?

Har fått en hel del kritik angående mitt sätt att hantera kommentarer.

Men så här är det.

Jag väljer vilka kommentarer som läggs ut på min blogg på grund av

att en del är rena elakheter och person påhopp, som inte har med mig att göra.

Eller min blogg.

Naturligtvis så kan det bli lite fel där också.

Så jag hoppas verkligen att VS11 vet vilken Åsa han uttrycker åsikter om!

Då jag känner minst 5 st kvinnor som heter Åsa

Vem vet?

Nästa gång kanske jag sållar hårdare.

Eller så släpper jag ut det totala vansinnet.

Kriget tar aldrig slut!

Hur fan orkar ni?

Är det ingen som är nojjig över att det kan bli blods spilla!

Barnrummpor!

I sandlådan

Vad är det som sker?
Och hur tänker folk?
Det pågår ett krig i min värld och på min ö.
Vuxna människor som gör allt för att förstöra för varandra.
Och när "vuxna" människor drabbar samman i lådan så sker det saker.
I det här fallet så har det gått för långt!
Nu är det hot om våld och ond bråd död.
Än så länge så är det bara stora ord, men snart så kommer någon att få betala med delar av sin hud.
Inte bra.
Nu hör det till saken att dom krigsförande människorna är alla vänner till mig.
Vilket gör det svårt för mig att hålla mig neutral.
Hallå!
Ni har alla fyllt 40 (eller nära på), och det ni håller på med måste ju för helvete vara under er värdighet.
Så bara lägg ner.
Lämna det här bakom er och gå vidare.
Innan det sker en olycka.
Och ännu mer folk blir inblandade.
Jag begär inte att ni skall bli bästa vänner, men ni måste ju kunna mötas.
Som ni vet så lever vi i en liten värld och att det är nära till varandra.
Återigen så har jag levt ute i världen och jag har aldrig sett något liknande.
Det här är ju ta mig fan löjligt.
Jag fattar inte att ni har låtit det gå så här långt.
Så snälla.
Lägg ner.
Innan det sker en olycka.
Eller gå ut på åkern och gör upp!
Något måste ske och det är nu.
Risken finns att det annars bildas medborgargarden som gaddar sig samman och kör er av ön, byn och kommunen.
Sen är det ju barn inblandade.
Hur tänker ni om det?
Är det dom värderingar som ni vill föra över till era barn?

13

I morgon är det Fredagen den 13-onde.
Haveristens barn undrar hur det skall gå och vad som kommer att ske!

Reflektioner

Tror att det är en blåsning, det här med att man blir visare ju äldre man blir.
Tror att man bara blir mer luttrad ju äldre man blir.
Jag har rest och levt på ett sätt som är få förunnat.
Träffat och pratat med folk från alla raser, religioner, hudfärger och animaliskt ursprung.
Och inte ett skit smartare har jag blivit.
Bara lite mer bekväm.
Visst, det kanske kan ses som att man blivit lite visare.
Fast i min värld kallas det latare och bekvämare.
Okey, man försätter sig kanske inte fullt så mycket tilltrasslade situationer.
(fast det händer)

Fast det är återigen inte visdom utan lättja.
Så alla ni som lever i tron att ni blir visare ju äldre ni blir.
Ni är lurade!

Det går stora bogserbåtar förbi mitt fönster.

Hur fan kan man bygga ett kök som tillåter att man slår sig medvetslös på fläkten?

Har åkt ifrån telefon vid ett antal tillfällen.
"Panik"
Inte för mig, men för resten av världen.
Hur gick det här till?
Det var ju faktiskt inte så länge sedan man använde sig av Morse.
Jag överlever, men andra får spel.

Om man hittar en nybryten kofot i en lövhög i Tensta, är det någon som tappat den då?

Nu vet jag vad som får mig att "flippa" ut!
Negativism.
Jag kan använda min son Nils som ett exempel.
Vi har jobbat ihop.
Han kan få riktiga "negg" spel.
- Det här går aldrig.
- Så kan man väl aldrig göra.
- Nu går det åt helvete.
Osv mm mm

Jag blir då fullständigt vansinig och ber allt och alla att dra åt helvete!
"Det här fixar jag ensam"
- så dra bara dit solen aldrig skiner!
Så all slags negativism får mig att sparka bakut.
Om det sen gäller byggnadsätt, hur man är eller hur lång tid allt tar.
Det drar ner mig.
Jag orkar inte det.
Jag är inte sådan.

Är nog bara en udda bit i pusslet.

Och ibland så längtar jag hem till Spanien.

Sprit.

Det här med sprit är inte riktigt min grej.
Jodå, vin och öl går bra.
Men sprit.
Icke!
Jag blir totalt förvandlad.
Blir en dräglande, rabbiat och otrevlig människa.
Tyvärr så går det här ut över min omgivning.
Säger och gör saker som jag aldrig skulle göra i vanliga fall.
Och fort går det också.
Går från att vara en social och trevlig till ett dräglande kronvrak på en nanosekund.
Är som om man bara drar ur strömmen.
Ska jag sen försöka att ta mig hem så slutar det i garanterat minst ett dik-dyk.
I helgen så lyckades jag med två.
Sista gången så tänkte jag faktiskt ligga kvar.
Men insåg med dom sista spillrorna av mitt intelekt att ingen skulle hitta mig bland buskarna, och att jag förmodligen skulle frysa ihjäl där jag låg.
Och eftersom jag hade uppfört mig som ett svin så skulle ingen heller leta efter mig.
Så det var bara att forsätta att krypa hem!
Sen blir jag riktigt riktigt sjuk ett par dagar efter ett större sprit intag
Både fysiskt och psykiskt.
Tar ett par dagar innan jag är på banan igen.
Men idag så står jag i alla fall upp.
Och till er som var inblandade i mina svinaktigheter kan jag bara be om ursäkt.
Kan inte lova att det inte händer igen, men jag skall åt minstonde försöka.
Och till er som såg mig krypa hem kan jag bara säga att det är på det sättet jag går när jag är riktigt packad.

Skaru.....

Skaru dra?
Skaru lätta?
För i så fall så måste jag tänka om!
Så sa hon min Norska vän (som jag inte får skriva om) när hon läst min sista blogg.
Näe.
Jag ska inte dra och jag ska inte lätta.
Är bara lite less.
Jag glömmer bara bort hela tiden hur det är i Sverige.

Fick en förfrågan för ett par dagar sen om ett sjöjobb, jag sa instinktivt nej direkt.
Jag vill verkligen inte ut på sjön igen.
Känns som jag är klar med just den biten. (för tillfället)
Jag är faktiskt nöjd och belåten med vilket skit jobb som helst.
Bara jag får jobba.

Det är väl kanske just det som får mig att bli less.
Att jag för tillfället inte har något sådant.
Men jakten forsätter.

Har fått en "syfilis! attack igen så idag ryker håret!
Livet leker.

Säl-samt!

Det har varit lugnt och stilla i min vik länge nog nu.
Igår så förstod jag varför, det har dykt upp (säger man så?) en säl.
Han (eller hon) håller sakta men säkert på att äta sig igenom mitt fiskskafferi.
Till och med mörten går åt, visst är sälen vacker att glo på men ska den verkligen vara här inne?
Inne i min vik!
Kan väl i och för sig vara en rest av vad CD har lämnat kvar, som kråkorna.
Föresten så har Siv ätit sin sista fimp, hon stört dök på min veranda, bröt pannbenet sen var hela dagen förstörd.
Dom incestuösa bröderna har nu suttit och gråtit i dagarna tre.
Har inte haft jobb på två veckor nu.
Jävligt trist!
Får se vad som händer, men flykt impulsen har ökat.
Kommer med jämna mellanrum på varför jag flydde få två år sen.

Värk och bort längtan går hand i hand.
Och en sådan som jag är inte byggd för att gå ledig.
Det samlas en massa galenskap i mitt huvud när jag varit ledig för länge.
Näst intill självdestruktiva tankar.
Kanske jag bara ska "dynga" till riktigt ordentligt?
Får se vad som händer.
(men jag tror inte att det kommer något gott ur det här)
Näe, nu går jag och skallar en sten igen.