Galningar!

Tror att jag är omgiven av sådana, galningar alltså.

Fick ett mail från en "prakt" galning för ett par dagar sen.

Där stod:

På baksidan,bredvid muggen,mellan hjulen....?

Ämenvafan?

Trodde det gått en stor säkring.

Antagligen hos mig eller hos den som skickade mig detta kryptiska mail.

Visste ju med säkerhet att det inte var jag, så det kunde bara var den som skrev till mig.

Nu visade det sig att det var Carina Dahl, och att hon hade varit uppe vid min termos med sin bok.

(nu vet jag CD är en fullständig "galning")

Så nu ska jag slå mig ner och läsa.

"Familjelyckan!"

Och den tror jag att jag skall läsa med eftertänksamhet,

jag är en ganska konservativ läsare och människa.

En annan galning som givit sig iväg är "krigaren",

han har lättat till Danmark för att reta upp gamla och nya vänner, vilket jag tror att han kommer att klara bra.

Haveristens logg önskar lycka till!

"Bolek" och hans ryska städhjälp/älskarinna har flyttat ihop och köpt bil,så nu väntar jag bara på inbjudan till bröllopet.

Jag kommer direkt!

Galningar!

"Att bekymmer tar död på

fler människor än arbete

beror på att fler människor

bekymmrar sig än arbetar"

Torsk på kärlek.

Jag har verkligen funderat på det här.
Du skulle ha givit mig fri den där gången för tio år sen.
Men det gjorde du inte.
du lät mig att hänga kvar (som rumpan på räven).
(i fall om att något annat inte skulle dyka upp)
Och naturligtvis så gjorde det till slut.
Och jag stod där som en fåntratt!
Näe,du skulle ha låtit mig gå.
Så hade mitt liv kanske sett annorlunda ut.
Jag hade i alla fall haft en anständig chans.
Trodde faktiskt att jag skulle vara bittrare än jag är,
men det har gått över det också.
Finns dock en hel del saker som jag inte glömmer eller
förlåter (jag glömmer aldrig en oförrätt)
Men det är ju faktiskt bara jag som får leva med det.
(för jag tror ju inte du vet vad jag pratar om, men som tur är så är ju det ditt samvete inte mitt)
Men tack och lov så är du inte längre mitt problem!
Och bara så att du vet:
Jag har en bra relation med mina barn, trotts att jag är en
så kallad "frånvarande" pappa.
Jag gör vad jag kan med mina medel!
Och det vet mina barn.


O.A
Oskar Anderss0n, "Mannen som gör vad som faller honom in"
Har genom åren blivit en stor favorit.
Född 11 Januari 1877
Död 28 November 1906
Han sköt sig i huvudet vid 29 års ålder
Känns väldigt mycket som att titta in i sitt eget huvud
när jag läser och ser hans skämt och teckningar.
(ta gärna en titt på O.A, man får sig en stunds kontemplation)
Det ända jag inte rikigt köper är att han tog sig själv av daga.
Har haft en del knöliga stunder i mina dar, men att begå självmord är aldrig något jag funderat på!
Satt och pratade med en vän på nätet.
Hon har givit upp. Helt! Ingen styrka och glädje kvar.
Vad ska man säga?
Vi satt och pratade i timmar min vän och jag.
Innan hon kom fram till vad det egentligen handlade om.
Kärlek!
Och i det här fallet olycklig sådan.
Och nu ville hon ta livet av sig!
Näe men va fan!
Det måste ju finnas andra skäl?
Det räcker ju bara att se sig om i världen.
kärlek ska man ju bli glad och lycklig åt!
Inte bitter och inåtvänd.
Även om det är olycklig kärlek.
Att få den lyckan att tänka på någon det sista du gör och det första du gör.
Mina föräldrar var gifta i över 40-år, allt dom gav och gjorde var med kärlek, jag såg dom gräla tre gånger.
Dom gick alltid hand i hand och pussade varandra,
efter 40-år.
Kärlek!
Och så fick dom sluta tillsammans

Det är väl det hela livet handlar om?
Kärlek!
Så jag är alltså torsk på kärlek.

Tankar

Nu har det blivit så här igen.
Allt bara snurrar, och jag är rädd att röra till allt.
Var till och tvungen att sätta mig en stund och hämta andan.
Paniken slog till!
Vad gör jag här?
Varför är jag här?
Och vad tjänar det till?
Jo, jag vet ju varför jag är här, men är det värt priset?
Visst det är underbart o kul att få träffa barn,familj och goda vänner, men jag har en skräck att priset blir för högt.
Jag tror att jag har haft det för bra helt enkelt!
(nu har jag naturligtvis förträngt att vi inte hade mat och pengar på slutet)
Men det var faan så mycket enklare att vara fattig där en här.
Naturligtvis så behöver inte jag svälta på samma sätt här.
men enklare var det!
Och varmare.

Har nu haft ett par dagar här, och fått en chans att på något sätt hitta en väg att passa in (fast jag tror inte att det går så bra)
Har även fått ett par tillfällen att träffa folk som som jag längtat efter och saknat.
Vilket jag naturligtvis tyckt varit väldigt kul.
Men ensamheten har bara blivit större!
Förutom spillrorna av dom som jag kallar familj,
så har jag inte ett skit kvar här.
Och egentligen inte någon annanstans heller.
Jag är "tinglös" och hemlös!
Och eftersom jag är skriven i en rondell i Spanien
så är jag även något slags landslös.

Så nu är det dax igen för lite självransakan
(och lite självömkan)
Får se vad jag gör och vad som sker.

På Rindö

Nu har jag snart landat, liksom hunnit ifatt.
Det tog ett par dagar men nu är jag alltså här.
Rindö, Waxholm, Sverige och världen.

Och inte ett skit har hänt!

Allt är och var sig likt, fast jag tycker nog endå att jag förändrats!
Men jag får nog passa mig så att jag inte blir smittad.
Lätt hänt att hamna i gamla vanor och ovanor.
Vill ju verkligen inte det.
Utan jag vill behålla min skärpa som jag på något vis tillskansat mig,
under den här resans gång.
Fast jag har ju endå tur!
Jag har en massa människor runt mig som tycker om mig för att jag är den jag är!
(eller för den jag blivit?)

På banan igen!

Tack vare mina "sponsorer" och goda vänner Bosse och Britt,
är jag på väg igen.

När jag lämnade Skåne och Hammenhög, var jag hemlös

och vilsen, visste inte riktigt vad jag skulle göra och ta vägen.

Men i Halmstad så stod min nya "termos" och väntade.

Så det var bara och köpa och koppla på.

Så nu är jag med hem igen!

Och vet var jag skall ta vägen!

För tillfället så är jag hos mina goda vänner Kapten Enok och Arla.

Hämtar kraft, lust och vardag här.

Min vardag ser definitivt inte ut som deras.

Jag har ju problem med en herrans massa saker.

Så har dom egentligen bara ett.

Bäver!

Jepp, det är sant, i välfärds Sverige har vi ett dolt problem, bäver.

Mina vänner som bor vid en gammal kvarn från 1600 talet.

En kvarn som man drivit med vattenkraft dom sista 400 åren.

Men nu håller bäver på att ta över allt.

Mina vänner tillbringar timmar och dagar med att riva dammar och jaga bäver.

Dom har försökt med ut tröttnings metoden i tre år nu, men nu har dom givit upp.

Så nu är det jakt som gäller.

Trodde från första början att det hela var något slags skämt.

Bäver problem vad fan är det?

Men nu har jag varit runt på deras marker och sätt det hela med egna ögon.

Och det är verkligen ett problem.

Dom har försökt allt.

Men nu är det bara dynamit eller jakt som gäller.

För dom är verkligen flitiga dessa djur,det Robban och Arla släpar undan på ett

par dagar, tar bara bävern något dygn att återställa.

Och då återanvänder inte bävern det Arla och Robban släpat bort.

Nej nytt friskt virke ska det vara!

Så alla dessa ofantliga högar som familjen släpat bort och som ligger i stora högar på deras marker, skiter bara bävern i.

Så han forsätter bara att avverka på, och bygga sina dammar.

Undrar om man kan äta bäver?

"BäverRobban"

Den 14 Mars 2009 kl 02 10.. Är hos Robban kommer med uppföljare under dagen.
En så kallad uppdatering!

Resa mot okänt mål

DÖD!
Var den min termos, så jag tog ut den i skogen och lät avliva den!
Så nu är jag på väg igen, med full bil och ingenstans att ta vägen.
Nalle är dålig igen, hjärtat spökar.
Och Alva är ledsen och gråter.
Funderar på hur kul jag tycker det är att vara i Sverige.
Nils har jag inte hört av på ett par dagar,
men honom ringer jag när jag väl är på väg.
Väg, ja
Skall börja med att åka till Kapten Enok, god vän och överlevare.
Så med tandvärk och ett par alldeles försvaga glasögon skall jag
avverka 50 mil idag (måtte bara bilen hålla!)
Sen forsätter jag så sakta mot Waxholm och verkligheten.
Måste skaffa jobb och bostad.
Att sova och leva i bilen är inget jag ser fram mot!
Att jag sen är gul som en post cykel kan jag leva med.
Ska bli kul att träffa barn och gamla vänner.
Men sen?
Jag får se, brukar landa på fötterna.
Så återigen så klöser jag mig fast och åker med.
På den här resan som kallas livet.

Väl mött i världen.