Tankar

Nu har det blivit så här igen.
Allt bara snurrar, och jag är rädd att röra till allt.
Var till och tvungen att sätta mig en stund och hämta andan.
Paniken slog till!
Vad gör jag här?
Varför är jag här?
Och vad tjänar det till?
Jo, jag vet ju varför jag är här, men är det värt priset?
Visst det är underbart o kul att få träffa barn,familj och goda vänner, men jag har en skräck att priset blir för högt.
Jag tror att jag har haft det för bra helt enkelt!
(nu har jag naturligtvis förträngt att vi inte hade mat och pengar på slutet)
Men det var faan så mycket enklare att vara fattig där en här.
Naturligtvis så behöver inte jag svälta på samma sätt här.
men enklare var det!
Och varmare.

Har nu haft ett par dagar här, och fått en chans att på något sätt hitta en väg att passa in (fast jag tror inte att det går så bra)
Har även fått ett par tillfällen att träffa folk som som jag längtat efter och saknat.
Vilket jag naturligtvis tyckt varit väldigt kul.
Men ensamheten har bara blivit större!
Förutom spillrorna av dom som jag kallar familj,
så har jag inte ett skit kvar här.
Och egentligen inte någon annanstans heller.
Jag är "tinglös" och hemlös!
Och eftersom jag är skriven i en rondell i Spanien
så är jag även något slags landslös.

Så nu är det dax igen för lite självransakan
(och lite självömkan)
Får se vad jag gör och vad som sker.