Bogseringen!Så gav vi oss iväg den där tidiga morgonen i början på April. Jag och "Steve med Lloyden".
Väl förberedda för en gång skull!
Husbåten som vi skulle bogsera hade vi hämtat i Svindersviken redan dagen innan.
Ett riktigt as till husbåt var det, ca 12x6 meter med ett sjurackarns stort hus på!
Och efter som vi var lite korta på bogserbåtar så tog vi "Rumpan" en fd minarbetsbåt.Och en liten arbetsbåt som vi skulle ha som något slags komplement. Som sagt så var vi väl förberedda, hade med oss både GPS och en bärbar WHF plus en låda öl.
För det här skulle ju inte ta så lång tid!
Så vi gav oss iväg längs Furusundsleden. Nu hör det till saken att jag hade missuppfattat vår destination (mer om det senare) Efter ett par timmar så närmade vi oss Ro-Gård där "RehabTompa" dök upp med lite fika och en macka,Solen lyste och allt var frid och fröjd!
När diskutionen om vart vi skulle ta vägen började. "Tompa" hade vi släppt av tidigare så det var bara Steve och jag. Och efter som jag min idiot hade miss förståt vart vi skulle ta vägen så gick diskutionens vågor höga. slutligen så gick det upp en "talgdank" för mig!
Fan.... vi skulle ju långt ut i ytterskärgården!
Upplägget kanske skulle varit lite annorlunda!
Man kanske skulle lagt upp det på två dagar.
Och vi skulle kanske haft med oss lite mat!
Så vad att göra?
Bara fortsätta naturligtvis!
(här ska jävlar i mig inte vara någon tvekan)
Nu började det bli mörkt också..... Och vinden tog i.
Skit också!
Men vi var ju nästan framme.Bara en stor fjärd kvar!
Naturligtvis så börjar batteriet ta slut i GPS-n
Och mitt på denna fjärd så låg stor grynnan och bara väntade på oss!
Mörkret föll nu hastigt.
Så där var vi nu...Utan GPS utan strålkastare, vinden friskade i var väl uppe i närmare 14 m/s
Men tack vare att det hade börjat att blåsa så upptäckte vi grynnan i tid då det bröt över den!
Sen var vi över fjärden och närmade oss stället där vi skulle överlämna detta as till husbåt...
Som nu mer och mer fungerade som storsegel..(mycket hus mycket storsegel)
Så fick vi ju då äntligen kontakt med dom som skulle ha husbåten! Och nu var det mörkt som i en sotar rumpa.
Folket stod på land och bara väntade på oss!
Tyckte väl att det hade tagit lång tid för oss, vi var nu uppe i över tolv timmar!
Tre meter kvar så var uppdraget slutfört! Jag rusar fram med tampen för att hiva över den och Steve är i lillbåten för att lägga av alla tampar, så att vi äntligen kunde åka hem! Hungriga och trötta!
Då händer det som inte får hända!
Bogser ändan trasslar in sig i "Rumpans" propeller.
Det tar tvär stopp!
Så ett tu tre är vi 30 meter ut från land!
Så nu seglar vi helt plötsligt!
Steve sitter i lillbåten och gasar så mycket det bara går och allt som händer är inget!
Utan vi seglar rätt ut i tomma intet!
Först Steve som gasar som en idiot sen husbåts seglet och sist jag som inte kan göra ett skit!
Tiden drar iväg och vinden ökar!
Fick via mobilen kontakt med dom som skulle ha husbåten men dom ville inte gå ut och hjälpa oss då dom tyckte att det blåste för mycket!!??
Nu Passerar vi Svartlöga med god fart!....Inser att nästa destination är Åland! Om vi inte går på grund innan!
Får efter mycket om och men kontakt med Steve!
-vi kanske skulle kontakta sjöräddningen?
Men Steve som är en envis jävel ville försöka en stund till!
Efter en stund så insåg även han att det höll på att gå åt helvete.
Så då var det dax för det förhatliga telefonsamtalet till sjöräddningen!(som sjöman ringer man bara inte dit)
Fick efter mycket om och men fatt i sjöräddnings stationen i Räfsnas (som ligger långt bort) och fick förklarat vår situation.
Visst dom skulle naturligtvis komma och hämta oss!
Förklarade vad som hänt och var vi var någonstans.
Sen börjar väntans tider, vi var ju piss blöta och frös.
Efter ca en och halv timme så ser vi blåljusen i horisonten... dom far fram och åter långt där borta....Dom letar på fel ställe!!!
Ny kontakt! Via mobilen, innan dom vänder och börjar närma sig oss.........SKÖNT!!
Steve och jag har nu tagit oss ombord på den vilt seglande husbåten ty där var åt minstonde lite lä.
Och så kunde vi ju fixa till lite tampar för forsatt bogsering.
Så kommer då våra hjältar!
Jag förklarar hur allt ligger till och ber dom koppla så att dom kan forsätta bogseringen!
Vilket dom naturligtvis gör, men dom vill inte dra oss dit vi ska utan dom bestämmer sig för att dra oss till Svartlöga ångbåts brygga som ligger mycket längre bort men erbjuder en tryggare hamn.
Ok..."fine"
Det är nu huvudsäkringen går i huvudet på skepparen räddnings båten....Han sätter igång och drar i 13 knop... Vilket innebär att han drar ner oss!!
PANIK!!
Vi sjunker!
Steve och jag kastar oss i lillbåten vilt skrikande och viftande!
Tack och lov så är det någon ombord som uppmärksammar vår situation och får dom att sakta farten!
Så då tar vi oss så sakta fram till ångbåtsbryggan där vi nu ska ta och förtöja denna vackra husbåt som nu är ett halvsjunket vrak!!
(hörde aldrig av ägaren efter detta men jag undrar vad han tänkte när han såg förödelsen?)
Så var det ju bara Steve, jag ,"rumpan" och lillbåten kvar!
Och var skulle vi då ta vägen?
Furusund var ett alternativ....
Så dit forsatte nu bogseringen... Men jag som känner en massa folk i Furusund hade ingen lust att dyka upp där med en trave kvaddade båtar föreslog Högmarsö varv istället vilket våra hjältar efter mycket övertalning var det ok!
Så nu var vi ju där, äntligen!
När jag inser att här ifrån kan vi ju inte ta oss kl 3 på morgonen
Så det var bara att lägga båtarna där, och be om att få lift till Furusund igen!...Hmmmmmm
Klockan halv fyra på morgonen så blir vi då av släppta på Furusunds ångbåtsbrygga...
Blöta hungriga och trötta.
Och var fan ska vi ta vägen nu??
Hade heller ingen lust att börja väcka upp folk vid den tiden.....(jag skämdes som en hund!)
Ringer då till min stackars bror (som en engång får rädda mig ur en till trasslad röra)
Och frågar om han inte kan hämta oss?...(snälla)
Han säger att han kan vara där runt 8.... (tack tack tack!)
Så handlar det bara om att inte frysa ihjäl innan han kommer.
Så vad att göra?
Var bara att smyga sig ombord på Furusunds färjan...in i passagerar gången och lägga sig och sova tills han dyker upp....(undrar vad skepparen på färjan tänkte när vi klev av på morgon kulan då han bara kört tom turer hela morgonen)
Hur vi fick hem båtarna från Högmarsö är en annan historia!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar