag mig fast och åker med.
På den här resan som kallas livet.

Väl mött i världen.

Trött!

2009-03-11T16:39:00.003+01:00

Jag blir så trött, sne, förbannad, till och med bitter
och inåtvänd, mörkrets mörka krafter har återigen slagit
klorna i mig.
Var och besiktigade bil och "termos" idag.
Bilen rann igenom utan något besvär.
Men vagnen! Vagnen visade sig vara helt slut.
Och som jag har slitit med den jäveln.
Pojkarna på besiktningen tyckte att jag skulle slå ett spännband runt den,
så att den inte skulle blåsa av ramen på vägen hem.
Jag visste naturligt vis att den var dålig.
Men så jävla slut hade jag ingen aning om.
Så nu känns det lite som jag är tillbaka på ruta ett igen.
Naturligtvis så ger jag inte upp, är ju liksom bara att bita i det
sura äpplet och komma igen.
Men det suger, "big times"
Så nu får jag lov att släpa den till en smed, (får se vad han kan göra?)

Annars så är allt som vanligt.
Går som daglönare hos mina vänner.
"ur hand i mun"
Men det fungerar, fast jag hade sett fram mot något slags hem.
Så nu är det "dräng" kammare som gäller ett tag till

Jag har hunnit att fundera rätt mycket det
sista året.
Bland annat har jag funderat på dom namn som folk har givit mig,
en del köper jag men en del förstår jag inte alls.

Till exempel:
Pelikan mannen !
Den köper jag, för det var sagt med kärlek.
Idiot!
Kan jag också någonstans förstå, för det är väl vad jag är.
Stekare!
Den hajjar jag faktiskt inte alls, (kan någon vänlig själ försöka förklara)
Gubbjävel!
Skulle jag vara det? "asg" jodå, ibland!
Dålig poet!
Tar jag som en komplimang, (fast jag tror inte att det var menat så)

Att jag sen skulle ha genetiska empati skador?
Kan jag väl också förstå någonstans, men om man nu roar sig som
jag genom att slå sig sönder och samman så måste ju något ta stryk till slut
Men genetiska empati skador?
Måste väl finnas ett vackrare ord?
Räcker inte jävlakorkskalle?

Hur jag fick en vän att hamna på kåken

2009-03-05T23:01:00.003+01:00

Börje!

Heter han min gode vän, som ringde upp mig för ett par år sen och sa:
-Tack Åke, tack vare dig så sitter jag på kåken!
Va?
Sist jag träffade Börje så hade vi mönstrat av tillsammans och det var flera månader tidigare, så hur i helvete hade jag fått in honom på kåken?
Så började Börje berätta sin smått osannolika historia.
Men för att förstå hans historia så måste jag nog förklara vem och vad Börje är.
Börje är en två meters lapp från norra Sverige, och en riktigt snäll skit.
Vill säga om han inte dricker alkohol, för dricker han så blir han en lallandes, gråtandes och jojjkandes galning eller så blir han en gammal hederlig bärsärk.
Han har bara två lägen den mannen eller kanske egentligen tre.
För röker han gräs så blir han en kombination av dessa.
Alltså en två meters gråtande jojjkandes lallandes knivmarodör.
Ingen kille man gärna retar upp.
Alla vi som umgicks med Börje inklusive han själv var rörande överens om att det inte var en kul kille.
Så när vi andra härjade på så höll sig Börje till ett par öl (vilket fungerade)

Tillbaka nu till telefonsamtalet.

Så nu började Börje att berätta.
På Midsommar helgen var han utbjuden till Värmdö till en massa sjömanskamrater och Börjes fråga var ju naturligtvis vad han skulle ta med sig.
Till svar fick han, brännvin!
Så Börje far ju ner till systembolaget och handlar på sig tio stycken helrör gott och blandat av olika märken, är det fest så är det!
Så när han väl lyckats att trassla sig ner på tågstationen och står där och väntar, så kommer en av de lokala "bummsen" fram och frågar min vän om han har något brännvin att sälja så säger Börje direkt nej!
Men det är ju Midsommarafton och Börje som är en vänlig själ tänker efter en stund, och konstaterar att dom är ju bara tolv stycken och han har ju 10 flasker.
Så en flaska kan ju han tänka sig att sälja (till ordinarie pris)
Vilket sker.
Nu tar det bara någon minut, så uppenbarar sig lagens väktare, som i det här fallet är två stycken kvinnliga poliser.
Hur var det här då?
Olaga rusdrycks försäljning!
Helt plötsligt så går diskutionens vågor höga, men Börje förklarar och förklarar.
Och det verkar som om han skall klara sig, efter en visitation av hans väska så förstår dessa kvinnor att Börje inte var där för att sälja utanför att han faktiskt skulle på fest.
Men någon form av efterräkning skulle det ju faktiskt bli!
Så då blev det dax för legitimering.
Och Börje som inte hade någon legitimation på sig!
Nya diskutioner och hot om handfängelse och stationen, så Börje tänker till och säger att han bor precis i närheten så om damerna har lust och ork så kan dom traska upp till hans bostad där han hade både pass och sjömansbok, så skulle den saken vara ur världen.
Nya diskutioner och nya beslut.
Så Börje och hans ny funna vänner traskar upp till hans lägenhet, som är en etta med öppen planlösning.
Nu hör det till saken att när vi mönstrade av så fick Börje en trave gräs frön av mig,
(han kunde ju inte röka men han tyckte växten var vacker)
Så i hans köksfönster står det fyra stycken fullt blommande gräsplantor, vilket naturligtvis Börje helt glömt bort, (han tyckte ju inte att han gjort något olagligt eftersom han själv inte rökte).
Så in i hans lägenhet traskar Börje och damerna, som naturligtvis får syn på dessa blommor.
Då brakar hela helvetet löst!
Knark!
Så det blev ju knalltransport till polisstationen, där man väger plantorna med jord och rötter, så det blev ju tillsammans en ansenlig mängd.
Så där sitter nu min vän, som bara skulle ut till Värmdö för att festa.
Anhållen för olaga rus drycksförsäljning och narkotikainhav.
Det blev ju naturligtvis rättegång av det här.
Börje som var ostraffad fick två månaders fängelse på grund av fröna han fick av mig och kombinationen av dessa brott.
Därav tacket.
Men som Börja sa, Fan vet vad som skulle ha skett om jag hade lyckats ta mig ut till festen.
Nu får jag i alla fall sitta här och torka upp.
Så tack Börje!
Tack för tacket.

"Krystmarodören."

2009-03-03T17:12:00.006+01:00

Konstig hur allt kan skita sig i ett litet ögonblick.

Här har jag legat på knä i flera dagar och lagt golv.

Utan några större problem, men sen när jag skulle lägga samma golv i min termos,

så sket sig allt.

Om det är någon som tänker tanken, att ett klick golv ska jag ha i min båt,

eller husvagn så glöm det!

Säger bara glöm det.

Det går inte.

Jag är nu på gränsen till ett totalt psyk-bryt.

Finns inte en rak vinkel och hela golvet går i vågor.

I vanliga fall så brukar jag slänga skiten runt om kring mig när jag blir sne.

Men nu bröt jag ihop totalt.

Fann mig själv vrålandes av skratt.

Tårarna bara rann .

Fick liksom till det i ena hörnet, när allt for åt helvete i det andra.

Jag är ju någonstans en rätt händig man, men det här övergår mitt förstånd.

Så nu är det frågan om ,ska jag ha golvtiljor eller kork matta?

Eller kanske bara gjuta över hela skiten!

Jag blir så trött!

Men på något jävla vis så ska jag nog få till det!

Annars så kanske det är fräscht med stampat jord golv?

Eller rent utav inget golv alls.

Så slipper jag i alla fall fundera på det här med AC.

Föresten, kanske ett tält är ett alternativ?

Äh, jag går ut och gör ett nytt försök.

För ger upp.

Det gör jag aldrig!

Per Gustaf Sundius

2009-03-01T07:09:00.009+01:00

Så heter han, min bror som gick bort veckan innan han skulle fylla 19
Han var uppe på ett tak som han inte skulle vara på.
När någon slog på strömmen.
En ljusbåge, pang så fick han 16000 volt rätt i huvudet.
Måste ju ha varit som om någon bara släckt ljuset.

Själv var jag ute på en resa mellan Israel och Sydafrika,
När jag gick upp till "gnisten" för att få iväg ett telegram till honom.
(detta var ju före mobiler o dylikt)
Han skulle ju snart fylla år!
När jag kommer upp till gnisthytten så står även skepparen där,
men innan jag ens hunnit öppna munnen så blir jag bryskt ut körd.
Jag vet att jag tyckte det var konstigt.
Då vi alla hade seglat ihop flera gånger, jag och skepparen spelade till och med Badminton ihop.
Men jag tänkte väl att det var något från rederiet som jag inte hade med att göra.
Senare visade det sig att i samma ögonblick som jag klev in så fick dom beskedet om min brors död, där det stod att jag inte skulle underrättas förens vi var framme i Cape Town.

Så när vi väl är framme och skall göra i ordning för ankomst, så kommer båsen fram till mig och säger:
- Åke , gå ut på akterdäck kapten vill prata med dig.
Jag tänkte att vad fan har jag nu gjort?
Så det var bara att traska akter över.
När jag kommer dit så möts jag av skepparen som lägger sina armar om mig och säger:
-Åke, din bror är död!
Jag tänkte då för mig själv, att det var konstigt.
Varför berättar han för mig att hans bror var död?
Men vi kände ju varandra rätt väl, så det var väl ok.
Han ser på mig och förstår att jag inte fattar något, så han upprepar samma sak igen.
Efter en lång stund så går det upp ett ljus för mig!
Det var alltså min bror som var död.
Men vem av dom? jag har ju två.
Och när jag frågade så kunde han inte svara.
Nu följde ett par av dom längsta timmarna i mitt liv.
Innan jag fick kontakt med Sverige och min familj.
Och fick allt förklarat.
Sen var det bara att kasta sig på första bästa plan hem.
( bara den resa skulle räcka att fylla en hel blogg)
Jag kom hem till totalt kaos, 20 timmar innan begravningen.

Jag är ju ändå någonstans glad, att han min bror blev nästan 19 år.
Han fick uppleva en massa glädje och kärlek innan han dog.
Han fick träffa tjejor och bli kär innan han rycktes bort!
Tror någonstans att det hade varit värre om han hade dött mycket yngre.

Pust, suck o stön

2009-02-28T22:40:00.002+01:00

Det här var nog en vecka som gick till historien.
Att smälla ihop sex stycken bloggar på en vecka.
Det var inte och leka med!
Men i och för sig så fuskade jag lite.
Förskrev en del, men ändå.
Och hon Carina Dahl är inte att leka med.
Hade ta mig fan åsikter om allt jag skrev.
Men i ärlighetens namn så gillade jag det!
Allt som gör att jag utvecklas som människa och skrivare, är kanon!
Så tack.
Tack Carina Dahl, för att du stod ut med mig.
Med allt mitt "tjorv" och med mina konstigheter.
Sen att du eller jag inte alltid var överens är nog något vi får leva med.
Fast jag kommer nog på ena eller andra sättet att hemsöka dig.
Om inte annat för att få din hjälp med min bok.
Och att utvecklas som skrivare.
Du kan hjälpa mig med allt det här som jag missat!
Typ subjekt o predikat (va fan det nu är? låter lite religiöst tycker jag)
Ska nu bara hämta andan lite, så ska jag forsätta med mina irrfärder.
Har mycket kvar att berätta, och mycket att uttrycka åsikter om.
Så orkar ni.
Så orkar jag.
Väl mött.
Och lev väl!

Looking for the man in the moon

2009-02-27T18:18:00.001+01:00

Waxholmsvägen en tidig morgon.
Nu var jag på väg igen, på väg dit eller på väg hem?
Var tvungen att stanna bilen en stund, gå ett varv runt den
medans jag tog mig en funderare.
- Vart var jag nu på väg?
Så var det!
På väg in till sjuhuset igen, dom hade återigen ringt och kallat in mig.
Fast den här gången gällde det inte min döfödda son, utan nu var det min hustru som höll att på att stryka med, skulle inte allt skit vara slut snart?
Bara för ett par dagar sen var jag en helt vanlig man, med arbete, hustru och en son på väg.
Och nu var jag en förvirrad och rädd man.
Som var på väg in till sin hustrus sjukbädd.
- Skulle hon också dö?
Satt mig i bilen igen och tänkte efter.
Hur gick det här till?
För tre dagar sen ringer hon. Hustrun och sa:
- Åke, det är något som är fel, jag mår inte bra.
Så vad säger man?
Naturligtvis
- åk in till sjukhuset, jag kommer så fort jag kan!
När jag väl kom dit, hade dom skickat hem henne, det var ju bara en liten infektion,
inget att oroa sig för.
Men tji vad det sket sig!
Dagen efter ger jag mig iväg till arbetet som vanligt, det var ju bara en infektion, inget att oroa sig för.
Så fram till klockan 3 var allt som vanligt, såg ju fram mot det här.
Graviditeten var så långt gången att jag till och med hade"gullat" med min förstfödde.
Min son!
När jag får detta förhatliga telefon samtal från sjukhuset.
- Åke, du måste komma hit, det är illa nu.
Så det var bara att sätta sig i bilen igen och åka till sjukhuset.
Där jag möts av beskedet, din son är död.
Dödad av det som dom kallade en liten infektion.
Så nu ligger alltså min son, död, i min hustrus mage.
- vad händer nu?
- vi måste sätta igång henne
- och vad betyder det?
- att det blir som en vanlig födsel.
Så där satt jag och fattade ingeting, satt och tittade på min nästan nersövda hustru, som nu skulle föda min döda son.
Och jag kunde inte göra något!
Så satt dom igång henne,det blev som en vanlig förlossning och jag var med.
Satt och tittade när dom tog ut min son, såg hans lilla ansikte, hans lilla snopp, den lilla, lilla killen
Hela tiden så hörde jag Titiyo i bakgrunden (har svårt än idag att lyssna på den låten)
Sen försvann dom med min hustru och min son.
Lämnade mig ensam, med mina tankar och min sorg.
Fan.
Jag var också med barn, jag var också gravid.
Men det sket man i, det var bara att åka hem.
Hem till ett tomt hus, och med ett huvud fullt med tankar.
Dagarna som kom var ett par av dom svåraste jag varit med om.
Jag förstod ju att man la allt krut på min hustru, alla undrade och frågade,
men ingen frågade hur jag mådde eller hur jag kände!
Jag var ju bara "pappan", jag höll inte på att stryka med.
Jag hade ju inte fött en dödfödd son
Just dom dagarna när ensamheten och sorgen var som störst.
Trodde att jag skulle bli tokig.
Men jag tog mig igenom detta själv!
Nu gick allt bra, min hustru överlevde.
Jag överlevde, lite sargad i själen.
Men jag överlevde.
Idag är jag pappa till två stycken underbara barn, som jag älskar över allt annat.
Men jag kan känna saknad efter min förstfödde, han, killen jag fick se men aldrig lära känna.
Lev väl.
Haveristen

Jälaskitba

2009-02-20T21:20:00.004+01:00

Jaha nu var det dax igen.
Har slagit mig sönder och samman igen.
Fast den här gången så gjorde jag nog det bara för att roa mig själv.
Stöp ner för en trappa, dunkade i huvet, ryggen och armbågen.
Så nu är jag tejpad och klistrad över hela kroppen.
Tror att det är Sverige som gör det här med mig
har varit så gott som skadefri det år som jag snart har varit borta.
Och så kommer jag tillbaka så händer det här!
Tror inte Moder Svea är så förtjust i mig.
Kanske faller det under avdelningen smällar man får ta?

Nog om det.
Från och med måndag skall jag alltså gästblogga hos Carina
http://www.carinadahl.com/
hade väl tänk skriva här också, men resan till Carina blev lång och tung.
Det dök upp minnen som jag trodde jag hade förlorat.
Känslor jag hade glömt bort.

Men kan jag leva med det så får ni väl göra det också.
Vill säga om ni orkar läsa
Annars så får jag väl önska er ett gott liv.
Vi hörs
Åke

"Med lite hjälp av mina vänner"

2009-02-14T20:16:00.006+01:00

Tak!

Har en förmåga att hamna på tak, hemma så satt jag gärna
naken på mitt tak!
Och hade förmånen att se över Gibraltar och Afrika.
Nu sitter jag på ett tak igen (inte naken..jävligt kallt!)
Och ser ut över Österlen och Bornholm,
Så jävla vackert!
Samma himmel, olika tak!
En gnistrand vacker stjärn himmel!
Det är lätt att leva!!

Nu till något helt annat:
Nästa vecka ska jag gäst blogga hos Carina.
http://www.carinadahl.com/
Så jag kommer inte att ha tid att skriva i min egen.

Men jag skulle vilja passa på att tacka mina sponsorer och mina häng u runtare!
Så jag tänkte namnge ett par av dom!

Börjar med mina sponsorer:

Marie P, jag vet inte vad jag skulle göra utan dig! Tack vare dig så fick jag en chans att andas!
Bosse och Britt, Tack vare er så har jag kommit så här långt, vad skulle jag gjort utan er?
Hasse och "lilla mor violen", er är jag skyldig ett stort tack!
Andreas O, du gav av det lilla du hade!, Hoppas att du förstår vad det gav mig?
Åsa A, dig är jag också skyldig ett stort tack! om inte annat för att du är vacker och finns!

Det är sådan här människor som skapar mig och ger mig kraft!

Tack!!

Nu till ett par av mina häng u runtare:

Lojsan, tror du är mitt största fan! Du har och kommer alltid ha en stor plats i mitt hjärta!
Maire P, Dig har jag aldrig träffat! Men jag tycker om att du läser vad jag skriver!
Tomas L, en förlåtande själ och en god vän!
Jimmy, "Bolek", håll i hatten snart är jag tillbaka!
Stefan E, "lillebror"
Måste även nämna min mentor Carina Dahl! Tack! Du gav mig mod att börja skriva!
Sen har jag naturligtvis mina barn, min bror och min svägerska plus alla mina andra vänner som jag inte nämnt!

Ni som känner er träffade! Sug i er!

Utan er fanns inte jag!

Så vad kan jag säga?
Förutom TACK!

PS jag är nog riktigt korkad!
Ni får stå ut med mig en vecka till!
Är först veckan därpå som jag ska till Carina!
Ska försöka få ihop lite till på min blogg, i veckan som kommer! DS

Åke och hans termosar

2009-02-10T08:44:00.003+01:00

Nej jag har inte försvunnit!!

Har bara fullt upp, håller på med att göra i ordning min "termos."
Måste ju ha någon stans att ta vägen när jag börjar röra mig norrut.
Vet faktiskt inte varför "termosar" blivit en sådan stor del av mitt liv.
Kan kanske bero på att det är någon slags hytt känsla i dessa bostäder!
För hytter har ju varit en stor del av mitt liv, hytter och båtar.
Och nu husvagnar! (man är nog inte klok!)
Den här var i riktigt rutten! Men nu börjar det likna något!

För att få tiden att gå, Så håller jag på att hjälpa mina goda vänner
Bosse och Britt.
Dom ska ha ett eller två rum renoverade i Hammenhögs gamla tingshus.
www.art-club.se
Ett jätte hus mitt på den Österlenska prärien!
Så det finns hur mycket som helst att göra, och lite till!
Jag samlar på husvagnar!
Dom på stora hus!

Inte nog med det så ska jag gäst blogga hos Carina Dahl
www.carinadahl.com
Ska producera sex stycken bloggar på runt en A4 styck!
så nu funderar jag bara på hur jag ska få timmarna att räcka till
Men går det så går det!

Men snart så är jag på väg igen.
visste inte bara att det skulle ta sådan lång tid att åka från Spanien!

Censur!

2009-02-04T13:57:00.006+01:00

Censur av all dess slag är något som jag verkligen inte tycker om!
Sen om det gäller bild, tal eller skrift.
Oavsett vad det är för media man använder så är det FEL!
Man utgår ju i allafall från att sk "vuxna" människor ska ha ett bättre förstånd!
Men det är kanske rädsla det handlar om eller svartsjuka!
Jag vet inte?
Men med tanke på allt som sker i världen och att vi lever i ett samhälle som hela tiden utvecklas så är hela tanken med censur helt absurd!
Kan kanske fungerat på 1500-talet, men nu?
År 2009 så försöker folk bestämma vad jag ska skriva, tänka och göra t om vilka människor jag ska ha kontakt med!
Nu får ni för faan kamma er!
Jag är 50 år jag gör vad jag vill!
Träffar vilka jag vill!
Umgås med vilka jag vill
Skriver vad jag vill!

Men jag måste ändå tacka er!
Det är ju tack vare er som jag ännu en gång fått något att skriva om!

Och ni som har barn.
Tänk bara på vilka slags värderingar ni skall föra vidare!

Villa Myrbacka

2009-02-03T09:11:00.012+01:00

Full Storm!

Sitter nu på min kammare hos Bosse och Britt.
Hade lite svårt att somna igår, kontrasterna var för stora!
Bara för ett par dagar sen var jag hemma, varmt och skönt.
Och nu sitter jag alltså här!
Hela natten har stormen vräkt in över mitt fönster, har sett båtar passera i horisonten
och i fjärran ser jag ljusen från Bornholm.

Sitter på övervåningen på ett gammalt pensionat, och funderar på livet (sämre kan man ha det)
Och vad har jag då kommit fram till?

Jo!
Livet är riktigt bra!
Jo jag vet! Det är lätt att säga så, men lite svårare att genomföra!
Men nu sitter jag och stormtrivs!
Är alltså hos ett par av mina bästa vänner Bo och Britt, som även är ett par av mina "sponsorer"Vet faktiskt inte vad jag skulle göra om jag inte hade så mycket god goda vänner?

Gå under kanske?

Men snart så forsättar jag mitt kors tåg. Så se upp Sverige!! nu kommer jag!
Sen jag började min resa för snart ett år sen så har allt förändrats, jag har ett helt annat sätt att se saker och ting på idag.

Har fått gjort och sett saker som jag aldrig trodde att jag skulle få göra igen! så just nu är jag en lycklig man!

Fram o åter!

2009-01-31T09:30:00.002+01:00

Jaha! Nu är jag i Malmö, efter en idiot resa genom Europa, 348,7 mil på 48 timmar.
Det är tungt att köra ensam!
Sen kan man ju ha olika åsikter om hur folk kör.
Men rent generellt så kan jag ju då säga att spanjolerna kör som idioter, fransmännen kör bra och tyskarna kör åt helvete för fort!
Sen kanske man inte bör köra över 300 mil på bara 48 timmar, men det gjorde jag nu.
Sen att det gick på marginalerna kanske inte är det bästa.
När jag kom till Hannover var jag helt slut, hade kört i över 18 timmar, och tänkte att jag skulle kolla olja och vatten, vilket jag gjorde, och allt var slut!
Och där på natten lyckades jag strula iväg 100E vilket jag naturligtvis inte upptäckte förens jag satt på färjan mellan Puttgarden och Rödby.
Så när jag klev iland var jag helt utan pengar, 20 liter soppa i bilen och 20 mil till Köpenhamn,
och nästan inga pengar på telefonen + att jag inte ätit på två dygn!
Och nu ska jag till Malmö!
Får efter ett tag fatt i min goda vän Tony. Som lovar att lösa broavgiften över Öresundsbron.
Tack Tony!!
Så sakta tar jag mig nu genom Danmark, med tanke på att det gick ibland gick närmare 200 genom Tyskland, så fick jag nu puttra i 90 kilometer i timmen, bara för att spara bensin!
När jag väl närmar mig Köpenhamn så tänds soppa lampan. Skit!
Bara 5 mil att åka på!
Men jag lyckas att ta mig över bron till Svenska sidan och broavgiften vilken naturligtvis var betald.
Genom "gaten" och vilka står där?
Jo Tullen och Polisen!
Här har jag alltså åkt genom Spanien Frankrike Tyskland och Danmark utan att ha sett varken Polis eller Tull!
Vi tillhör ju EU!... Eller?
Så där sitter jag nu! Med en överlastad, Oskattad, obesiktigad och oförsäkrad bil!
Vad sker nu??
Vad händer?
Tullen släpper igenom mig under protest, Tycker väl att det är för mycket att gå igenom!
Men inte polisen.
Blir direkt in vinkad!
Men va fan!
Skit!
Bara sätta igång att blåsa, (vilket var första gången i mitt liv) som visade noll.
Så vad sker sen?
Dom vinkar iväg mig!
Tyckte att jag som åkt så långt behövde en paus! Fick lova att skatta, försäkra och besiktiga bilen när jag kommer till Stockholm! Och överlasten orkade dom inte ens ta i.
Tack! svenska polisen.
Tar mig genom Malmö för att åka hem till Tony, vilket jag lyckas med. Bilen måste ha gått på ångerna för att jag fick soppa torsk på Tonys gata!
Så nu sitter jag i Malmö med 47 kronor på fickan och undrar hur jag ska ta mig vidare?
Men det löser sig alltid!
Så se upp Sverige nu är jag här!

Forlorade A A O!

2009-01-25T18:22:00.002+01:00

Sa har det nu hant!
Vi har blivit av med internet.Och telefon.
Sa nu nar kontakten bruten med om varlden, bara mobilen kvar och den har jag for tillfallet ej rad att tanka.
Vaskan ar packad, datorn ar ner packad.
Jag tanker bli packad!
Sen drar jag.
Om allt gar som jag vill sa ar jag i Sverige i slutet av veckan!
Sen far jag se vad som hander?

Hittade inget internet-cafe med A A o O

Vänner och älsklingar.

2009-01-19T17:47:00.003+01:00

Jag vet att jag tjatat om det här förut, men det känns bara viktigare och viktigare!
Det med folk som bryr sig och sådana man bryr sig om.
Det blir faktiskt tydligare och tydligare, tror att det har med avståndet att göra.
Sitter ju här på mitt "berg" och sneglar ner på er!

Lite så här eftertänksam och på avstånd så vet jag idag vilka mina vänner och älsklingar är.
Det är alla dom som gör att man blir glad när man tänker på dom eller pratar med dom om det är så bara på MSN.
Eller bara hör av sig på Face booken, man tar till och ett och annat glädje skutt!

Det jag inte saknar från Sverige är alla energi-tjuvar man har omgivet sig med.
Dom saknar jag verkligen inte!
Men tyvärr så måste jag kanske konfrontera dom när jag kommer tillbaka.
Ta tillbaka det dom stulit från mig, både när det gäller kraft och materiella saker.

När jag drog i våras visste jag inte vad jag gav mig in på!
Var lite av en flykt, visserligen en planerad sådan men ändå en flykt!
Hade aldrig trott att jag skulle falla så pladask för den här delen av världen som jag gjorde.
Om jag vetat vad jag vet idag så skulle allt sätt annorlunda ut!
Jag skulle naturligtvis haft en bättre framförhållning, men jag får väl kalla den här stunden "läroår"

Mycket av det som gör att jag trivs är just den här kontakten.
Kontakten med vänner och älsklingar via nätet!
Jag kan ju faktiskt välja att braka in hos folk när jag vill.
Säga Hej och snacka lite skit!
Sen kan ju jag faktiskt fara vidare på nätet utan att trötta ut folk.
Men saknar naturligtvis den fysiska kontakten med vänner och älsklingar.

Apropå trötta ut folk så håller "Boleks" Ryska städhjälp/älskarinna på att ha ihjäl oss!
Hon har varit packad som en sill-kråka i två dagar nu.(rymt från huset tror jag)
Hon härjar i vild förtvivlan!
Gormar och svär, kastar saker omkring sig och uppför sig allmänt illa.
Musiken på järnet!
Fattar inte att "Bolek" står ut,men det gör han väl inte länge till.

Nu är ju inte det här så länge till mitt problem, tycker faktiskt synd om dom bägge, ty båda tillhör faktiskt vänner och älsklingar.

Andra puberteten!

2009-01-16T17:35:00.008+01:00

Fan! Jag har fundera så på det här med mäns sexualitet, jag vet att jag nämnt det vid något tillfälle förut och att jag tänkte skriva om det och nu är det dax!

Dax att sticka ut näsan!

Nu kommer jag säkert att få något slags påhopp för det här också, men det struntar jag!
Jo jag tror att det är så att män har en andra pubertet, om jag bara utgår från mig själv så vet jag att det är så!
Man talar ju om alla kriser man ska ha 30 40 och 50 årskriser.
Men just dom känner jag inte till.
Inget som drabbat mig.
Om nu inte det här jag känner är en kris, en av dom bäst kriser som drabbat mig!
Jabba!
Jag lever!
Kan det vara 50-års krisen?
Jag har faktiskt prata med andra män om det här!
Och alla säger unisont samma sak som jag:
"att dom är små kåta jävlar!"

Jag tror att hela det här med 50-års kris har skapats av någon bitter klimakterie häxa som inte fattat vad det rör sig om! Som inte fattat att det är nu vi lever!
Vi har gjort vårat med barn osv.
Nu är det vår tid att leva!
Vi har kommit förbi hela den här biten med att reproducera oss, vi har kommit förbi alla måsten.
Vi.... I allafall jag vill ju bara leva, älska och ha kul!
Om jag har tur! Så har jag 15 riktigt bra år framför mig.

En sak till!

Vad många av er kvinnor inte fattat är att det här som händer oss är inget hot!
Snarare tvärt om!
Helt plötsligt blir registret stort!

Vi älskar alla kvinnor! 20 Till 60! Osv! Livet är enkelt!

så varför inte bara klösa sig fast och åka med? Jag menar att ny "Påsatt" så tittar jag hellre på bilar och hundar!

Än andra kvinnor!

Tror inte jag är gubb sjuk!

Tror jag är gubbfrisk!

Sjuk.

2009-01-16T10:06:00.003+01:00

Det är mycket nu!

Vaknade i natt vid tre tiden av att jag hade en lava ström som rusade genom magen.
Bara rusa på muggen och kräka tarmarna ur sig!
Har inte varit sjuk på minst ett år.
Har varit sund och frisk och skött mig.
Så slår det här skiten till.
Men när jag tänker efter så vet ju jag vad det beror på, sista två månaderna har jag sprungit som på nålar. Allt har varit så osäkert, inget jobb inga pengar ingen hyra och mat, hur har det gått för Alva och Nisse? Hur ska jag göra med lägenheten i Waxholm? Ska jag ge mig till och slåss med hyresvärden?
Allt detta och mer därtill har rusat runt i skallen.
Så nu har jag tagit beslutet att ge mig till Sverige och reda ut allt det här!
För att sen kunna återvända i lugn och ro ner hit.
Så nu gäller det att bara börja röja och packa, ska försöka att hitta någonstans där jag kan ställa min säng och min moped, slänga lite mer skit och packa bilen så full det går och återvända till Sverige.
Bara det blir ju en upplevelse!
Inget jobb och ingen bostad!
Men sånt brukar lösa sig.

Så nu blir det någon slags "Pay back time" för Sverige , Waxholm, mig och många andra!
Nästa gång jag åker tillbaka så blir det med ett mycket lättare bagage både bildligt och mentalt!

Börjar mitt återtåg i slutet av den här månaden!

Slår hellre fyr på håret och släcker med en hammare

2009-01-14T15:30:00.002+01:00

Än att sluta och ha åsikter eller diskutera....
Vad är nu detta??
Jo, så här är det!
Diskutionens vågor har gått stora här i huset, vi diskuterar allt och då menar jag allt!
Nu finns det en vis risk att jag får Hammas, Mossad och dom fetas riksförbund på halsen.
Men jag ska förklara.
Jag och ett par vänner satt och diskuterade Gaza konflikten, mina vänner är något slags antisemiter vilket jag då inte är, bara där sket det sig!
Men oki... vi kan inte alla tycka lika... men att ut radera ett folkslag bara för att dom tröttnat på att få bomber i huvudet köper jag inte!!!
Det skriv så mycket om hur Israel har gått in i Gaza och vilka lidanden civil befolkningen får utstå.....
Trist!.. Eller hur?
Men hur är det då med dom judar som nu faktiskt har fått bomber i huvudet under flera år??
Jag pratar inte om alla ultra ortodoxa galningar som finns utan vanliga människor som du och jag som faktiskt bor och lever i dom här områdena.
Både kristna, judar och araber.
Vad fan har dom med det här att göra??
Skulle själv bli ap-sne till slut om jag ständigt fick bomber i huvudet!
(tror jag dom flesta skulle bli)
Nu är ju det här en grov skeneralisering och jag vet att det inte är så enkelt!
Men va fan!!
Sluta kasta bomber i huvudet på folk....... Dom blir förbannade till slut!
Prata med varandra i stället!!!

Nu när jag ändå är igång så ska jag ta upp det här med feta människor!
(NU pratar jag INTE! om sjukligt feta människor)
Utan om vanliga feta svin!......
(fram med hakan bara!)
Människor som kostar samhället en jävla massa pengar på grund av att dom ätit sig feta!
Är ju bara ett välfärds problem.
Men som kostar en massa pengar!!
Pengar som vi skulle kunnat använda till en massa andra saker!
T ex att ta hand om våra gamla och unga!
Se dig runt och se hur det ser ut!!
"nice"................ Eller??

Så jag menar hur svårt kan det va??..Egentligen?
Ge fan i o ät!... Eller ät rätt!

Nu kommer väl Hammas, Mossad eller Dom fetas riksförbund att försöka och hitta mig,
för att antagligen vilja bomba skära eller lägga sig på mig!
Så jag säger bara ...Lycka till!
Försök bara hitta mig!
Efter som jag själv är så förvirrad att jag inte ens vet var jag bor!

Tusentals mil av längtan!

2009-01-13T16:03:00.002+01:00

Skrev hon min vackra och starka dotter...(http://ahedvigs.blogg.se)
Kanske det är så?
Att kärleken växer med avståndet??!!
Jag vet faktiskt inte!.. Det enda jag vet är att jag saknar mina barn.
Så att det gör ont!
Nu är i allafall något slags beslut fattat.
Får jag inte jobb inom det snaraste så måste jag återvända till salt-gruvan!
Men bara för ett kort ögonblick.
Måste jobba ihop pengar och reda ut allt skit som finns där.
Sen kan jag glad i hågen återvända till mitt paradis!

Här som jag trivs och slipper en massa ont!

Konstigt!!??

Trodde att jag var stark i Sverige.
Men jag har faktiskt insett att jag är starkare här!
Här är jag trygg och glad!....kanske lite ensam!... men trygg och glad!
Få förunnat...men endå!

Så vem vet??

Snart kanske jag står utanför din dörr... trött och hungrig!..Ge mig bara lite mat, en säng och lite glädje... Så ger jag mig snart ut i världen igen!....Ty den här skiten har jag i blodet!!.... Tyvär kanske en del skulle säga!!... Jag säger inte så!!...Jag tycker bara....VÄLKOMMEN!!

Kreatörens val!

2009-01-09T16:53:00.009+01:00

Till och börja med så ska jag svära!!!

SKIT SKIT SKIT!!

Varför?
Jo jag hade nästan skrivit klar dagens blogg när jag lyckades komma åt någon knapp jävel igen så att allt bara försvann!!
Så jag får väl försöka igen!

Konstigt hur allt förändras!!

I över tjugo år levde jag sida vid sida med en konstnär, och det var många gånger som jag inte förstod hur hon fungerade.
Det gör jag väl egentligen inte idag heller. Men jag har i allafall fått ett litet hum om hur det kan vara.
Jag vill inte på något vis jämföra mig med denna konstnär då jag vet hur hon slitit i så många år.
Men jag har endå fått en känsla av vad hon hållt på med.
Helt plötsligt så har hon försvunnit in i sin värld... Där det inte fanns plats för mig eller någon annan...(tror till och med att jag blev lite svartsjuk på denna värld)

Och så är jag där själv!
Inte kanske just i hennes värld! Utan i min egen!
Låter det konstigt?
Så här är det!
Jag har aldrig kunnat sjunga, rita, målat eller spelat något instrument.
Och jag har heller aldrig haft skrivandes gåva!
Har liksom aldrig känts som om det varit min grej!
Har haft fullt med barnen och arbete.
Visst.... Jag har haft den här boken som legat och malt i mitt huvud, men jag har aldrig trott att det skulle bli något av den!

Och nu finns den där.........
Den är inte på långa vägar klar.
Men jag ser den sakta men säkert växa fram.
Hela processen är riktigt skrämmande.... till och med hisnande!
Nu tror ju inte jag att det blir något som jag kommer att publicera.
Men känslan..... känslan att skriva har jag blivit förälskad i.

Förr när jag hade svårt att sova så kom det alltid något skit farande kunde vara barn, ekonomi eller bara vanlig ångest.
Men nu när jag går och lägger mig så dyker det upp små historier i stället!
(självklart så finns det andra där också)
Blir liksom lättare att tränga undan allt elände när det poppar upp historier i stället!
Föresten dom dyker inte bara upp på kvällarna... Utan när man minst anar så är det något där som pockar och vill ut!
Blir till och med otrevlig mot min omgivning!
Försvinner liksom..........
Sen blir det ju extra svårt att förklara för människor som har känt mig väldigt länge och aldrig sett ett spår av det här förut!

Men är jag tvungen att leva med det här! Så måste ju även dom.......Eller?

Nu har det till och med gått så långt att jag funderar på att skaffa mig ett fickminne.
Då mitt eget är fullständigt slut.
Men jag måste ändå på något vis få chansen att behålla alla dessa upp poppande berättelser som dyker upp i mitt huvud.

Och har jag tur så kanske jag kan få dom på pränt!

Om inte annat så för min egen skull!

Gammla och nya lärdomar

2009-01-06T10:41:00.003+01:00

I går blev jag riktigt packad!....Eller ska vi kanske säga dyngrak!
Fick lite lappsjuka hemma så jag bestämde mig för att gå på en av dom lokala pubarna här...
Hade bara 3E på fickan (smulorna från den rike mannens bord) så det skulle bara bli ett par öl.
Så glad i hågen så ramlar jag in på "The Den" och hamnar i lag med en massa balter.
Och eftersom jag har jobbat i Estland och har en massa berörings punkter med dom övriga Balt länderna bland annat via "Estonia"...
Så blev det någon form av förbrödring.
Eller rättare sagt!
Dom söp ner mig!!
Efter som mitt alkohol intag är mycket mindre här nere än det var hemma. Så var det ju inget större problem.
Gick från sund och frisk till yr och full på mindre än en timme!
Fick till och med en liten minnes lucka på vägen hem.
Nu är det inte så långt och risken att slarva bort sig själv är ganska liten!
Så ett par av lärdomarna är:
Drick inte sprit på fastande mage!
Drick inte sprit med folk från forna Öststater!
Drick inte sprit överhuvud taget!

Tomten är neger!

Efter som jag bor i ett katolskt land så har man här lite olika sätt att fira jul.
Spanjolernas julafton var t ex igår! Så det var en massa parader, fackeltåg och fyrverkerier!
Så nu på morgonen så satt jag och tittade på Spansk tv.... Och vad får jag då se där?
Jo att jultomten var svart!
Och det hade jag ingen aning om!!
Trodde han var vit,brusig och med stort skägg!
Hela min värld rasade samman.... Snacka om brustna illusioner!
Nya lärdomar!

Fast det är skönt att lära sig något nytt! Och komma ihåg något gammalt!

"Sneseglaren"

2009-01-04T21:21:00.002+01:00

Sneseglaren är det namn jag använt på det eposet jag håller på att skriva!
Men när jag sitter och läser igenom det jag har skrivit så kanske det inte är rätt namn!
Funderar mer åt:
"hur man slår sig själv sönder och samman"
"en självplågares dagbok"
Eller min egen favorit!
"varför göra saker och ting enkelt för sig när det egentligen handlar om smärta"

Vad är nu det här??

Jo det är så här!...Att det mesta jag skriver om i boken handlar om olika slags olyckor
Och det värsta är väl egentligen att det är jag som råkar ut för dom.
Eller gör så att det drabbar andra människor!

Inte på pin tji...Utan för att det är så!!

När jag tänker efter.......
Hur intressant är det att läsa om hur jag slår mig sönder och samman..
Hur jag bryter armar och ben av mig , skållar , bränner, krossar eller blir hängande i min pung! (jojo det har hänt!!)

Från början när den här boken föddes i mitt huvud för 30 år sen var tanken att det skulle vara en "skröna" och någon slags reseskildring...
En "skröna" har det väl blivit .."so far"... Och även någon slags reseskildring!
Fast det där med "skröna" har det inte blivit så mycket av!!
Kom på att jag hade så mycket att ta av endå!

Men då blev det en olycksbok istället!

Så kanske får jag sätta mig ner och göra om hela skiten!
Eller så måste jag göra det hela på något annat vis!
Jag vet inte!!

Och om inte jag vet! Vem vet då?

"på drift i verkligheten"...Kanske?

Bokslut 2008

2009-01-03T10:45:00.008+01:00

I dag går tankarna som pop corn i mitt huvud! Ska försöka att få till något slags avslut på 2008!
Vilket inte är så lätt! 2008 har nog varit ett av dom mest omtummlande åren i mitt liv!
När jag väl hade bestämt mig för att flytta den där regniga dagen i februari, så visst jag nog inte vad jag gav mig in på!
Det var ju så mycket som skulle ordnas o fixas.
Sen hade ju jag precis mött V också (V den spröda och sköra)
Men jag hade på något vis ändå bestämt mig!
-här kan jag inte bo kvar , här kan jag inte leva!
Tror till och med att jag hade gått under på något vis.
Så det var bara att slå igång packningsmaskinen.
Är ju en hel del som måste ordnas.
Saker som ska säljas. Grejor som ska packas och en lägenhet som skulle hyras ut!
Lägenheten ja.... Är en historia för sig!
I den har jag bott i 10 år, var på något sätt den enda fasta punkten jag hade kvar!
Där var jag ju trygg!
Så den skulle jag naturligtvis inte göra mig av med.... Den skulle jag "bara" hyra ut ett år. Så att jag hade någonstans att ta vägen när jag kom tillbaka!
Men tji vad det sket sig!!
Så nu står jag där med ett fullt källar-föråd!
Fullt av minnen efter mitt tidigare liv...Fullt av minnen efter mina föräldrar och bror!
Vet inte ens hur jag ska få råd och åka till Sverige och ta hand om eländet!

Köpte mig en husvagn av min chef och gode vän Björn.
Den packade jag full med saker som skulle med ner!
(fan..jag skulle ju vara borta i ett år)
Så in med verktyg , kläder mm mm plus att vi sista natten i Waxholm även knölade in min moped (måste ju ha något att åka på här nere)

Så gav vi oss då iväg jag och min kusin Jimmy (som en del av er känner som "Bolek")
Resan gick ner till Malmö där vi röjde ett par dagar med min god vän Tony (Tony the hunk)

Sen var det båtresa ner till Travemunde (tack för hjälpen med den..Tony)

Och sen vidare på en vansinnes färd genom Europa.... Många god skratt och ett par nära döden upplevelser!

Pengarna tog slut redan i Frankrike!
Dom sista korvörena gick åt till en burk ravioli på Fransk/Spanska gränsen!

Så hungriga och röksugna så inser vi att inte bensinen skulle räcka!
Och nu var det bara 25 mil kvar!
så vad att göra?

Bara parkera husvagnen på en parkering.. koppla loss och forsätta utan den!
Tänkte att utan vagn så åker vi betydligt billigare!!
Så efter 400 mil massor av sorger och bedrövelser så står jag då där!
Hemma!!
Utan ett skit!.... Konstig känsla!!!

Dagen efter så for jag och Nils min son dom femtio milen fram och åter för att hämta vagnen som faktiskt stod kvar...Orörd!

Fick sedan lite jobb här nere, kanske inte så mycket som vi behövde...men vi gick i allafall runt!

Ger mig till och med ut på ett par resor till Ryssland och Estland. Då jag fått ett skeppar jobb för det Norska rederi jag jobbat för förut.

Lyckas till och med bli av med alla mina behörigheter på planet till Tallin!
Och någon försäkring har jag ju naturligtvis....Inte!
Så där har jag ytterligare utgifter när jag kommer till Sverige..(behöver verkligen inte fler)

Så idag så har jag kanske inte så många alternativ kvar!!!!!

(om allt verkar lite rörigt?...Så beror det på att jag idag har lite svårt att fokusera!)

En god vän hörde av sig och sa att jag kunde få låna lite pengar så att vi skulle överleva helgerna.. ..(tack!!)

Så denna vänliga själ sätter naturligtvis in pengar på mitt konto här i Spanien!..(återigen tack!)
Men vad jag min idiot glömt var ju att där har jag ju mina sjukförsäkringar mm och att det går via autogiro!

Så nu har jag dom finaste försäkringar man kan få här nere men ingen mat!
ALLT!! gick åt!
Men va fan!... händer det något så är jag i allafall försäkrad!

Så vad sker nu????

Något som är riktigt kul är att min blogg växer!!!
Har nu snart haft 500 besökare!
Kul...... Men skrämmande!

Något som faktiskt började med ett sätt att få ur sig en massa konstigheter ... Och ett sätt för mig att "prata" med mina barn!

Nu känns det som om det är en massa människor som läser!
Kul..... Men skrämmande!

Helt plötsligt så ställer jag själv en massa krav på mitt skrivande!
Kan inte bara hasta iväg något för skrivandes skull!

Måste till och med läsa igen vad jag själv skrivit!
Sen att jag inte alltid tycker om vad jag skrivit är en helt annan sak!

Så vad sker nu då???

Jo får vi inget jobb i det närmaste så måste jag kanske åka till Sverige i allafall.
Packa min oskattade obesiktigade och oförsäkrade bil.. (om jag får ihop till bensinpengar)
Med vad jag kan få i den....Lämna resten här!
Och sedan ta skeden i vacker hand och försöka jobba ihop pengar så att jag kan återvända hit!

Hit som jag nu mer kallar hem!

Goa "gubbar" och "gummor"

2008-12-28T08:25:00.002+01:00

Stelth-Åke

Nä igår kväll fick jag nog. Insåg att nu var vi stekta och att det bara var att hitta på något.
Efter att ha gått igenom alla alternativen så förstod jag att det fanns bara ett.
Stöld!
Och efter som jag aldrig varit någon bra tjuv så var det bara "pallning" som återstod!
Vi har nu varit utan mat ett par dagar, och svält har väl aldrig varit riktigt min grej!
Kom att tänka på att jag under mina promenader här i trakterna, så hade jag vid flera tillfällen passerat en bondgård där det växte apelsin träd, och där dom även odlade potatis.
Så min tanke blev då sådan att dit tar jag mig och pallar lite potatis och apelsiner!
(smart kille..va?)
Vi var ju som sagt hungriga!!!
Sagt och gjort.
För att ta sig fram till denna gård var jag då tvungen att passera ett inhägnat fält (varför det var inhägnat fick jag reda på senare).Så jag sätter igång att smyga mig över fältet och lyckas osedd ta mig fram till potatis landet där jag lyckas gräva upp lite potatis, och sen vidare över till apelsin lunden där jag lyckas roffa åt mig ett gäng apelsiner. (skönt äntligen snart något i magen)
Sen var det ju bara att ta sig över fältet och hem!
Tji fick jag!
Så där smyger alltså jag över fältet med famnen full av potatis och apelsiner.
Helt plötsligt så hör jag att det kommer någon!
SKIT!!
Vad ska jag nu göra???
Kastar mig ner på backen och drar ett par palmblad över mig.
Så där ligger jag nu! En man i medelåldern med leriga kläder och famnen full av stöldgods ute på en åker i Spanien... skakar av skräck. Ty jag vet ju att bonden står där med sin hagelbössa och bara väntar på att ta fast il dådaren!
Hör hur han stannar bara ett par tre meter ifrån mig!
Det går fem minuter. Det går tio minuter,
Inget händer!
Tankarna bara rusar genom huvudet!!
Vad händer om jag åker fast??
Deportering?
Livstids kastrering?
Spöstraff?
Garrotering?
Allt skit bara rusar genom huvudet!
Det går femton minuter och jag hör hur bonden bara står och väntar. Hör till och med hur han andas....Så nära är han!
Det är nu jag ger upp!..Tänker att det är bara att ge sig till känna. Kan ju inte ligga här som en idiot hela natten. Hoppas han inte skjuter direkt! Vill åt minstonde få en chans att försöka förklara mig!
Så det är ju bara att resa sig, vilket jag gör!
Så vad händer?
Jo! jag stirrar in i ett par av dom svartaste ögon jag någonsin har sett.
Det är en JÄTTE tjur!
Och nu menar jag "grande"
Vi stirrar in i varandras ögon för en kort sekund!
Sen flyr vi åt var sitt håll... Tjuren vilt brölande och jag med potatis och apelsiner farande att alla håll!
Lika rädda bägge två!!
Tar mig på något vis bort och över stängslet!
Och lyckades till och med få med mig lite av tjuvgodset!

Står nu där med vilt bankande hjärta!!
Jag överlevde!!
(det är nu jag förstår varför fältet var inhägnat!)
Men kommer jag nu bara på hur jag tar mig runt , så ska bonden få sig en på hälsning igen då jag vet att han har höns också.. lyckas jag inte roffa åt mig en höna så kanske jag kan "palla" ett par ägg!!(undrar vad straffet för höns stöld är i Spanien?)

Goa gubbar och gummor!

I min situation så blir man lätt ödmjuk!
Väntar bara på att arv tanten ska dyka upp! (eller grävas ner)
Men eftersom jag inte har någon sådan kvar!
Så får jag sätta min tillit till sponsorer!

Vilket faktiskt har dykt upp!!
Och från det mest oväntade håll!
Folk som bryr sig!
Underbart!!
Så ni goda och underbara "gubbar och gummor" er har jag att tacka för min överlevnad!
Tänker inte nämna någon men NI vet vilka ni är.
Er har jag att tacka för min överlevnad!!!!
Kanske jag till och med kan strunta i höns stölden!

SÅ tack! tack från mitt hjärta!!

Ps.. ni skulle bara veta hur mycket gott man kan laga med bara lite potatis och några apelsiner ..Ds

"Känslan av vanmakt"

2008-12-25T10:30:00.003+01:00

Är ju Riktigt stor!!

Men jag tänkte börja med att försöka förklara för mina barn:
Nils och Alva!
Det går tungt nu!...
Men ni behöver inte vara oroliga.
Jag tar mig ur det här på något vis som jag ALLTID gör!
Eftersom jag är en överlevare och det vet ni!!
Jag hade naturligtvis kunnat framfört det här på något annat vis!
Men eftersom jag nu från första början blandat in er i min blogg så är ju det bara för mig att forsätta!!
Ni vet ju hur mycket ni betyder för mig och hur mycket jag Älskar er!!
Så bara släpp tanken på att jag inte reder ut det här!!...Ok??

Annons!!

Lätt begagnad sjöman uthyres...Skiter i vad han gör eller vad han bor!
Ett stycke begagnad dykutrustning som innehåller precis allt storlek M/L säljes till ett överkomligt pris!... (finns i Spanien)
Eller en Peugeot 605 96-a med tom tank finns också i Spanien säljes även den till ett överkomligt pris!
Allt detta för avhämtning!

Så ser mitt liv alltså ut idag!
Jaja jag vet!!
Som man bäddar får man ligga!
Men kan bara säga till mina belackare!
Jag VET att jag har handlat rätt!
Jag VET att jag får skylla mig själv!
Men jag vet också att jag mått bra här!
Kropp och själ har njutit i varenda sekund av det här!

Så hur det här en slutar så har det varit det bästa jag gjort på många många ÅR!!!!

Så vad är det nu som hänt??

Jo vardagen har hunnit ifatt oss!
Allt är slut.... menar då verkligen allt
Inga pengar och ingen mat!
Vet inte ens hur vi ska få ihop till mat och hyra!
Ok...hyran för nästa månad är ju förbetald...... Men sen?

Vart ska jag ta vägen o framför allt hur?

Nu efter nyår så stänger dom av el och telefon!
Så om jag försvinner så beror det endast på det!

Vi trodde ju naturligtvis att vi skulle ha och få jobb....
Vilket vi haft förut!!
Men den ekonomiska krisen i världen har ju även drabbat Spanien!

Så jag vet inte vad att göra!
Svårt också att återvända till Sverige... Har ju varken jobb eller bostad där!
allt som finns där är och gör ONT!

Kanske vinglar jag vidare ut i världen.... Forsätter min resa mot okänt mål!

Kommer naturligtvis att forsätta och skriva "to the bitter end"
Är ju ett par dagar kvar!

Vem vet??
Kanske dyker det upp någon gammal arvtant mitt i allt!
Vi vet ju aldrig vad som sker!...Eller?

"Åke olyckan"..Ur Sneseglaren!

2008-12-23T16:45:00.003+01:00

"Eller hur man slår sig själv sönder o samman för att glädja andra"

Så var det den här olycksaliga eftermiddagen i Juli månad år 2007.
Vi låg inblåsta i Mostyn i Wales.
Hade legat där i tre dagar utan att ha något att göra!
För när det blåste kunde inte gubbarna göra något ute på vindmölle fältet!
Så det var bara för oss att snällt ligga kvar i hamn.
Det finns ju naturligtvis en bakgrund till att jag hade hamnat här, men den tänkte jag ta vid ett annat tillfälle!
Men för att ni ska förstå min situation så måste jag klargöra vissa saker!!
Alltså!...
Jag jobbade som skeppare för ett Norskt rederi som jobbade med suply och surrvey.
Vilket just i det här fallet innebar att vi höll på med service av ett stort vindmölle fält i Wales.
Att jobba för ett sådant rederi innebär att det är total O-tolerans när det gäller droger och alkohol.
Var till och med tvungen att kvittera ut asperin till mig själv... i två blanketter!
Så nu pratar vi verkligen O-tolerans!

Så nu har vi alltså förutsättningarna för denna eftermiddag!

Jag hade riktigt långtråkigt när Chifen..(som var kakoholik) ber mig att att ta fartygs cykeln och fara upp på stan och köpa honom en trave kakor!
Vilket jag naturligtvis gör (hade ju långtråkigt!)

Så bar det ju då iväg!
För att ta sig till Mostyn så var man tvungen att ta sig upp för en massa uppförsbackar.
(staden ligger riktigt högt)
Men jag visste ju att får jag bara kakorna köpta så var det ju plattläns hem...bara att rulla!!
Sagt och gjort!
Kakorna köpta...Och rullet ombord hade börjat!!

En bra bit på vägen ner händer då denna olycksaliga olycka som kom att förändra mitt liv!
Cykeln och jag är uppe i en svindlande hastighet!
När det lilla barnet rusar ut!!
Vill inte påstå att jag hann tänka en massa saker.
Utan jag bara greppar handbromsen och bromsar, "den bromsen tar riktigt bra"
Så det blir tvärnit!!
Ser mig själv segla genom luften!
Och känner verkligen hur jag träffar backen!

Sen blev det mörkt.

Vaknar efter ca en timme!
Med hela munnen full med Wales.
Blåslagen och blodig.... glasögonen var borta. och jag fattade ingenting.
Efter en stunds famlande efter glasögonen insåg jag att det var kört!
"bara försöka att ta sig ombord"
Så upp på cykeln o iväg! Medans blodet rann.
Tänkte att tar jag mig bara ombord så fixar jag det här, med lite "gaffatejp" och en dusch så blir jag så ny igen.
Kommer ombord.
Och där står en massa folk som undrar vart jag tagit vägen?
Sa som det var.
-Ska bara ta en liten dusch så är jag som ny igen!
Nu blev det som att röra runt med en pinne i en myrstack!!
Alla skrek och ylade!
Så det var bara att sätta sig i en taxi och åka till sjukhuset!
(vilket nog var tur)
Så det första jag ber om är att jag ska ta en "gift test"
Då jag för första gången i mitt liv är fullständigt ren!!
Efter den.
Så syr dom ihop mig med femton stygn (kunde peta upp två fingrar genom hålet och vinka till mig själv)
Och jag blir ombord skickad och sjukskriven!
Men eftersom jag inte är riktigt normal så bär det ut på sjön dagen efter!
Tänkte att det här är ju sånt som händer och jag ska ju ändå få avlösning om ett par dagar!
Och jag har ju gift rapporten med mig som säger att jag inte hade några gifter i blodet!
(rederiet frågade överhuvudtaget inte efter den!!)

Dagarna går och jag blir hemskickad!
Kommer hem och ser ut som jag har blivit på körd av ett tåg.
Till Waxholms stora glädje!
(dom är snälla mina kamrater!??)
Var hemma en vecka på semester innan det bar iväg till Mostyn igen.

Nu uppdagades nästa problem.
Fick problem med närminnet och yrsel plus en massa värk i ryggen!
Tänkte väl att det var lite sviter efter olyckan.
Så jag står ut ytterligare två veckor innan det är dax för ny avlösning.
(närminnet blev bara sämre och sämre)
Men hur ska jag veta det?
Kom ju inte ihåg något!

När jag kom hem igen så blev det ännu värre...Kom inte ihåg ett skit!
Folk kunde säga vad som helst till mig...Och det var bara att hålla med!
Kanske var det som dom sa?
Vad visste jag?
( det här var ju något som mina ungar och min närmast omgivning utnyttjade till max)
Och ryggen gjorde jävligt ont!
Så det var bara att söka sig till sjukhus igen.
Den här gången för ryggen.
Kom ju inte ihåg något annat!

Så jag blir inkörd i en sån Magnet röntgen för att kolla hur allt stod till
Efter en stund så börjar det myllra av läkare runt mig!
Vad är det som är på gång?
Vad är det som sker?

Efter en stund så kommer det fram en läkare till mig... stirrar mig stint i ögonen och frågar,
-hur länge sen var det sen du hade sex?
VA?
Va? vad menar du?
Jo sa han du har ett bråck på huvud puls ådern plus två disk bråck i nacken!
så du får väldigt lite syre till hjärnan
-vad har du gjort?
Och det här måste opereras så fort som möjligt.
Så du får under inga som helst omständigheter bli upphetsad eller göra något annat tokigt för då kan hela skiten explodera och du kan drunkna i ditt eget blod!
Där av frågan om jag hade haft eller tänker ha sex!
Efter mycket om o men så blir jag opererad, dom fixar både bråcket och disk-bråcken.
Så efter ett par veckor är jag nästan som ny igen!
Men jag fick ta mycket skit efteråt....
Svårt att förklara för folk att jag faktiskt inte kom ihåg!
Att folk kunde säga vad som helst till mig och det var bara att hålla med!
Fick till och med ett par rejäla utskällningar av folk som stått mig nära.
men vad skulle jag säga?
Eller göra?
Kom ju faktiskt inte ihåg!!
Och det här är nog något som jag får dras med i resten av mitt liv!
(vilket i och för sig inte gör så mycket då jag inte kommer ihåg)

Sensmoralen i den här historien är alltså följande:

Cykla aldrig nykter i Wales för då kan folk slå i dig vad som helst!

Haveristens klagan!

2008-12-22T14:18:00.003+01:00

Så var det då dax igen! Fast den här gången tänkte jag inte "hänga" ut någon förutom mig själv. Alltså lite självransakan! Så här dan före dan före..........
Har varit ute på en lång promenad och när man går en sådan så blir det gärna mycket tänkande kanske till och med rena grubblerier! Ibland nyttig ibland inte!
Det här var en sådan nyttig en.
Så vad kom jag då fram till
Jo jag stor trivs forfarande här nere, är ju varmt och skönt....
Slipper en massa ont!
Men saker och ting ställs på sin spets här!!
I Sverige så hade jag i allafall något slags skyddsnät...Fanns alltid någon att gå till om man var hungrig, törstig eller pank!
Här finns det inget sådant.
Kan ju kanske bero på mig själv?
Har inte hunnit och kunnat etablera något sådant.
Finns en viss språkförbistring som gör att det är svårt.
Föresten när det gäller det här med språk!!
Så kanske ni märkt att jag har som sagt inget inbyggt skriv språk vilket gör att min blogg ser lite bakfram ut (Lottas ord!)
Men när jag går tillbaka och ser vad jag själv har skrivit så tycker jag att det förbättrats.
Fick igår lite kritik från min mentor.
Vilket är bra!....Tycker om konstruktiv kritik, är sånt man kan ta till sig... I det här fallet så handlade om tempus former, vilket faktiskt är ett ord jag förstår! Fan jag vet ju inte ens vad ett verb är! Men tempus och genus har på något sätt fastnat.
Så det köper jag! och ska försöka bättra mig!

För att nu återgå till mina "grubblerier"
Har idag konstaterat att nu är allt nästan slut!
Inga pengar och ingen mat!
Öppnade kylen när jag kom hem och allt som fanns där var en samling jul-snappsar som min gode vän Marie köpt åt oss!
PÅ IKEA av alla ställen. Ett underbart land detta Spanien. Tänk bara här kan man köpa brännvin på IKEA!! (Undrar om Ingmar vet om det?...Förmodligen! Han är ju affärsman)
Så nu tänkte jag tillbringa dagen med att supa mig full på jul-snappsar
Vet att man inte blir mätt på det!!
Men fan så mycket roligare att vara hungrig!

"by the way"
Tror fortfarande att jag gjorde rätt val som flyttade hit! Tror och vet att jag annars skulle gått under!

En liten julsaga ur Sneseglaren

2008-12-21T09:52:00.004+01:00

Eller hur man skändar ett krigsmonument!

Så blev vi då upp "purrade" den där morgonen dan för dan, jag och kocken.

Med skepparens ord ringande i huvudet!

- Grabbar skena i land och försök att få fatt i en julgran

Nu var ju det så att vi var i en liten stad i norra Skottland och vi hade haft fest dagen innan.

Så suget att fixa julgran var ju inte så stort!

Men nu fanns ju i allafall chansen att ta ett par återställare och en julgran skulle väl inte vara så svårt att få fatt i !

Så vi ragglar ju i land, dan före dan

Och hamnar direkt på första puben.... Fan! vi var ju dåliga!!

Och ett par öl kan väl aldrig vara fel!

I skottland så ligger pubarna tätt!

Så innan vi var uppe i själva byn så var vi ganska kraftigt på "röken"

Igen!

Nu börjar stor julgrans jakten!

Fick vi då fatt i någon gran?...Icke!

Dom vi såg var antagligen för fula för dyra eller för små.

Och nu började det bli mörkt och vi var nu kraftigt tankade!

Och vad ska vi säga till folket ombord?

Just snyggt.

Här hade vi varit borta hela dan och kommer tillbaka snor fulla och ingen julgran!!

Så vad ska vi göra?

Bara och traska tillbaka, och få en massa skit!

På vägen tillbaka upptäcker vi två enorma silvergrannar som bara står där.

Då föds tanken!

-Vi tar och sågar ner en topp...så har vi ju våran julgran!

Nu är det ju så att det inte hör till vanligheten att jag går och bär runt på en såg och inte kocken heller!

Så det var bara att smyga sig ombord och hämta en.

Eftersom vi inte ville väcka upp hela båten så fick det bli kockens kött såg!

"såg som såg"

Och sen tillbaka till "våran" gran!

Det är väl kanske nu vi skulle börjat att reflektera över vad vi gjorde och varför granarna var inhängnade!

Men icke!

Så där sitter jag nu 20m upp i en gran jävel i Skottland med en tjock kock på marken och sågar i vild förtvivlan

Med ett brak så störtar toppen ner!

Och där har vi ju vår julgran.

Så det var ju bara sätta igång att släpa!

Nu infinner det sig någon form av efter tänksamhet, vi ska ju genom gaten med vår gran!

Det kanske inte är så smart.

Så vi hivar den över stängslet en bit bort.

Sen travar vi genom gaten, kocken, jag och vår såg.

Så snabbt bort till granen och ombord med den.

Nu infinner sig nästa dilemma.

-var ska vi göra av den?

För vi insåg någonstans att vi kanske hade gjort något riktigt dumt.

Så det var ju bara att "knöka" i den i vårt kylrum och gå och lägga sig!

Ty gran hade vi ju!!!

Vaknar på morgonen dan efter av ett herrans liv!

Vad är det som hänt?

Vi skulle ju gått för länge sen!

Släpar mig upp i mässen där det är fullt med folk.

Polisen var där, skepparen och chifen... så det var fullt pådrag!

-vad är det som hänt??

Jo någon jävla idiot har sågat ner toppen på en minnes gran som var planterad över alla fallna Skottar som kom från den här byn under andra världskriget (och det var många)

Så nu är det husrannsakan!....(eller heter det båtrannsakan?)

Så där sätter polisen igång sin stora genomsökning!

Skit!!

Nu börjar jag bli nervös!

Så jag går ut på däck för att ta mig lite frisk luft.

Tittar bort mot fäll platsen där hela byn står och pekar o förfasar sig

Fan.....

Vi kommer att bli ihjälslagna om dom kommer på oss!

Efter ca en timme så kommer polisen ut på däck och meddelar att vi kan avsegla!

Det är inte sant!!! dom hittade inte gran jäveln!!

Så då står vi ju där på julaftons morgonen kocken och jag och klär vår fina gran!

Skepparn går förbi och sneglar på våran gran och säger ingenting.

Ty vi hade ju Biscayas vackraste julgran!

"Nu jävlar är det jul igen"

2008-12-20T18:15:00.003+01:00

Och snön ligger vit på taken.
I helvete!
Det enda som ligger på mitt tak är kattskit!
Nu är det så att jag har en koloni tak katter där jag bor, och dom har envisats med att skita i min stupränna!
Men nu är det slut skitet, var ute på morgen och såpade rännan.
Så jag har tillbringat morgonen med att höra kattornas ilvrål när dom har kasat ner för taket!
Sett hur dom försökt att klösa sig fast! innan dom for över kanten
(för att slippa få en massa djurvänner på halsen så kanske det är bäst att förklara att fallet inte är så långt!)
Så nu råder här julefrid!

Det här med julen är något som jag har funderat på.......
Kommer från en familj som alltid firade jul med dunder och brak, Hela tjocka släkten var där.
Det var mat och brännvin i överflöd!
Var så även när jag var gift och hade egen familj!
Så kom då förra julen. Första julen som jag skulle fira ensam, hade som vanligt bullat upp med massor av mat....
Ni vet!
Julskinka sill och allt annat som hör julen till (tänkte mig inte för min idiot)
Allt slutade med att Nisse kom in och hämtade lite mat och sen var han försvunnen!
Så där satt jag i spillrorna av mitt liv med en jävla massa julmat!

Det var väl då jag bestämde mig!!!
Så fan att jag tänker utsätta mig för något liknande igen!
Nästa jul ska jag fira i Rio!
Nu kom jag väl inte till Rio, utan till Spanien vilket i allafall är nästan Rio
Så nu sitter jag här!
Utan en krona på fickan.
Ingen jul mat.
Och inga julklappar

Och konstigt nog så trivs jag!

Kan väl tycka att det är jävligt för mina "snorisar", men vad ska jag göra?
Måste väl falla under avdelningen "smällar man får ta!"

Sen vill jag passa på att tacka mina supporters.....
Ingen nämnd och ingen glömd!
Ni vet vilka ni är!!!

Så Nallar och Pottfötter!
God jul!!

Ett till från Sneseglaren

2008-12-19T16:12:00.006+01:00

Bogseringen!
Så gav vi oss iväg den där tidiga morgonen i början på April. Jag och "Steve med Lloyden".
Väl förberedda för en gång skull!
Husbåten som vi skulle bogsera hade vi hämtat i Svindersviken redan dagen innan.
Ett riktigt as till husbåt var det, ca 12x6 meter med ett sjurackarns stort hus på!
Och efter som vi var lite korta på bogserbåtar så tog vi "Rumpan" en fd minarbetsbåt.Och en liten arbetsbåt som vi skulle ha som något slags komplement. Som sagt så var vi väl förberedda, hade med oss både GPS och en bärbar WHF plus en låda öl.
För det här skulle ju inte ta så lång tid!
Så vi gav oss iväg längs Furusundsleden. Nu hör det till saken att jag hade missuppfattat vår destination (mer om det senare) Efter ett par timmar så närmade vi oss Ro-Gård där "RehabTompa" dök upp med lite fika och en macka,Solen lyste och allt var frid och fröjd!
När diskutionen om vart vi skulle ta vägen började. "Tompa" hade vi släppt av tidigare så det var bara Steve och jag. Och efter som jag min idiot hade miss förståt vart vi skulle ta vägen så gick diskutionens vågor höga. slutligen så gick det upp en "talgdank" för mig!
Fan.... vi skulle ju långt ut i ytterskärgården!
Upplägget kanske skulle varit lite annorlunda!
Man kanske skulle lagt upp det på två dagar.
Och vi skulle kanske haft med oss lite mat!
Så vad att göra?
Bara fortsätta naturligtvis!
(här ska jävlar i mig inte vara någon tvekan)
Nu började det bli mörkt också..... Och vinden tog i.
Skit också!
Men vi var ju nästan framme.Bara en stor fjärd kvar!
Naturligtvis så börjar batteriet ta slut i GPS-n
Och mitt på denna fjärd så låg stor grynnan och bara väntade på oss!
Mörkret föll nu hastigt.
Så där var vi nu...Utan GPS utan strålkastare, vinden friskade i var väl uppe i närmare 14 m/s
Men tack vare att det hade börjat att blåsa så upptäckte vi grynnan i tid då det bröt över den!
Sen var vi över fjärden och närmade oss stället där vi skulle överlämna detta as till husbåt...
Som nu mer och mer fungerade som storsegel..(mycket hus mycket storsegel)
Så fick vi ju då äntligen kontakt med dom som skulle ha husbåten! Och nu var det mörkt som i en sotar rumpa.
Folket stod på land och bara väntade på oss!
Tyckte väl att det hade tagit lång tid för oss, vi var nu uppe i över tolv timmar!
Tre meter kvar så var uppdraget slutfört! Jag rusar fram med tampen för att hiva över den och Steve är i lillbåten för att lägga av alla tampar, så att vi äntligen kunde åka hem! Hungriga och trötta!
Då händer det som inte får hända!
Bogser ändan trasslar in sig i "Rumpans" propeller.
Det tar tvär stopp!
Så ett tu tre är vi 30 meter ut från land!
Så nu seglar vi helt plötsligt!
Steve sitter i lillbåten och gasar så mycket det bara går och allt som händer är inget!
Utan vi seglar rätt ut i tomma intet!
Först Steve som gasar som en idiot sen husbåts seglet och sist jag som inte kan göra ett skit!
Tiden drar iväg och vinden ökar!
Fick via mobilen kontakt med dom som skulle ha husbåten men dom ville inte gå ut och hjälpa oss då dom tyckte att det blåste för mycket!!??
Nu Passerar vi Svartlöga med god fart!....Inser att nästa destination är Åland! Om vi inte går på grund innan!
Får efter mycket om och men kontakt med Steve!
-vi kanske skulle kontakta sjöräddningen?
Men Steve som är en envis jävel ville försöka en stund till!
Efter en stund så insåg även han att det höll på att gå åt helvete.
Så då var det dax för det förhatliga telefonsamtalet till sjöräddningen!(som sjöman ringer man bara inte dit)
Fick efter mycket om och men fatt i sjöräddnings stationen i Räfsnas (som ligger långt bort) och fick förklarat vår situation.
Visst dom skulle naturligtvis komma och hämta oss!
Förklarade vad som hänt och var vi var någonstans.
Sen börjar väntans tider, vi var ju piss blöta och frös.
Efter ca en och halv timme så ser vi blåljusen i horisonten... dom far fram och åter långt där borta....Dom letar på fel ställe!!!
Ny kontakt! Via mobilen, innan dom vänder och börjar närma sig oss.........SKÖNT!!
Steve och jag har nu tagit oss ombord på den vilt seglande husbåten ty där var åt minstonde lite lä.
Och så kunde vi ju fixa till lite tampar för forsatt bogsering.
Så kommer då våra hjältar!
Jag förklarar hur allt ligger till och ber dom koppla så att dom kan forsätta bogseringen!
Vilket dom naturligtvis gör, men dom vill inte dra oss dit vi ska utan dom bestämmer sig för att dra oss till Svartlöga ångbåts brygga som ligger mycket längre bort men erbjuder en tryggare hamn.
Ok..."fine"
Det är nu huvudsäkringen går i huvudet på skepparen räddnings båten....Han sätter igång och drar i 13 knop... Vilket innebär att han drar ner oss!!
PANIK!!
Vi sjunker!
Steve och jag kastar oss i lillbåten vilt skrikande och viftande!
Tack och lov så är det någon ombord som uppmärksammar vår situation och får dom att sakta farten!
Så då tar vi oss så sakta fram till ångbåtsbryggan där vi nu ska ta och förtöja denna vackra husbåt som nu är ett halvsjunket vrak!!
(hörde aldrig av ägaren efter detta men jag undrar vad han tänkte när han såg förödelsen?)

Så var det ju bara Steve, jag ,"rumpan" och lillbåten kvar!
Och var skulle vi då ta vägen?
Furusund var ett alternativ....
Så dit forsatte nu bogseringen... Men jag som känner en massa folk i Furusund hade ingen lust att dyka upp där med en trave kvaddade båtar föreslog Högmarsö varv istället vilket våra hjältar efter mycket övertalning var det ok!
Så nu var vi ju där, äntligen!
När jag inser att här ifrån kan vi ju inte ta oss kl 3 på morgonen
Så det var bara att lägga båtarna där, och be om att få lift till Furusund igen!...Hmmmmmm

Klockan halv fyra på morgonen så blir vi då av släppta på Furusunds ångbåtsbrygga...
Blöta hungriga och trötta.
Och var fan ska vi ta vägen nu??
Hade heller ingen lust att börja väcka upp folk vid den tiden.....(jag skämdes som en hund!)

Ringer då till min stackars bror (som en engång får rädda mig ur en till trasslad röra)
Och frågar om han inte kan hämta oss?...(snälla)
Han säger att han kan vara där runt 8.... (tack tack tack!)
Så handlar det bara om att inte frysa ihjäl innan han kommer.
Så vad att göra?

Var bara att smyga sig ombord på Furusunds färjan...in i passagerar gången och lägga sig och sova tills han dyker upp....(undrar vad skepparen på färjan tänkte när vi klev av på morgon kulan då han bara kört tom turer hela morgonen)

Hur vi fick hem båtarna från Högmarsö är en annan historia!

Ett utdrag ur Sneseglarn!

2008-12-18T19:12:00.000+01:00

Almirante R.P

Så var det då dax! Valet som alla sjömans gossar ställts inför när klockan är tjugo i fyra på Söndags morgonen, ska vi ta bron eller den långa vägen runt?

Ok! Tar det från början!

Så här är det!

Alla sjömän som varit i Almirante vet att när man kommer ombord "brakande" tidigt på morgonen så har man två val!...

1: man tar den långa skitiga vägen runt!

2. man tar järnvägsbron!

Så vad vad gör vi då??... Jag , "Drutten" "Svarvaren" och "Sleven"..Naturligtvis så tar vi järnvägsbron!!

Nu hör det till historien att järnvägs bron är 500 m lång!.. Och består av utlagda "syllar" på en bambu konstruktion..(alla ni som gått längs Roslagsbanan vet vad jag menar!.."tänk bron i Stocksund!) + att det går tåg och att man kan ramla i vattnet!!

Så innan "övergången"Uppstår diskutionen!..

"Tänk om det kommer ett tåg"!

Men vi enades ganska snabbt om att klockan var mycket för tidigt för ett tåg!..

Det är ju Söndag!

"dom jobbar väl inte på söndagar".. mm mm

med andra ord!. Många för!Inga mot!

Så bär det av!

Halvägs ut på bron , händer det som inte ska och få hända!

Vi känner i bron att tåget är på väg!.... "skit!"

Nu är det springa som gäller!.. För ni tror väl inte tåget stannar för ett gäng fulla sjömän! Icke sa Nicke snarare tvärt om..."här ska gasas!"

Så vi lägger iväg så fort det går!.."Drutten" som är lite små korpulent hamnar på efterkälken direkt men där emot "svarvaren" som är riktigt fet leder loppet!

Vi tre som kunde springa kom över med knapp nöd. Men inte "Drutten"!

Han blir kvar på bron och tåget närmar sig i express fart!

Egentligen så har man bara ett val och det är att kasta sig i vattnet.

Men det gör ju naturligtvis inte "Drutten"... Nä nä! Utan han får för sig att det går alldeles utmärkt att hänga sig i en av syllarna och låta tåget passera.

Vilket kanske skulle fungerat i Sverige men naturligt vis inte i Panama!

Så tåget stannar precis ovanför "Drutten" och personalen ombord väntar ju bara på att han ska släppa taget!

Vilket han naturligtvis gör efter ett tag!

Vi iland väntar ju bara på plasket vilket inte kommer utan det blir bara ett "tooock" ljud!

Personalen på tåget häver upp ett as garv och kör vidare!

Vi rusar ut på bron för att se vad som hänt!

O där sitter han vår vän! Fast borrad i leran. Med smet upp till armhålorna och kan naturligtvis inte komma loss! Och ingenstans att ta vägen!

Så då börjar ju den stora räddnings aktionen!

Var ju bara att rusa ombord och hämta vad vi hade i tampar och bräder. Ty vi var ju tvungna att rädda våran kamrat!

Efter en och en halv timme så får vi upp honom. Men då var han och vi lika skitiga!

Nu gällde det bara att ta sig ombord obemärkt!

Vilket hade kunnat gått bra om det inte hade varit för Pelikanerna.

Dom satt ju och sov nedanför landgången och förde alltid ett djävla liv när man kom. Vilket naturligtvis skulle ha väckt upp hela båten! Och vi hade inte någon lust att ge oss till känna så som vi såg ut!!... Så nu gällde det att smyga!

"Fulla sjöman med leriga skitiga och blöta kläder smyger inte så bra!"

Vilket vi insåg ganska fort! Så nu gällde det att komma på en avlednings manöver!

Hur att skrämma bort fåglarna.?

Jag som hade träskor kom på den listiga planen att sparka iväg en av dom som sen skulle landa bland fåglarna och på det sättet skrämma iväg dom!

Sagt o gjort.... Jag smyger så nära jag bara törs o hivar iväg skon!... Vilket får resultatet att alla fåglarna flyger iväg utom en, som jag naturligtvis har träffat klockrent i huvudet så att han svimmar av

Bort till landgången rusar vi för nu gäller det att ta sig ombord innan Pelikanerna återvänder!

O vad fan ska vi göra med den avsvimmade fågeln?

"Svarvaren" tycker att vi ska släpa ombord den och låta den vakna till liv på hans toalett.

Så får det bli!

Fyra dyngraka sjömen och en Pelikan trasslar sig ombord..... Och in med Pelikan rackaren på muggen.

Vilket vi på någotvis lyckas genomföra!

Sen var det ju dax för lite efterfest!

Vi hade ju lyckats att ta oss ombord osedda + att vi hade bärgat "Drutten"

Måste ju vara värt att fira?

Vilket naturligtvis slutar med att vi blir kanon tankade och somnar i en hög!

På morgon vaknar jag på Svarvarens "fyllbinge" av ett jävla liv!

Han hade ju vaknat på morgonen pissnödig och dan.

Och naturligtvis glömt fågeln på muggen...(den hade ju naturligtvis vaknat till rädd och förbannad)..

Så han möts av en stor näbb som bara ville bita honom!..

(Pelikaner är STORA i det läget!)

Jaha så var det dax för dagens nästa stora fråga?

Hur ska vi få ut fågeljäveln från muggen och hur ska vi få den iland?

Helst utan att någon får reda på det!

Eller ser det!

Bara purra upp resten av olycksbröderna för ett kris möte!

Så där satt vi.. Fyra jätte bakis sjömen med en stor och arg fågel inlåst på muggen.

Kan väl inte påstå att var en massa bra förslag som vi kom på!

Det var allt från att ha ihjäl den till att låta den följa med till Europa!

Slutligen enas vi om att försöka fånga den i lilla "fyllnätet"

(Ett nät som man lindar runt landgången för att inte fulla sjömän ska rammla överbord när dom varit i land och rummlat)

Sagt och gjort!

Efter en halv timmes hård kamp och många bett och skrik så är fågeln fångad!

Vad vi inte tänkt på är ju att vi fört ett satans liv. Så när vi kommer ut ur hytten så står hela besättningen där med skepparen i främsta ledet och undrar vad som är på gång?

Så vad säger man??

Inte som "Sleven" iallafall............ Vi ville ju bara ha färska ägg till frukost!

Ångest och mörka tankar

2008-12-16T22:17:00.004+01:00

Ångest och mörka tankar har jag inte haft sen jag flyttade hit!
Men i natt slog dom till!...Kanske inte i natt men tidigt på morgonen dök dom upp!
Klockan vara bara 5 när jag vaknade...Kallsvetten bara rann,blev helt plötsligt klar vaken!
Hur är det med Alva och hennes onda knä?
Hur ska jag få ihop pengar så att jag kan åka till Sverige och ta hand om spillrorna av mitt hem och liv?
Hur ska jag "fira" jul och nyår?

Det hör till saken att när jag bodde i Svedala så var mycket av det här vanlig "Ångest"
Något som dök upp varje dag!
Men här har jag på något sätt varit befriad från sådana tankar, har liksom släppt allt sånt
Men nu dök det upp!
Jo jo jag vet! jag är bra på att förtränga saker... Men jag hade liksom glömt bort det!
Och nu dök det bara upp!...Svårt att säga välkommen till sådana tankar!

Vet inte heller hur jag ska reda ut det. Är ju liksom helt utlämnad här!
Vet inte ens hur jag ska ta mig till Sverige om allt skiter sig.
Har bränt alla skepp!
Ingen bostad, inget jobb!.........Känner mig lite "lost"
Det är inte så att jag på något vis ångrar att jag valde att flytta!
För vad som än händer o sker så va det här precis vad jag behövde.
Men det finns ju alltid en forsättning!

Idag har jag 3e på fickan och ingen aning om hur jag ska få fatt i fler.
Känslan av att vara "fattig" är nästan överväldigande!

Nu är ju jag en man med stor tilit till mig själv så jag tror och vet att det på något sätt löser sig... Men för tillfället vet jag ej hur!

Tänker på bror Nalle som jag är skyldig alldeles för mycket pengar! och på Alva och Nils som skulle behöva mycket pengar!...Pengar som jag förut kunde ha jobbat ihop.....
Men se det går inte här!
Så på så sett kanske jag har gjort ett dåligt val.
Men JAG mår ju bra här..
Har inte ont!!
Ingen som vet vem jag är!
Ingen som har en massa förut fattade meningar om vem jag är eller vad jag har gjort!
Är inte en av bröderna Sundius här!
Utan här är jag ingen!

Tycker om det!
Men kan sakna tryggheten av att vara det.

Vi får väl se hur det går...........!

Kvälls o natt funderingar

2008-12-11T21:01:00.002+01:00

Har jag många.....
T ex Varför fungerar inte min dator utan kylklampar?
Varför är det så mycket kallare här nere när det är 10 grader än i Sverige?
Varför samlar jag på husdjur?..(nu är det väl så att dom som samlar på mig)
Vad är mörkrets hastighet?
Varför tar man alltid fel nyckel när man ska hem och det är mörkt?
Hur kommer det sig att jag alltid slår och gör illa mig?
Hur kommer det sig att jag har så mycket i huvudet?
Som vill ut men inte kommer någonstans.

Varför är jag inte miljonär?
Kunde Jesus göra brännvin av kottar?
Jag menar kunde han gå på vatten...så!
Varför landar katten på tassarna och jag på huvudet?

Vad gagnar det att spränga sina egna landsmän i luften?
Vad är det som gör att Spanjolerna kör som idioter?
När allt annat går så långsamt??
Varför sitter jag här och skriver när jag hade kunnat legat full i en snödriva?

Jag bara undrar och funderar!!

Fritz......

2008-12-07T13:26:00.003+01:00

Och jag funderar riktigt bra ihop!
Tänker liksom lika!
Dagens funderingar har handlat mest om folk och fä.
Om vad vi egentligen tycker och tänker!

En del av er har jag nämnt förut och en del är nya eller gamla bekantskaper!
Kvinnor och män i en salig röra!

Funderar bara på var jag ska börja?
Ok! nu vet jag!.. Börjar med Lojs! Hur går det för dig? och hur har du det? Saknar allt vansinne runt dig!
Nils! Min son!.. var skönt att prata lite med dig igår.. veta att allt är åt minstonde på något så när på rätt köl!
Alva! Min dotter!.. Dig pratade jag med idag..Så skönt att höra ditt glada kvitter!.. Är så skönt att veta att du trivs och har det bra...Gör mig trygg!
Längtan efter er barn är nästan självutplånande!
Sen har vi ju "Brusiga Berra".... Bror och mentor!..... Du tänker väl för faan inte gå och dö för mig?... Se till och bli frisk så att du och Carina kan komma ner och besöka mig!!
Carinor... känner jag ju ett par stycken!
Ta t ex Carina P... hur mycket skit har inte du tagit genom åren? Och ändå lyckats att stå med rak rygg!... Vi är ett gäng som beundrar dig!!
Å Carina Dahl.. Stor inspirations källa som gör mig glad!..(bara hon kunde erkänna kärleksbrevet!)
Steve med loyden!!.... Steve! steve!.. Hur tänker du? Vad är det som sker i ditt huvud?..Hade varit kul om du kunnat förklara!
"Tony Hunk"... du var också en som bara försvann..För det kan väl inte vara avståndet det handlar om?
Sen har vi ju ett dröse Marie:or... Den ena galnare än den andra, men så kanon sköna (älskar er!) NI piggar verkligen upp min vardag!
Sen har vi ju alltid "Bolek"..och hanses giftermålsplaner! Han och den Ryska städerskan/älskarinnan är numer officiellt "fästefolk"..alla papper är inlämnade så nu väntar vi bara på det sista pappret ...så är giftemålet igång!
Lotta!...det känns som vi har lite otur när vi pratas vid!!...Kan inte göra så mycket åt det spanska tele-nätet!!...Tyvärr!!... Är bara att försöka igen!
Åsa!.. Dig tänker jag på nästan dagligen!... hoppas att du mår bra!!.. Och att du får ordning på ditt kärleks liv!...Å du!..jag kanske kommer hem en sväng i Januari!..Står det erbjudande om sovplats kvar??

Spök........

2008-12-05T12:10:00.002+01:00

I hela mitt liv så har jag på ena eller andra sättet varit på resa. Mentalt eller personligen!
Har precis landat efter en sådan!!
Allt går ju inte alltid som man tänkt eller vill. Och det här var en sån resa!
Men nu är jag i alla fall tillbaka! Lite visare och lite äldre!
För hur är det man säger?
"allt som inte dödar härdar"
Och den här gången kom jag undan bara med bara en lätt skamfilad kropp

Nåväl!..... Nu har vi precis flyttat in i "Casa he de cambiar?"
Som ligger 75m längre ner på "våran gata i stan"
Huset är lite mindre än det vi hade förut, men fan så mycket billigare plus att här rår vi oss själva på ett helt annat sätt än förut!
Nackdelen var att vi tyvärr var tvungna att kasta upp en massa pengar som vi ju egentligen inte har. Så nu kan vi bara säga att så fattiga som vi är nu har vi aldrig varit förut!

Men glädjen över värmen är fortfarande det som tar över!

Det kommer fler uppdateringar så fort jag hunnit landa ordentligt!!

Kylskåpsdatorn!

2008-11-23T11:34:00.002+01:00

Eller om en dator i sönderfall!

Nu har jag problem!.. Min dator håller på att säga upp sig. Har ju haft problem med c v b n m som sitter lösa efter en tidigare incident plus ett försvunnet mellanslag!

Nu!..Har fläkten lagt av också, satt och pratade med en vän igår när helt plötsligt datorn började väsa.. sen så sa det bara..pflitzz.. så blev det kväller! Första tanken är ju ström avbrott! (händer jämt här hos oss) . Men efter som allt annat var igång så slog jag det ur huvudet. "skit" Så det var bara att sätta sig ner och starta om.... Har en gammal dator så en uppstart tar TID! Efter mycket om o men så är jag tillbaka i samtalet när det händer igen!.. O igen!... O igen!

Inser till slut att det är något general "knas"..... Luktar bränd plast och ryker lite gör det också. Då går det upp ett Liljeholmens för mig!.... Ingen Fläkt!

Så vad ska jag göra? Jo in med datorjäveln i kylskåpet... Skiten måste ju svalna, då jag gärna vill forsätta samtalet! Naturligtvis så blir jag uppringd av min vän som undrar vart jag tog vägen? Ja vad säger man?..Fläkten har dött så nu står den i kylskåpet?????? Har fläkten dött och vad gör den då i kylskåpet? Så nu blir man betraktad som idiot där också! Nu på morgonen var det bara att ge sig väg ut i kylen och starta upp....Fortfarande ingen fläkt! Och skriva måste jag! Så nu står den på ett gäng böcker med en trave kylklampar under. Ska bli kul att se hur länge den fungerar?

Fråga: Är dagens datorer byggda för att långsamt brytas sönder?

"funderar på att kalla min dator Rigello"....

Ni kommer väl ihåg ölflaskan som skulle brytas sönder?

Lördag förmiddag.

2008-11-22T11:06:00.002+01:00

Så har jag varit iväg en sväng på morgonen och jobbat!
På en Lördag??
Jo!... det är ju så att vi ska flytta, och här nere kräver dom 3 månaders hyra i förskott!
Så vi måste skaka fram 3 x 650E innan fredag!
Så nu gäller det att jobba och sälja det som går att sälja!
Vete fan hur det ska gå?...Men det löser sig nog!
Sen har vi ju lite pengar innestående här, där vi bor nu.
Men innan den processen är klar så är vi säkert inne i Maj
(Det här är ju Spanien!!!!)

Kul det här med Spajolerna! Dom har helt plötsligt fattat att Skandinaviska hantverkare är fan så mycket bättre och snabbare , än vad dom inhemska är så det rinner in lite jobb även hos "infödingarna"
Och jobb det behöver vi!!

Sitter nu och begrundar vad som skett och vad som kommer att ske?
Tack och lov så är jag ju inte ensam om det här... Har ju "Bolek" och Fritz...
Som nu ligger här och drägglar och trängs..(Fritz alltså inte "Bolek")
Som nu när vi flyttar, flyttar med!
Vi ska ju bara 75 m längre ner på gatan!

Föresten så har mitt och Fritz förhålland blivit så mycket bättre!
Ty han vet att när det börjar röra sig i min säng så är det bara att hålla sig undan!
I natt så hittade jag honom i bokhyllan där han satt med stora förskrämda ögon!
-vad tänker gubb jävel hitta på nu!!??
Men vi har ialla fall inte haft något mer nattligt kaos!!

Ska nu ge mig ut i solskenet!
Kanske en sväng ner i hammnen och titta på det motsatta könet!

Det är ju fortfarande Svensk sommar här!

Så Marie.... säger till när du ska plocka fram "raggisarna"

Trött!

2008-11-21T07:39:00.002+01:00

Är jag idag!...Sliten och trött i hela kroppen. Känns nästan som om jag var i Sverige igen!!
Fast den här gången så vet jag ju i alla fall varför!!
Det har tagit lite på psyket det här med flytten! Men allt verkar och ordna upp sig nu.
Det är ju så här nere att man inte har något socialt skyddsnät som man har hemma utan att man är tvungen att klara sig själv!
Jag menar att "hemma" så har man ju alltid någonstans att ta vägen om allt skiter sig.
Finns alltid en bror eller än vän som kan sopa upp spillrorna efter en kraschlandning!
(det har blivit några stycken genom åren!)
Men här har jag bara mig själv!

Tog slut igår!!...Kroppen sa upp sig och ville inte vara med!
Somnade framför datorn!
Och sov i 8 timmar i sträck!
(har jag inte gjort på 30 år!)

Vaknade i morse av att hela ansiktet liksom satt fast i tangentbordet..
Som tur är så är mitt mellanslag sedan länge försvunnet!
Så det behövde jag inte bända bort från mitt ansikte!
Men c v b n m...
satt fast!
så nu har jag tillbringat morgonen med att försöka återställa allt!

Så nu ser jag fram mot en ny dag!!

Stekare..........

2008-11-19T15:19:00.003+01:00

Har jag blivit kallad idag!!........ Hmmmm

Ett ordkrig har i dag utbrutit mellan Carina och Åke... Dom som inte vill veta resultatet blundar..
NU!

Kvinnan kallade mig stekare!!...Mig?
Och det ska hon säga! Hon som gav kärleks eposet ett ansikte!
Jepp! jajamensan!
Hennes literära debut var ett kärleks brev till mig!
(nu vill hon säkert inte kännas vid det här!)
Mig!... en man hon aldrig hade träffat!
Hon var kanske 16/17... och våldsamt intresserad av sjön och sjömän!
Och genom gemensamma vänner så fick hon fatt i min adress!
Jag fick ett av det sötaste kärleksbrev jag någonsin fått!

Bästa av allt är att jag har brevet kvar i mina gömmer och jag har vänner som kan bekräfta allt ihop!...(läs Keza o Märlan)

Så nu Carina..(www.carinadahl.com).... är det bara och kamma dig!!

Idag har jag så mycket som bara hoppar i huvudet.... Massor att berätta och skriva om så jag får försöka att ta det som det blir!!

Börjar!:.... Lotta! Jag skriver så här bakvänt bara för att jag tror att jag är lite bakvänd!
Blir liksom lite lättare om jag skriver som jag tänker!

Pim vår hyresvärd kommer idag att sätta skrattet i halsen!... Jag och mina "sambos"
har hittat ett nytt hus!!!... Bara 75m ner på gatan!!
Lite mindre men med 5m takhöjd och framför allt MYCKET!!.. billigare

Så flytt lasset kommer att gå av stapeln i det brådaste!

Känns Riktigt Bra!.... (K R A)

Jobb har vi nu för tillfället.. så vi klarar oss!.. hoppas att det blir lite över till en Sverige resa!
Måste tillbaks ett par dagar för att få ordning på lite saker!
Sen är det en massa människor som jag vill "gulla" lite med!

NU mullrar åskan här!
Måste släcka ner nu!

Och jag som hade tänkt ta upp manlig sexualitet nu..."Skit!"... får ta det senare!

....."Mutter"...

2008-11-17T13:48:00.002+01:00

Nu kommer det en hel del sånt!.."mutter".Alltså!

Börjar med hyresvärdar:
Pim vår hyresvärd kom upp igår med nyheten om att han tänkte höja hyra i årsskiftet med 100E .. så då åker hyran upp till över 1000E i månaden
plus ytterligare höjning av el o vatten som vi överhuvudtaget (konstigt ord) inte har betalt förut! Så nu är det dax att se sig om efter ett annat och billigare boende!
Ska redan i morgon fara och titta på ett mindre radhus här i Nueva Andalucia!
Det är bara på 90 kvadrat men 350E i månaden billigare!
Får se hur det blir med det!

.."Mutter!"...

Hyresvärdsproblem nr 2:
Min Hyresvärd i Waxholm har nu bestämt sig för att säga upp mig i årsskiftet så nu har jag alltså ingenstans att ta vägen om jag bestämmer mig för att återvända till Sverige.....
Orkar heller inte och hålla på att "Tjorva" med idioter!!
Utan det är väl kanske ett pris man får betala för att man inte följer gängse regler?

Så hur som helst måste jag åka utomlands (läs Sverige) innan årsskiftet då jag har en massa saker i mitt källar-föråd som jag måste röja ut!!
"Så är det någon som har ett par kvadrat att hyra ut hör av er till mig!!"

..."Mutter!"....

Sen var det de här med "vänner"
Som jag sagt förut så har jag ett stort gäng med sådana även ett gäng supporters som jag verkligen tycker om och högaktar!

Sen har vi ju då dom så kallade "vänner" som finns i periferin Som tycker att det är helt okey att blåsa en gammal vän som har ställt upp.
Det finner jag mig icke i... Och tänker bekämpa på alla sätt och vis.
Så dom eller de som känner sig träffade!.... säger jag bara att när jag kommer till Sverige så blir det dax att betala!!

..."Mutter!"...

Sen en liten uppdatering!

Det Islänska stadsbesöket flyttar ut i morgon.... ska bli lite skönt tycker jag!
Inte så att hon tar plats, men mitt liv o hem är rörigt nog endå
Och så får jag en lite chans att hämta andan innan nästa katastrof flyttar in!
Sen en liten uppdatering om "Bolek"!
Giftermåls planerna forsätter !
Idag var han och skaffade papper på att han bor här så cirkusen är i full gång!

..."Mutter!"..

Önska mig lycka till!

I natt löpte vi AMOK!!

2008-11-14T13:05:00.002+01:00

Ja kanske inte direkt amok och inte var det natt heller! Men något slags kaos blev det på morgonen!
Vaknar som vanligt tidigt och pissnödig. Kastar mig upp ur sängen och kliver på katten!
Hade liksom glömt att vi blivit annekterade av "Fritz the cat"!
"det händer saker direkt när man trampar på katter"
Och "fritz" är en riktigt STOR katt..ca 10 kilo och jävligt mycket klor!
Katten och jag gav till ett illvrål och försökte att ta oss ifrån varandra.
Lika rädda båda två!
Vad fan är det som händer?...vi låg ju bara och sov, och så vaknar vi i värsta kaoset!

Nu hör det till saken att mitt rum i "Casa Kaos" är bara ca 10 kvadratmeter så jag har fyllt det med mina saker, blommor böcker och en massa andra saker plus att jag har drag dörrar in till mig som naturligtvis var nästan fördragna!

Så där ska jag och tio kilo rädd katt försöka att undvika och ha ihjäl varandra.
Och ingen av oss fattade något!
Bör kanske till lägga att det var mörkt som i en sotar bakdel!

Paniken infinner sig hos båda!
Måste bara ut!
Måste bara uut!

Efter ca 5 minuters hård drabbning så tar vi oss ut genom dörren...katten och jag!
Vi blir sittande i vardagsrummet. Medan saker forfarande rasar i vild förtvivlan inne i mitt rum.
Tittar på varandra med skräck i blicken!...- Vad fan va det som hände????

När allt lugnat ner sig går jag och "Fritz" tillbaka in i mitt rum för att skåda förstörelsen!
Som det såg ut!! Hur kan en halvblind gubbe och en katt ställa till med sån total förstörelse???

Allt! Menar verkligen allt! Låg i en röra på golvet, det var datorer blommjord böcker och glas i en salig röra.Det var till och med katt och gubb spår på väggarna.
Så hela förmiddagen har gått åt att "sanera".... Katten lämnade mig åt mitt öde och lät mig städa själv!

Så dagens citat bör ju bli..."trampa aldrig på sovande katt.. för då inträder kaos"

Sen en liten uppdatering om "Bolek"
.... Han har nu tagit ut hindersprövning för att gifta sig med den Ryska städhjälpen/älskarinnan!
Dom klev precis in i "Casa Kaos" med hennes grejor!
Ser ut som om hon ska flytta in här också!
Så nu har vi fullt hus... nästan!

(och jag som tyckte att mitt liv i Sverige var stökigt)

Chock i vår flock

2008-11-12T12:29:00.003+01:00

Å vad fan är det nu då?
Vad är det som sker??
Jo "Bolek" ska gifta sig. Han bara skramlade in genom dörren ,skrek och ylade att nu var det fan i mig dax! Giftemål på gång!!!
Ok! "fine with me"
Visste inte ens att han hade flickvän.
Man lär sig något nytt varenda dag och nu ska här bli bröllop!
-Hörru min vän nu får du förklara!

Ok! så här ligger det till säger "Bolek" du kommer ihåg min Ryska städhjälp/älskarinna?
-jo visst kommer jag ihåg henne!
Det är henne jag ska gifta mig med!
- jamen mig veterligen så har ju hon flyttat tillbaka till "modershuset"...jobbar ju där!
så nu får du förklara!

Ok!...Bolek börjar och förklara och ju mer han förklarar ju mindre förstår jag!
Det kommer en lång utläggning om hur Ryska städhjälpen/älskarinnan blivit arresterad för andra gången på kort tid...(jag tror det är lösdriveri!) och ska nu utvisas ur Spanien!
Så nu ska vi gifta oss!

VA???
VA??

Jag fattar fortfarande inget... nada!..sipp!

Jaha?
-Hur tänker du nu?
Jo säger "Bolek" om jag gifter mig med henne så kanske hon får stanna!
-kanske?
Ja det är inte riktig säkert säger "Bolek" men först måste hon åka till ett land inom EU som inte har ett Schengenavtal!
- jaha mig veterligen är det bara England och Irland som inte skrivit på.Och dit ska du skicka henne????
Jajamensan säger en stolt "Bolek" fin plan va??
-??????
Jo säger "Bolek" sen när hon har varit där ett tag så kan hon komma tillbaka hit som en gift kvinna med någon som har ett eu-medborgarskap

Fin plan "Bolek"...fin plan!!
- hur har du tänkt att hon ska försörja sig där?
Nu blir "Bolek"tyst ett ögonblick .. sen kommer det jag har väntat på
"jag kan försörja henne"

-din jävla idiot! vi kan ju knappt ta hand om oss själva! Nu har vi två kattor en Komodo-varan och ett Islänskt statsbesök att ta hand om.... ska vi nu också behöva försörja en Rysk städhjälp/älskarinna på Irland!!??

"Bolek" lyfter bara på ett ögonlock och säger.."Det ordnar sig killen..det ordnar sig"

Så nu väntar jag och den övriga flocken spänt på vad som kommer att ske och hur forsättnigen blir!

Fin plan "Bolek"... fin plan!!

Till alla ny tillkomna tittare.

2008-11-11T14:31:00.003+01:00

Så här är det!

För att förstå hur jag skriver så måste man börja från början!

Är svårt att förklara när man inte vet hur saker och ting ser ut i skrift.

Hela den här resan började med att jag kände att något "pockade" på att komma ut!

Ut ur mitt huvud och ner på pränt!

Vilket är svårt bara det!

Sen har jag inget inbyggt skriftspråk...(hmm,var nog borta på just dom lektionerna)

så jag får hela tiden rätta mig själv... Å hur svårt är inte det?

Men under resans gång så har jag t om hittat ett stavnings program..(märks det?)

Och på ett jävligt hårt sätt lärt mig och spara!!

Sen att mitt huvud far iväg åt alla håll och kanter är ju något jag är van vid!

Men ni får vänja er vid!!!

Galningar och galna vänner!

2008-11-10T12:51:00.002+01:00

En liten sammanfattning!

Men börjar med det spanska sammanbrottet. Idag så hände det som inte får hända!
Hade skrivit mycket i natt och i förmiddags när det bara sa..frytzzz i det spanska el och tele- nätet allt bara dog! Det blev svart som natta..allt försvann!
Flera timmars arbete åt helvete!
Nu är det ju så att här nere är inte det så ovanligt,men jag min idiot glömde för ett ögonblick var jag var... För problemet var och blev, det här "sparandet" som man ska göra ibland när man skriver,vilket jag naturligtvis INTE!! hade gjort (djävlaskitba)

Så nu måste jag ta till någon slags hjärnkonsultation för att försöka återskapa det jag har skrivit. Ska bli djävligt kul!! Med tanke på hur "bra" mitt minne är!...Önska mig lycka till!!

Galna vänner och suporters har jag flera stycken!.. En som ligger mej varmt om hjärtat är "Brusiga Berra" min bror!
Han har tagit mycket skit dom sista åren, men ändå lyckats landa på någon "mjukdel"
Bara det att jag är skyldig honom en massa pengar som jag av någon outgrundlig anledning aldrig får till att betala tillbaka som jag ska!
(får mig en bassning av honom ibland!)(sorry broder!)(ska försöka lösa det)
Och så har han fått en ny lever också!... sa jag det?

En god och galen vän är "Lojsan".. henne saknar jag! En underbar människa som alltid lyckas och lura fram det "sämsta" hos mig
Vet få människor som får mig att göra så sanslösa saker och ändå ligga och vrida sig av skratt efteråt!
Henne skulle jag vilja bli gammal med!
Eller åtminstonde hamna på samma avdelning!

Här nere har jag träffat en annan galning, nämligen Bradly.En Syd-afrikan med Tyskt pass (hmm?) Porrskådis barägare och en riktigt kul jäkel!
Här om dagen så så bjöd han hem mig.. vi satt o pratade ett tag när han sa att han skulle jobba och han frågade om jag hade lust att följa med???
Va fan säger man?
Hans arbetsrum ligger i lägenheten bredvid så det var ju bara att följa med!
Kliver in där och blir alldeles stum!
3 st halvnakna kvinnor och Bradly frågar om jag har lust att medverka i en porr film!!!
Va fan säger man??
"trodde jag var en kaksig jävel"
Så vad sker??...Jag börjar stamma , försöker förklara att det är inte riktigt min grej!.. tror jag drog till med att det inte sammanföll med min moral!!??
Sen drog jag!

VAD FAN ÄR DET FÖR FEL PÅ MIG??

Bradly ringde sen och sa att han höll på att garva läppen av sig..o sa att mig skulle han aldrig bjuda på fest!
Drog ju som en avlöning!