Åmenvafan!

Gick du på den enkla?

Ja, jag gjorde ju det, och det retar mig till förbannelse.

Tycker inte om när folk använder sig av mina svagheter.

Men just det här gången får det passera, har väl kanske gjort mig lite förtjänt av det t om.

Men du min vän.

Du som utsatte mig för det här.

Du kommer att få pröjsa!

Du är förlåten för den här gången.

Förlåten men inte glömd!

Som du vet sen gammalt så glömmer jag aldrig en oförrätt

Så nu har du fått ytterligare en notering i min lilla svarta.

Och när du minst anar så kommer det någon form av... vedergällning.

Förlåten "Yes", men glömd?

Aldrig.

NOG!

Stopp och belägg!

Det här är min blogg.

Inget forum för er och era barnsligheter.

Att ni för krig skiter jag fullständigt i f om nu.

Försvinn från min bakgård.

Gå och lek på eran egen gård.

Lämna mig och min blogg ifred!

Det här är sista gången jag tänker ta upp det här med er.

Har ni inget annat att prata med mig om så kan ni lika gärna hålla käften och dra åt helvete.

VS 11, jag valde bort din kommentar bla för att den innehöll namn.

Jag har fått på skallen förut för att jag har publicerat namn.

Och det har jag ingen lust med igen.

Så återigen för erat krig någon annanstans än på min blogg.

Ämenvafan!

Bara det här tar tid från mig.

Tid som jag måste ta ifrån min egen.

Bara det!

Det hela liknar ankskit tycker jag.

Så dra åt helvete eller uppför er.

?

Har fått en hel del kritik angående mitt sätt att hantera kommentarer.

Men så här är det.

Jag väljer vilka kommentarer som läggs ut på min blogg på grund av

att en del är rena elakheter och person påhopp, som inte har med mig att göra.

Eller min blogg.

Naturligtvis så kan det bli lite fel där också.

Så jag hoppas verkligen att VS11 vet vilken Åsa han uttrycker åsikter om!

Då jag känner minst 5 st kvinnor som heter Åsa

Vem vet?

Nästa gång kanske jag sållar hårdare.

Eller så släpper jag ut det totala vansinnet.

Kriget tar aldrig slut!

Hur fan orkar ni?

Är det ingen som är nojjig över att det kan bli blods spilla!

Barnrummpor!

I sandlådan

Vad är det som sker?
Och hur tänker folk?
Det pågår ett krig i min värld och på min ö.
Vuxna människor som gör allt för att förstöra för varandra.
Och när "vuxna" människor drabbar samman i lådan så sker det saker.
I det här fallet så har det gått för långt!
Nu är det hot om våld och ond bråd död.
Än så länge så är det bara stora ord, men snart så kommer någon att få betala med delar av sin hud.
Inte bra.
Nu hör det till saken att dom krigsförande människorna är alla vänner till mig.
Vilket gör det svårt för mig att hålla mig neutral.
Hallå!
Ni har alla fyllt 40 (eller nära på), och det ni håller på med måste ju för helvete vara under er värdighet.
Så bara lägg ner.
Lämna det här bakom er och gå vidare.
Innan det sker en olycka.
Och ännu mer folk blir inblandade.
Jag begär inte att ni skall bli bästa vänner, men ni måste ju kunna mötas.
Som ni vet så lever vi i en liten värld och att det är nära till varandra.
Återigen så har jag levt ute i världen och jag har aldrig sett något liknande.
Det här är ju ta mig fan löjligt.
Jag fattar inte att ni har låtit det gå så här långt.
Så snälla.
Lägg ner.
Innan det sker en olycka.
Eller gå ut på åkern och gör upp!
Något måste ske och det är nu.
Risken finns att det annars bildas medborgargarden som gaddar sig samman och kör er av ön, byn och kommunen.
Sen är det ju barn inblandade.
Hur tänker ni om det?
Är det dom värderingar som ni vill föra över till era barn?

13

I morgon är det Fredagen den 13-onde.
Haveristens barn undrar hur det skall gå och vad som kommer att ske!

Reflektioner

Tror att det är en blåsning, det här med att man blir visare ju äldre man blir.
Tror att man bara blir mer luttrad ju äldre man blir.
Jag har rest och levt på ett sätt som är få förunnat.
Träffat och pratat med folk från alla raser, religioner, hudfärger och animaliskt ursprung.
Och inte ett skit smartare har jag blivit.
Bara lite mer bekväm.
Visst, det kanske kan ses som att man blivit lite visare.
Fast i min värld kallas det latare och bekvämare.
Okey, man försätter sig kanske inte fullt så mycket tilltrasslade situationer.
(fast det händer)

Fast det är återigen inte visdom utan lättja.
Så alla ni som lever i tron att ni blir visare ju äldre ni blir.
Ni är lurade!

Det går stora bogserbåtar förbi mitt fönster.

Hur fan kan man bygga ett kök som tillåter att man slår sig medvetslös på fläkten?

Har åkt ifrån telefon vid ett antal tillfällen.
"Panik"
Inte för mig, men för resten av världen.
Hur gick det här till?
Det var ju faktiskt inte så länge sedan man använde sig av Morse.
Jag överlever, men andra får spel.

Om man hittar en nybryten kofot i en lövhög i Tensta, är det någon som tappat den då?

Nu vet jag vad som får mig att "flippa" ut!
Negativism.
Jag kan använda min son Nils som ett exempel.
Vi har jobbat ihop.
Han kan få riktiga "negg" spel.
- Det här går aldrig.
- Så kan man väl aldrig göra.
- Nu går det åt helvete.
Osv mm mm

Jag blir då fullständigt vansinig och ber allt och alla att dra åt helvete!
"Det här fixar jag ensam"
- så dra bara dit solen aldrig skiner!
Så all slags negativism får mig att sparka bakut.
Om det sen gäller byggnadsätt, hur man är eller hur lång tid allt tar.
Det drar ner mig.
Jag orkar inte det.
Jag är inte sådan.

Är nog bara en udda bit i pusslet.

Och ibland så längtar jag hem till Spanien.

Sprit.

Det här med sprit är inte riktigt min grej.
Jodå, vin och öl går bra.
Men sprit.
Icke!
Jag blir totalt förvandlad.
Blir en dräglande, rabbiat och otrevlig människa.
Tyvärr så går det här ut över min omgivning.
Säger och gör saker som jag aldrig skulle göra i vanliga fall.
Och fort går det också.
Går från att vara en social och trevlig till ett dräglande kronvrak på en nanosekund.
Är som om man bara drar ur strömmen.
Ska jag sen försöka att ta mig hem så slutar det i garanterat minst ett dik-dyk.
I helgen så lyckades jag med två.
Sista gången så tänkte jag faktiskt ligga kvar.
Men insåg med dom sista spillrorna av mitt intelekt att ingen skulle hitta mig bland buskarna, och att jag förmodligen skulle frysa ihjäl där jag låg.
Och eftersom jag hade uppfört mig som ett svin så skulle ingen heller leta efter mig.
Så det var bara att forsätta att krypa hem!
Sen blir jag riktigt riktigt sjuk ett par dagar efter ett större sprit intag
Både fysiskt och psykiskt.
Tar ett par dagar innan jag är på banan igen.
Men idag så står jag i alla fall upp.
Och till er som var inblandade i mina svinaktigheter kan jag bara be om ursäkt.
Kan inte lova att det inte händer igen, men jag skall åt minstonde försöka.
Och till er som såg mig krypa hem kan jag bara säga att det är på det sättet jag går när jag är riktigt packad.