söndag 29 mars 2009

Torsk på kärlek.

Jag har verkligen funderat på det här.
Du skulle ha givit mig fri den där gången för tio år sen.
Men det gjorde du inte.
du lät mig att hänga kvar (som rumpan på räven).
(i fall om att något annat inte skulle dyka upp)
Och naturligtvis så gjorde det till slut.
Och jag stod där som en fåntratt!
Näe,du skulle ha låtit mig gå.
Så hade mitt liv kanske sett annorlunda ut.
Jag hade i alla fall haft en anständig chans.
Trodde faktiskt att jag skulle vara bittrare än jag är,
men det har gått över det också.
Finns dock en hel del saker som jag inte glömmer eller
förlåter (jag glömmer aldrig en oförrätt)
Men det är ju faktiskt bara jag som får leva med det.
(för jag tror ju inte du vet vad jag pratar om, men som tur är så är ju det ditt samvete inte mitt)
Men tack och lov så är du inte längre mitt problem!
Och bara så att du vet:
Jag har en bra relation med mina barn, trotts att jag är en
så kallad "frånvarande" pappa.
Jag gör vad jag kan med mina medel!
Och det vet mina barn.


O.A
Oskar Anderss0n, "Mannen som gör vad som faller honom in"
Har genom åren blivit en stor favorit.
Född 11 Januari 1877
Död 28 November 1906
Han sköt sig i huvudet vid 29 års ålder
Känns väldigt mycket som att titta in i sitt eget huvud
när jag läser och ser hans skämt och teckningar.
(ta gärna en titt på O.A, man får sig en stunds kontemplation)
Det ända jag inte rikigt köper är att han tog sig själv av daga.
Har haft en del knöliga stunder i mina dar, men att begå självmord är aldrig något jag funderat på!
Satt och pratade med en vän på nätet.
Hon har givit upp. Helt! Ingen styrka och glädje kvar.
Vad ska man säga?
Vi satt och pratade i timmar min vän och jag.
Innan hon kom fram till vad det egentligen handlade om.
Kärlek!
Och i det här fallet olycklig sådan.
Och nu ville hon ta livet av sig!
Näe men va fan!
Det måste ju finnas andra skäl?
Det räcker ju bara att se sig om i världen.
kärlek ska man ju bli glad och lycklig åt!
Inte bitter och inåtvänd.
Även om det är olycklig kärlek.
Att få den lyckan att tänka på någon det sista du gör och det första du gör.
Mina föräldrar var gifta i över 40-år, allt dom gav och gjorde var med kärlek, jag såg dom gräla tre gånger.
Dom gick alltid hand i hand och pussade varandra,
efter 40-år.
Kärlek!
Och så fick dom sluta tillsammans

Det är väl det hela livet handlar om?
Kärlek!
Så jag är alltså torsk på kärlek.

måndag 23 mars 2009

Tankar

Nu har det blivit så här igen.
Allt bara snurrar, och jag är rädd att röra till allt.
Var till och tvungen att sätta mig en stund och hämta andan.
Paniken slog till!
Vad gör jag här?
Varför är jag här?
Och vad tjänar det till?
Jo, jag vet ju varför jag är här, men är det värt priset?
Visst det är underbart o kul att få träffa barn,familj och goda vänner, men jag har en skräck att priset blir för högt.
Jag tror att jag har haft det för bra helt enkelt!
(nu har jag naturligtvis förträngt att vi inte hade mat och pengar på slutet)
Men det var faan så mycket enklare att vara fattig där en här.
Naturligtvis så behöver inte jag svälta på samma sätt här.
men enklare var det!
Och varmare.

Har nu haft ett par dagar här, och fått en chans att på något sätt hitta en väg att passa in (fast jag tror inte att det går så bra)
Har även fått ett par tillfällen att träffa folk som som jag längtat efter och saknat.
Vilket jag naturligtvis tyckt varit väldigt kul.
Men ensamheten har bara blivit större!
Förutom spillrorna av dom som jag kallar familj,
så har jag inte ett skit kvar här.
Och egentligen inte någon annanstans heller.
Jag är "tinglös" och hemlös!
Och eftersom jag är skriven i en rondell i Spanien
så är jag även något slags landslös.

Så nu är det dax igen för lite självransakan
(och lite självömkan)
Får se vad jag gör och vad som sker.

lördag 21 mars 2009

På Rindö

Nu har jag snart landat, liksom hunnit ifatt.
Det tog ett par dagar men nu är jag alltså här.
Rindö, Waxholm, Sverige och världen.

Och inte ett skit har hänt!

Allt är och var sig likt, fast jag tycker nog endå att jag förändrats!
Men jag får nog passa mig så att jag inte blir smittad.
Lätt hänt att hamna i gamla vanor och ovanor.
Vill ju verkligen inte det.
Utan jag vill behålla min skärpa som jag på något vis tillskansat mig,
under den här resans gång.
Fast jag har ju endå tur!
Jag har en massa människor runt mig som tycker om mig för att jag är den jag är!
(eller för den jag blivit?)

tisdag 17 mars 2009

På banan igen!

Tack vare mina "sponsorer" och goda vänner Bosse och Britt,
är jag på väg igen.

När jag lämnade Skåne och Hammenhög, var jag hemlös
och vilsen, visste inte riktigt vad jag skulle göra och ta vägen.
Men i Halmstad så stod min nya "termos" och väntade.
Så det var bara och köpa och koppla på.
Så nu är jag med hem igen!
Och vet var jag skall ta vägen!
För tillfället så är jag hos mina goda vänner Kapten Enok och Arla.
Hämtar kraft, lust och vardag här.
Min vardag ser definitivt inte ut som deras.
Jag har ju problem med en herrans massa saker.
Så har dom egentligen bara ett.
Bäver!
Jepp, det är sant, i välfärds Sverige har vi ett dolt problem, bäver.
Mina vänner som bor vid en gammal kvarn från 1600 talet.
En kvarn som man drivit med vattenkraft dom sista 400 åren.
Men nu håller bäver på att ta över allt.
Mina vänner tillbringar timmar och dagar med att riva dammar och jaga bäver.
Dom har försökt med ut tröttnings metoden i tre år nu, men nu har dom givit upp.
Så nu är det jakt som gäller.
Trodde från första början att det hela var något slags skämt.
Bäver problem vad fan är det?
Men nu har jag varit runt på deras marker och sätt det hela med egna ögon.
Och det är verkligen ett problem.
Dom har försökt allt.
Men nu är det bara dynamit eller jakt som gäller.
För dom är verkligen flitiga dessa djur,det Robban och Arla släpar undan på ett
par dagar, tar bara bävern något dygn att återställa.
Och då återanvänder inte bävern det Arla och Robban släpat bort.
Nej nytt friskt virke ska det vara!
Så alla dessa ofantliga högar som familjen släpat bort och som ligger i stora högar på deras marker, skiter bara bävern i.
Så han forsätter bara att avverka på, och bygga sina dammar.
Undrar om man kan äta bäver?

lördag 14 mars 2009

"BäverRobban"

Den 14 Mars 2009 kl 02 10.. Är hos Robban kommer med uppföljare under dagen.
En så kallad uppdatering!

fredag 13 mars 2009

Resa mot okänt mål

DÖD!
Var den min termos, så jag tog ut den i skogen och lät avliva den!
Så nu är jag på väg igen, med full bil och ingenstans att ta vägen.
Nalle är dålig igen, hjärtat spökar.
Och Alva är ledsen och gråter.
Funderar på hur kul jag tycker det är att vara i Sverige.
Nils har jag inte hört av på ett par dagar,
men honom ringer jag när jag väl är på väg.
Väg, ja
Skall börja med att åka till Kapten Enok, god vän och överlevare.
Så med tandvärk och ett par alldeles försvaga glasögon skall jag
avverka 50 mil idag (måtte bara bilen hålla!)
Sen forsätter jag så sakta mot Waxholm och verkligheten.
Måste skaffa jobb och bostad.
Att sova och leva i bilen är inget jag ser fram mot!
Att jag sen är gul som en post cykel kan jag leva med.
Ska bli kul att träffa barn och gamla vänner.
Men sen?
Jag får se, brukar landa på fötterna.
Så återigen så klöser jag mig fast och åker med.
På den här resan som kallas livet.

Väl mött i världen.

onsdag 11 mars 2009

Trött!

Jag blir så trött, sne, förbannad, till och med bitter
och inåtvänd, mörkrets mörka krafter har återigen slagit
klorna i mig.
Var och besiktigade bil och "termos" idag.
Bilen rann igenom utan något besvär.
Men vagnen! Vagnen visade sig vara helt slut.
Och som jag har slitit med den jäveln.
Pojkarna på besiktningen tyckte att jag skulle slå ett spännband runt den,
så att den inte skulle blåsa av ramen på vägen hem.
Jag visste naturligt vis att den var dålig.
Men så jävla slut hade jag ingen aning om.
Så nu känns det lite som jag är tillbaka på ruta ett igen.
Naturligtvis så ger jag inte upp, är ju liksom bara att bita i det
sura äpplet och komma igen.
Men det suger, "big times"
Så nu får jag lov att släpa den till en smed, (får se vad han kan göra?)

Annars så är allt som vanligt.
Går som daglönare hos mina vänner.
"ur hand i mun"
Men det fungerar, fast jag hade sett fram mot något slags hem.
Så nu är det "dräng" kammare som gäller ett tag till

Jag har hunnit att fundera rätt mycket det
sista året.
Bland annat har jag funderat på dom namn som folk har givit mig,
en del köper jag men en del förstår jag inte alls.

Till exempel:
Pelikan mannen !
Den köper jag, för det var sagt med kärlek.
Idiot!
Kan jag också någonstans förstå, för det är väl vad jag är.
Stekare!
Den hajjar jag faktiskt inte alls, (kan någon vänlig själ försöka förklara)
Gubbjävel!
Skulle jag vara det? "asg" jodå, ibland!
Dålig poet!
Tar jag som en komplimang, (fast jag tror inte att det var menat så)

Att jag sen skulle ha genetiska empati skador?
Kan jag väl också förstå någonstans, men om man nu roar sig som
jag genom att slå sig sönder och samman så måste ju något ta stryk till slut
Men genetiska empati skador?
Måste väl finnas ett vackrare ord?
Räcker inte jävlakorkskalle?

torsdag 5 mars 2009

Hur jag fick en vän att hamna på kåken

Börje!

Heter han min gode vän, som ringde upp mig för ett par år sen och sa:
-Tack Åke, tack vare dig så sitter jag på kåken!
Va?
Sist jag träffade Börje så hade vi mönstrat av tillsammans och det var flera månader tidigare, så hur i helvete hade jag fått in honom på kåken?
Så började Börje berätta sin smått osannolika historia.
Men för att förstå hans historia så måste jag nog förklara vem och vad Börje är.
Börje är en två meters lapp från norra Sverige, och en riktigt snäll skit.
Vill säga om han inte dricker alkohol, för dricker han så blir han en lallandes, gråtandes och jojjkandes galning eller så blir han en gammal hederlig bärsärk.
Han har bara två lägen den mannen eller kanske egentligen tre.
För röker han gräs så blir han en kombination av dessa.
Alltså en två meters gråtande jojjkandes lallandes knivmarodör.
Ingen kille man gärna retar upp.
Alla vi som umgicks med Börje inklusive han själv var rörande överens om att det inte var en kul kille.
Så när vi andra härjade på så höll sig Börje till ett par öl (vilket fungerade)

Tillbaka nu till telefonsamtalet.

Så nu började Börje att berätta.
På Midsommar helgen var han utbjuden till Värmdö till en massa sjömanskamrater och Börjes fråga var ju naturligtvis vad han skulle ta med sig.
Till svar fick han, brännvin!
Så Börje far ju ner till systembolaget och handlar på sig tio stycken helrör gott och blandat av olika märken, är det fest så är det!
Så när han väl lyckats att trassla sig ner på tågstationen och står där och väntar, så kommer en av de lokala "bummsen" fram och frågar min vän om han har något brännvin att sälja så säger Börje direkt nej!
Men det är ju Midsommarafton och Börje som är en vänlig själ tänker efter en stund, och konstaterar att dom är ju bara tolv stycken och han har ju 10 flasker.
Så en flaska kan ju han tänka sig att sälja (till ordinarie pris)
Vilket sker.
Nu tar det bara någon minut, så uppenbarar sig lagens väktare, som i det här fallet är två stycken kvinnliga poliser.
Hur var det här då?
Olaga rusdrycks försäljning!
Helt plötsligt så går diskutionens vågor höga, men Börje förklarar och förklarar.
Och det verkar som om han skall klara sig, efter en visitation av hans väska så förstår dessa kvinnor att Börje inte var där för att sälja utanför att han faktiskt skulle på fest.
Men någon form av efterräkning skulle det ju faktiskt bli!
Så då blev det dax för legitimering.
Och Börje som inte hade någon legitimation på sig!
Nya diskutioner och hot om handfängelse och stationen, så Börje tänker till och säger att han bor precis i närheten så om damerna har lust och ork så kan dom traska upp till hans bostad där han hade både pass och sjömansbok, så skulle den saken vara ur världen.
Nya diskutioner och nya beslut.
Så Börje och hans ny funna vänner traskar upp till hans lägenhet, som är en etta med öppen planlösning.
Nu hör det till saken att när vi mönstrade av så fick Börje en trave gräs frön av mig,
(han kunde ju inte röka men han tyckte växten var vacker)
Så i hans köksfönster står det fyra stycken fullt blommande gräsplantor, vilket naturligtvis Börje helt glömt bort, (han tyckte ju inte att han gjort något olagligt eftersom han själv inte rökte).
Så in i hans lägenhet traskar Börje och damerna, som naturligtvis får syn på dessa blommor.
Då brakar hela helvetet löst!
Knark!
Så det blev ju knalltransport till polisstationen, där man väger plantorna med jord och rötter, så det blev ju tillsammans en ansenlig mängd.
Så där sitter nu min vän, som bara skulle ut till Värmdö för att festa.
Anhållen för olaga rus drycksförsäljning och narkotikainhav.
Det blev ju naturligtvis rättegång av det här.
Börje som var ostraffad fick två månaders fängelse på grund av fröna han fick av mig och kombinationen av dessa brott.
Därav tacket.
Men som Börja sa, Fan vet vad som skulle ha skett om jag hade lyckats ta mig ut till festen.
Nu får jag i alla fall sitta här och torka upp.
Så tack Börje!
Tack för tacket.

tisdag 3 mars 2009

"Krystmarodören."


Konstig hur allt kan skita sig i ett litet ögonblick.
Här har jag legat på knä i flera dagar och lagt golv.
Utan några större problem, men sen när jag skulle lägga samma golv i min termos,
så sket sig allt.
Om det är någon som tänker tanken, att ett klick golv ska jag ha i min båt,
eller husvagn så glöm det!
Säger bara glöm det.
Det går inte.
Jag är nu på gränsen till ett totalt psyk-bryt.
Finns inte en rak vinkel och hela golvet går i vågor.
I vanliga fall så brukar jag slänga skiten runt om kring mig när jag blir sne.
Men nu bröt jag ihop totalt.
Fann mig själv vrålandes av skratt.
Tårarna bara rann .
Fick liksom till det i ena hörnet, när allt for åt helvete i det andra.
Jag är ju någonstans en rätt händig man, men det här övergår mitt förstånd.
Så nu är det frågan om ,ska jag ha golvtiljor eller kork matta?
Eller kanske bara gjuta över hela skiten!

Jag blir så trött!
Men på något jävla vis så ska jag nog få till det!
Annars så kanske det är fräscht med stampat jord golv?
Eller rent utav inget golv alls.
Så slipper jag i alla fall fundera på det här med AC.
Föresten, kanske ett tält är ett alternativ?

Äh, jag går ut och gör ett nytt försök.
För ger upp.
Det gör jag aldrig!

söndag 1 mars 2009

Per Gustaf Sundius

Så heter han, min bror som gick bort veckan innan han skulle fylla 19
Han var uppe på ett tak som han inte skulle vara på.
När någon slog på strömmen.
En ljusbåge, pang så fick han 16000 volt rätt i huvudet.
Måste ju ha varit som om någon bara släckt ljuset.

Själv var jag ute på en resa mellan Israel och Sydafrika,
När jag gick upp till "gnisten" för att få iväg ett telegram till honom.
(detta var ju före mobiler o dylikt)
Han skulle ju snart fylla år!
När jag kommer upp till gnisthytten så står även skepparen där,
men innan jag ens hunnit öppna munnen så blir jag bryskt ut körd.
Jag vet att jag tyckte det var konstigt.
Då vi alla hade seglat ihop flera gånger, jag och skepparen spelade till och med Badminton ihop.
Men jag tänkte väl att det var något från rederiet som jag inte hade med att göra.
Senare visade det sig att i samma ögonblick som jag klev in så fick dom beskedet om min brors död, där det stod att jag inte skulle underrättas förens vi var framme i Cape Town.

Så när vi väl är framme och skall göra i ordning för ankomst, så kommer båsen fram till mig och säger:
- Åke , gå ut på akterdäck kapten vill prata med dig.
Jag tänkte att vad fan har jag nu gjort?
Så det var bara att traska akter över.
När jag kommer dit så möts jag av skepparen som lägger sina armar om mig och säger:
-Åke, din bror är död!
Jag tänkte då för mig själv, att det var konstigt.
Varför berättar han för mig att hans bror var död?
Men vi kände ju varandra rätt väl, så det var väl ok.
Han ser på mig och förstår att jag inte fattar något, så han upprepar samma sak igen.
Efter en lång stund så går det upp ett ljus för mig!
Det var alltså min bror som var död.
Men vem av dom? jag har ju två.
Och när jag frågade så kunde han inte svara.
Nu följde ett par av dom längsta timmarna i mitt liv.
Innan jag fick kontakt med Sverige och min familj.
Och fick allt förklarat.
Sen var det bara att kasta sig på första bästa plan hem.
( bara den resa skulle räcka att fylla en hel blogg)
Jag kom hem till totalt kaos, 20 timmar innan begravningen.

Jag är ju ändå någonstans glad, att han min bror blev nästan 19 år.
Han fick uppleva en massa glädje och kärlek innan han dog.
Han fick träffa tjejor och bli kär innan han rycktes bort!
Tror någonstans att det hade varit värre om han hade dött mycket yngre.