Trött!

Jag blir så trött, sne, förbannad, till och med bitter
och inåtvänd, mörkrets mörka krafter har återigen slagit
klorna i mig.
Var och besiktigade bil och "termos" idag.
Bilen rann igenom utan något besvär.
Men vagnen! Vagnen visade sig vara helt slut.
Och som jag har slitit med den jäveln.
Pojkarna på besiktningen tyckte att jag skulle slå ett spännband runt den,
så att den inte skulle blåsa av ramen på vägen hem.
Jag visste naturligt vis att den var dålig.
Men så jävla slut hade jag ingen aning om.
Så nu känns det lite som jag är tillbaka på ruta ett igen.
Naturligtvis så ger jag inte upp, är ju liksom bara att bita i det
sura äpplet och komma igen.
Men det suger, "big times"
Så nu får jag lov att släpa den till en smed, (får se vad han kan göra?)

Annars så är allt som vanligt.
Går som daglönare hos mina vänner.
"ur hand i mun"
Men det fungerar, fast jag hade sett fram mot något slags hem.
Så nu är det "dräng" kammare som gäller ett tag till

Jag har hunnit att fundera rätt mycket det
sista året.
Bland annat har jag funderat på dom namn som folk har givit mig,
en del köper jag men en del förstår jag inte alls.

Till exempel:
Pelikan mannen !
Den köper jag, för det var sagt med kärlek.
Idiot!
Kan jag också någonstans förstå, för det är väl vad jag är.
Stekare!
Den hajjar jag faktiskt inte alls, (kan någon vänlig själ försöka förklara)
Gubbjävel!
Skulle jag vara det? "asg" jodå, ibland!
Dålig poet!
Tar jag som en komplimang, (fast jag tror inte att det var menat så)

Att jag sen skulle ha genetiska empati skador?
Kan jag väl också förstå någonstans, men om man nu roar sig som
jag genom att slå sig sönder och samman så måste ju något ta stryk till slut
Men genetiska empati skador?
Måste väl finnas ett vackrare ord?
Räcker inte jävlakorkskalle?