Semester

Har jag definitivt inte. Inte heller ledigt.
Men jag har lite kramp, skrivkramp alltså.
Massa tankar som rusar runt i huvudet men inget som kommer ut.
Har egentligen en massa att skriva om men det blir liksom "snuttifierat,"
Var till exempel på Badholmen i helgen, nykter! Bara det var en upplevelse.
Man ser saker och ting på ett helt annat sätt då.
Men att skriva om vilt krökande och kopulerande människor tycker inte jag är så kul.
Eller alla intriger som florerar här på ön,(det är en liten värld vi lever i)
dom skiter jag också i, så länge jag själv inte blir inblandad.
Eller så skulle jag kunna skriva om min "hale" chef, om allt "knas" han ser till att jag blir inblandad i.
Men jag väljer att inte göra det.

Fick en kommentar på ett av mina inlägg där någon skrev att jag borde skriva om mina äventyr mellan lakanen med gifta kvinnor!

Tror du att jag är dum på riktigt?

Jag väljer själv vilka jag "hänger" ut i min blogg
Skulle aldrig kunna tänka mig att skriva om just det.
Jag har ett bra liv!
Och vill att det så ska förbli.
Har ingen lust med att ha en massa "äkta" män väntandes runt husknuten.

Annars så rullar livet så sakta på, tänderna är snart klara.
Ögonen har jag snart råd med att hämta ut.
Och så ska jag dra till Oslo på onsdag för att titta på Madonna.
(har aldrig varit något fan, men jag tror det kan bli kul)
Men jag får i alla fall lite tid att umgås med min Norska vän.
Föresten, du min Norska vän! Jag vill att du ska veta en sak.

Jag är ju sjöman, och som en sådan så har jag en sak att tillägga.

"Jag kommer när jag kan och går när jag måste"

Eller varför inte bara säga!

"det är omöjligt att älska och vara förnuftig på samma gång"

Kråkor

Vi hade en "deal" kråkorna och jag, vid vår sista konfrontation kom vi överens om att sköta oss, annars så skulle jag skjuta dom.
Och det har gått riktigt bra nu i ett par månader.
Men tidigt den här morgon dök bröderna upp.
Vaknade av att det var någon som gick på mitt tak.
Jag tror inte att jag är särskilt mörk rädd, men att någon går på mitt tak tyckte jag var jävligt otrevligt.
Särskilt när det låter som om det är en fullvuxen människa som traskar runt där uppe.
Så jag sliter åt mig den största kniv som jag kan hitta och rusar ut naken i gryningen (det ska inte springa runt någon på mitt tak!)
Jag är helt övertygad om att det är en människa där uppe, vilket det naturligtvis inte är.
Utan där sitter mina gamla "vänner" bröderna kråka.
Hur nu två kråkor kan låta som en fullvuxen man, är för mig helt ofattbart!
Men nu var det dom.
Dom jävla svinen sitter där och garvar åt mig.
Så nu var det dax för ett allvarligt samtal igen.
Jag säger åt dom att vi faktiskt hade en "deal", dom skulle lämna mig ifred och att jag inte skulle ta fram bössan.
Men om det här nattvandrandet skulle forsätta så var det slut på vårt samarbete.
Med ett hest asgarv försvinner bröderna i horisonten.
Så nu när min Norska vän inte är här, så sover jag med bössan.
Här ska inte traskas runt på mitt tak utan straff.
Så bröderna, se upp er tid är utmätt om ni forsätter att jävlas med mig!

Haru..

..någonsin blivit jagad genom isen av en 20 meters bogserbåt, käringjävel?

Nu var jag riktigt förbannad, till och med min inbyggda 150 amperes säkring hade gått.

Nu skulle hon få,satkäringen. Kastar mig akteröver och lägger av släpet, va fan tror hon? Kasta sig framför båten vilt skrikandes: - här får ni inte åka! - här ska vi åka skridskor!

Jag försökte bara göra rätt för mig och tjäna mitt uppehälle och då blir jag utsatt för någon slags "greenpeace" attack.

Vi hade jobbat hela föregående dag och hela natten med att släpa upp en flytbrygga till Lambarö i Mälaren, att det sen var is gjorde inte det hela lättare. Och så sker det här! Ett stort gäng med skridskoåkare samlas framför mig på isen. Dom skriker och vrålar.
Så det var bara att backa upp och höra vad dom ville. Det visar sig att dom skall åka skridskor precis där jag ska bryta mig in för att lämna av bryggan, dom tycker helt enkelt att jag skall ta mitt pick och pack o fara dit solen aldrig lyser. Jag försöker snällt och vänligt förklara att det här är mitt levebröd och att jag inte får betalt om jag inte levererar bryggan på sin plats, vilket möts av totalt oförstående. Dom skulle minsann åka där endå, stämningen blir ganska snabbt rätt hätsk och jag börjar ilskna till! Frågar till och med om dom tycker att skridskoåkning går före yrkestrafik, vilket dom proppsar på att det gör! Inser efter ett tag att det inte var lönt att diskutera, så det var bara att ge sig upp i styrhytten och forsätta med det jag höll på med när dom här idioterna dök upp. Alltså att bryta in den här bryggan. Det är då det händer! Kärringjäveln kastar sig framför båten.

Det är då det brister i huvudet på mig, så jag lägger av släpet, backar 5 båtlängder och tar sats, nu har även min besättning insett att jag är på väg att bli bärsärk. Dom försöker att prata mig tillrätta, vilket naturligtvis inte hjälper. Jag hade ju bestämt mig, nu ska här brytas is! Så, full fart fram, jag hinner att få upp riktigt bra fart innan jag brakar in i isen. Vilket får isen att gå i vågor mot hela det militanta skridskogänget. Jävlar vad dom rusade, kärringen som slängt sig var naturligtvis först. Upp på land for dom.

Efter det att jag brutit in bryggan på sin plats kommer naturligtvis polisen. (är jag förvånad?) Sen börjar det vanliga myndighets pratet med allt vad det innebar. Men det visade sig att jag hade tur för en gångs skull, Lambarö sundet som jag hade brutit upp är i vanliga fall avlyst för fartygs trafik på vinter halv året men just i år så hade man glömt det. (vilket jag naturligtvis sa att jag hade kollat upp)(lögn naturligtvis!) Så jag gick fri, fast polisen tyckte att jag varit lite brysk i mitt agerande, plus att jag fick tipset av dom att inte gärna visa mig där upp på ett tag, då arrangörerna av vikingarännet var måttligt roade.