Snor larmad!

Tror tamefan att världen håller på att gå under, eller åtminstone min närmast värld.
Folk blir ju helt galna när dom får sprit i sig, gör saker som man aldrig skulle göra i vanliga fall.
Är man sen lite "betuttad" så blir det hela inte enklare.
Men naturligtvis så finns det undantag (oftast kvinnor).
Ta till exempel min vän Åsa (och hennes alter ego Barbro), dom gör i och för sig konstiga saker, men dom gör det ändå med någon slags fines.
Ta till exempel när dom försvann med snöplogen, i ett snömoln och med hela trottoaren.
Och nu går ryktet om att hon farit iväg med en tung bärgare.
Snyggt Barbro, snyggt!
Klass på den.

Kråkor.
Dom är tillbaka nu, mina kråkor.
Båt zigenarna har förhalat 200 meter och kråkorna är helt förtvivlade.
Dom hittar ju inte hem!
Så nu är dom tillbaka uppe hos mig.
Och med sig har dom ett nytt tillskott, som jag har valt att kalla Doris-Marianne.
Tror att hon är fram avlad av en incestuös förbindelse mellan Glenn och Git.
Hon är verkligen ett hår av hin.
Hon haltar runt min termos, liten och ynklig.
Jag får ju naturligtvis ångest och rusar ut för att at hand om henne.
(tror ni att jag kommer ihåg att stänga dörren?)
Hon håller sig precis på behörigt avstånd från mig, med vingen släpandes i backen.
Så där far jag runt, vilt lockandes på den skadeskjutna kråkan, medans hennes bröder och mor "robbar" skiten av mig.
När dom är klara så lättar hon med ett glatt leende upp på taket, garvar med sina bröder och mor och försvinner ut i natten.
Jag är blåst!
Och min termos är i kaos.
Nu är det krig.