Våga vara slut.

(Tack Nalle)

Så här får det nu bli.

Jag ska bli "Svenne" och sluta med struts läget.

Tänker verkligen försöka att ordna upp min situation.

Ta kontakt med kronofogden och en massa andra myndigheter.

Ska bli svensk igen, ha tillbaka min lägenhet och begära skuldsanering.

(när fan blir gammal så blir han religiös)

Visst, jag kan ju forsätta mitt liv som vanligt och ta dagen som den kommer.

Men jag har någonstans insett att det inte håller hur länge som helst.

Och att jag definitivt inte blir yngre!

(sent ska syndarna vakna)

Men så här får det nu bli.

Men jag tror (och hoppas) att det kommer att reta gallfeber på mina antagonister.

Som jag tydligen dragit på mig i mångfald.

Vilket har inneburit att jag måste censurera.

Inte mig själv, men kommentarerna på min blogg.

Har varit tvungen att välja vilka kommentarer jag ska publicera.

Då det dykt upp rena person angrep som inte har med min blogg att göra.

Fast jag väljer ändå ibland att visa vissa delar av dom, då jag tycker att dom är roliga och befängda.

Så om du nu som läser och retar dig på mig eller på vad jag skriver så kan jag bara säga

- Lycka till! (men kanske du/ni skriver något korkat som säger mer om er än det säger om mig så kommer ni synas)

Sen är det krig här på ön.
Två av mina kamrater har hamnat i luven på varandra, och i vanlig ordning så är det en kvinna inblandad.
Nu hör det till saken att jag gillar bägge dom här dårarna, vilket jag klart och TYDLIGT gjort klart för berörda parter, Vilket innebär att så fort skit snacket slagit igång så har jag sagt att jag inte är intresserad.
Och att det är korkat att prata med mig om det här, eftersom jag ifrågasätter deras mentala status.
Så pojkar slut fred och väx upp.
Framför allt sluta ljug!

Till min vän på skäret.
Du vet vem jag är och du vet att jag bryr mig och tycker om dig.
Då vet också att att jag fyllt 50 och är lite kantig, är ju liksom färdig som människa.
Visst, lite kan man skava av och ordna till men i det stora hela så är jag som jag är.
Jag är nog som människor mest, tror att alla behöver någon slags bekräftelse.
Jag har levt i ett förhållande där tyvärr lögnen blev till vardag.
Jag grejar inte att leva så längre.
Jag är den jag är!
Tyvärr eller tack och lov, du får välja.
Vi har känt varandra länge, eller åtminstone vetat om varandra.
Så det är ju inte som du köpt grisen i säcken.
Om jag sårat dig eller uppfört mig illa så ber jag om ursäkt!
Vad ska jag säga?
Vad som en skett eller vad jag än gjort, så var det bara av för att jag inte tänkt mig för eller för att jag kanske inte har funnit mig tillrätta.

Förlåt.