Nu var det ett tag sen.

Nej, nej jag har inte slutat skriva, har bara inget internet.
Än, kanske jag ska säga.
Nu har jag varit i Sverige ett bra tag och än har jag inte vant mig,
förhoppningsvis så gör jag aldrig det.
Men det är samtidigt en smärtsam upplevelse.
Nu menar jag rent ekonomiskt, som för mig som "icke" svensk
så kostar allt skjortan.
Ta tex ett helt vanligt läkarbesök, ojojoj
Stöp i en trappa när jag var i Skåne, dunkade i ett huvud och några armbågar,
det gjorde ont ett par dagar sen var det lugnt trodde jag, men som vanligt:
Skit vad jag bedrog mig!
Bara ett par dagar efter jag kommit till Waholm så fick jag helt plötsligt
en D-kupa på armbågen, någonting hade tydligen gått sönder när jag föll.
Så nu hade jag fullt av ledvätska i hela armbågen, vara bara att packa sig iväg
till vårdcentralen och försöka att få någon slags hjälp.
Trasslet började direkt!
Efter som jag är utflyttad från Sverige och skriven i en rondell i Spanien så finns ju inte jag, alltså så kan jag inte få hjälp här utan nytt person nummer.
Vilket jag nu fick ett nytt, (Ååå hur fan det gick till?) ett så kallat EU personnummer så nu mer är jag 2009-754-332-4
Så till det facila priset av 1660 kr plus en spruta Cortison för 1200 så gick jag där ifrån med en utsugen armbåge!
10 timmar senare så var D-kupan tillbaka fastare och finare än någonsin.
Och inte fan tänker jag gå dit igen och få en armbåge eller en plånbok utsugen igen

Tänker nu i ett par bloggar ljuga ihop lite till om vad som drabbat mig som utflyttad Svensk i det här landet som ni kallar erat!