Sorglös Mörtskygge i västerled

För någon vecka sen så bestämde jag mig.
Bestämde mig för att det var dax att göra något åt situationen.
Höll på att få spel på mitt liv och hur jag har det.
Så jag insåg att en liten resa skulle pigga upp.
Så vart skulle jag då resa? Och för en ringa peng.
(70% av mina pengar går åt till tänder och ögon)
Så jag tänkte att jag skulle besöka min "Norska" vän.
Så i Fredags em så kastade jag mig i bilen och gav mig av västerut.
Tog mig genom Sverige och fram till gränsen utan problem, rann i i Norge och kände mig genast bekväm.
Fan! jag gillar verkligen att vara på resande fot.
Livet blir genast så mycket enklare.
Hade bestämt träff med min vän vid Sas Radison, som jag inte lyckades ta mig fram till.
Utan hamnade min vana trogen direkt i dom kvarter där sådana som jag ej skall befinna sig i.
Tack och lov så kom hon, min vän och räddade mig (?)
Dagen efter så släntrade vi runt i Oslo, hamnade efter tag på invigning av en krog.
Där vi blev bjudna på vin och tilltugg.
Så där står jag då, med ett jätte glas rose vin där det simmade ett plommon,
och blir bjuden på vad jag tror (och hela mitt sinne) är en fin bit sorbe med ett fint hyvlat chokladflarn. (snålvattnet rann i truten)
Tar en rejäl tugga!
Och får mitt livs smak chock.
(hela mitt sinne var ju inställt på allt det här söta och vackra)
Rå fisk och sjögräs!
Ämenvafan.
Får ta mina smaklökar till något slags trauma center. tog mig timmar att komma över den våldtäkten på mina smaklökar.

På vägen hem från min vän (som jag för övrigt tycker väldigt mycket om) hamnade jag i Karlstad, där jag käkade och bunkrade.
Och så ut på motorvägen igen, blir direkt om körd av två mörktonade, snabbåkande Mercedes, så jag hakar på för det går runt 150.
(nu skulle väl jag egentligen kanske saktat ner och tänkt efter, vilket jag naturligtvis inte gjorde)
Så jag ligger bakom dom här bilarna i ca en timme, livet leker och farten är god.
Plötsligt så boxar dom mig, en bakom och en framför, farten åker ner till 30 och blåljusen åker på, så det var bara att stanna.
Skit!
Man hinner tänka en hel del dom där sekunderna.
Två herrar kliver ur (rena James Bondare) och rusar fram till rutan.
Var bara att hiva fram körkortet och säga
-Nu kommer ni att få problem.
-Va? bägge poliserna ser ut som frågetecken
- kommer vi att få problem?
Sen följde en större verbal härdsmälta.
Där jag fick förklara att jag inte finns, fast jag gör det.
Att jag är svensk utan att vara det.
Varför det var någon "suspekt" Skåning som ägde bilen.
Vad jag kom ifrån och vad jag hade gjort där.
Hur länge jag skulle vara i Sverige och varför.
Och varför jag hade skuggat dom i 15 mil.
Allt det här fick jag förklarat för två häpnande men till slut asgarvande snutar.
Det visade sig att dom höll på med en "knall" (fång) transport, och blivit jävligt nervösa av mitt konstiga betende
När jag förklarat att jag såg dom som en hare, och bara följde med för fartens skull, så skrattade dom.
Jag fick en klapp på axel så sa en av dom:
-Du kan ju alltid haka på fram tills vi ska av mot Norrköping!
-Du verkar att ha det rörigare en "pajsaren" vi har med oss så du kan lika gärna komma hem lite tidigare!

Jag har en vän som har en sorg, en sorg som sliter en i bitar.
Jag vet just vad det är för någon slags sorg.
Jag tror mig veta hur man botar sådan sorg, föresten inte botar, kurerar är ordet jag är ute efter, hur man kommer igång igen och hur man får saker och ting att fungera
Så min vän med sorg.
Du vet hur du får fatt i mig om du vill prata eller bara vara!

G . R . I . S .

Äntligen så får jag bli den självupptagna gris, som jag så länge velat bli.

Bara leva för min egen njutning, och göra vad jag själv vill.

Inte blanda mig i intriger och annat skit.

Inte heller bry sig om vad andra tycker och tänker.

Göra vad jag vill och med vem jag vill, resa vart jag vill och stanna så länge jag kan.

Ungarna är stora och vuxna.

Själv har jag retarderat till någon slags ny pubertet.

Nu är det ett bungy jump utan något bungy rep som gäller (är bara att klösa sig fast)

Men jag har jävligt kul och skrattar och sjunger minst ett par gånger om dagen.

Slå det om ni kan!

Jag älskar livet.

Så nu kräver jag tillbaka min plats i G R I S (gubbars rätt i samhället)

Ett par uppdateringar:

"Bolek" och hans kvinna är fortfarande gifta och lyckliga.

Nisse har efter påstötningar lovat att sluta raka benen.

Carina Dahl har börjat övningsköra buss (tror jag) (då det stod en buss uppkörd på en betong sugga i backen)

"krigaren" är tillbaka i byn, så nu är cirkusen i full gång.

Skånska Lasse, min äldsta och bästa vän är inte längre enda barnet (ska förklara!)

Skånska Lasse (SL) och jag har känt varandra sen i mitten på 70-talet då vi seglade ihop i Salén, och har allt sen dess hållt ihop på ena eller andra sättet.

Jag har alltid varit lite imponerad av SL. Han har alltid skött sig själv, han var ju enda barnet och med en mamma som jobbade på färjorna och var borta väldigt mycket under hans uppväxt (tror han var runt 10, första 14-dagars perioden han fick vara ensam).

Men han har alltid fixat det med bravur!

För ett par år sen så fick han veta att han hade ett par äldre systrar (bort adopterade vid tidig ålder)

Men dom har han väl aldrig haft någon direkt kontakt.

För tre veckor sen så ringer det en man som presenterar sig som SL äldre bror.

Också han bortadopterad vid tidig ålder (och mamman har inte nämnt detta)

Under SL sista ute törn så har det hunnit dyka upp ytterligare två syskon.

Så att från ha gått från att vara enda barnet, har han nu sex syskon som är födda under en 9-års period och mamman har inte sagt ett ljud!

Och jag som trodde att jag hade det struligt.

Pannknack.

När jag kom hem igår så slog det till, det förhatliga pannknacket!

Tog räkning till nio och blev stående på alla fyra en lång stund.

Nu mer så får jag inte sådana smällar så ofta.

Eller rättare sagt dom kommer så sällan att jag glömmer bort att jag har det här problemet.

Men så igår så drabbade det mig.

Och helt oförberedd var jag också, han bara in genom dörren så slog det till.

Tog säkert närmare en timme innan jag var på fötter igen.

Och hela tiden ringer telefon jäveln.

(i vanliga fall är min telefon väldigt tyst)

Det var som alla skulle ha fatt i mig just då.

Folk nöjde sig inte med att bara ringa en eller två gånger!

Näe, fyra fem gånger kan man ju alltid ringa.

Som om jag skulle gått vilse i husvagnen?

Telefonen ligger naturligtvis så till att jag inte kommer åt den.

(hade jag gjort det så hade jag slitit den i bitar!)

Naturligt vis så slutar det att ringa när jag kämpat mig upp och fått fatt i fanskapet.

Så nu så skall jag skaffa en helt annan ringsignal, en som är vacker och snäll mot huvud och själ.

I stället för den jag har nu, den som får vuxna män att gråta, skära tänder och tugga fradga av.

Eller så slänger jag telefon jäveln åt helvete, så får folk lov att nå mig med brev duva eller rök signaler

Föresten så drar jag till Norge på fredag.

Och jag är fortfarande lite orolig över vad rakandet!

Vad kommer sen?

Hmmm!

Vad ska jag säga?
TACK!
Ni 1000!

V

Träffade V (den spröda och sköra)idag, vilket gjorde mig glad.

Har bara sett henne som hastigast en gång sen jag kom till Sverige.

Men då såg jag ut så här, så då tror jag att jag skrämde skiten ur henne!

Men nu fick jag i alla fall chansen och byta ett par ord med henne.

Hon är faktiskt en av anledningarna till att jag började skriva.

(handlade nog mest om obskyra sms)

Men hon gav mig i alla fall inspiration.

Och det vill jag tacka henne för.

Allt som på något sätt påverkar mig till att bli bättre ,bugar jag mig för.

Trivs inte i Sverige.

Näe, det gör jag faktiskt inte. Känner mig lite som en främande fågel här.

Mina normer och mitt sätt att leva här faller inte alltid i god jord.

Folk tror att man är någon jävla uteliggare och att man bor i någon slags

misär.

Bara för att jag bor i något så suspekt som en husvagn.

Men hallå! Jag är uppvuxen i båtar och hytter!

Det finns båtar som jag har varit på där man skulle ha jublat åt den standarden jag har.

Jag har faktiskt allt, utom rinnande varmt vatten,så duschar gör jag hos min bror (tvärs över gatan) och tvätten tar Nisse hand om.

Naturligtvis så skulle jag vilja leva i min egen lägenhet ("mutter")

men nu är det ju inte så.

Så det är bara att gilla läget och göra det bästa av situationen.

Rotar i det förgågna..

Förfluten tid.

Står och rotar i resterna av mitt liv, inte så jävla kul.
Dyker upp grejor som jag inte trodde jag hade, eller någonsin ägt.
Vad kommer allt ifrån?
Var tvungen att tömma mitt förråd i helgen ("mutter").
Och då dök allt upp igen. Alla gamla minnen och all gammal skit.
Gamla brev, foton, kläder (som jag aldrig mer kommer att använda)
glas, porslin, husgeråd mm mm
Vissa saker tog hårdare än andra!
Va fan,det är ju resterna av mitt liv och hem.
Så vad ska jag nu göra med allt?
Det mesta kommer jag nog att kasta åt helvete ("mutter")
Och lite kommer jag väl att spara.
Har fått låna lite utrymme hos en av mina sponsorer.
Så där knölar jag väl in det som blir kvar.

Jag har bestämt mig!

Nu mer så kommer jag att resa med lätt bagage.
Håller på att reducera mina saker till ett minimum (vilket suger lite).
Men eftersom jag känner mig själv ganska väl, så är det nog så det ska vara.
Så att jag kan resa när jag vill och göra vad jag vill.
Och skulle det vara så att jag fastnar någonstans så får jag väl börja om där.
Ibland är det skönt att vara en fri man

Hämnd eller vedergällning?

Jag glömmer aldrig en oförrätt!

Och det tar lång tid innan jag blir arg.
Men nu är jag det, riktigt riktigt förbannad.
Eller kanske jag ska kalla det för bitter och inåtvänd.
Jag tycker inte om när folk eller fä försöker lura mig.
Även om det sker på grund av okunskap eller att folk är bara riktigt korkade.
Jag köper inte det!
Eller glömmer en oförrätt

Så nu har jag egentligen bara två val.
Vedergällning eller hämnd.
Vilket får en att fundera lite.

Så vilket är bäst?
Vedergällning = Hårt, skoningslöst och ingen barmhärtighet.
Eller!
Hämnd = Som bekant är en rätt som ska avnjutas i små portioner, långsamt och njutningsfullt.

Så vad gör jag nu?

(Liemannen eller Dödsängeln är en personifikation av döden, ofta framställd som ett skelett med svart kåpa, huva och en lie. Lien och även timglaset blev tidigt attribut till honom. Med den förra "skördar" han sina offer, med den andra mäter han ut varje människas livstid . Ibland framställs han även med ett pergament på vilket står skrivet namnen på dem han ska skörda)

Ja ja.
Den som överlever får se!

Sen är jag lite orolig för Nisse som rakar vadorna.
Och så tycker jag att ryck fisket som utförs från gamla trålare ska förbjudas!