Per Gustaf Sundius

Så heter han, min bror som gick bort veckan innan han skulle fylla 19
Han var uppe på ett tak som han inte skulle vara på.
När någon slog på strömmen.
En ljusbåge, pang så fick han 16000 volt rätt i huvudet.
Måste ju ha varit som om någon bara släckt ljuset.

Själv var jag ute på en resa mellan Israel och Sydafrika,
När jag gick upp till "gnisten" för att få iväg ett telegram till honom.
(detta var ju före mobiler o dylikt)
Han skulle ju snart fylla år!
När jag kommer upp till gnisthytten så står även skepparen där,
men innan jag ens hunnit öppna munnen så blir jag bryskt ut körd.
Jag vet att jag tyckte det var konstigt.
Då vi alla hade seglat ihop flera gånger, jag och skepparen spelade till och med Badminton ihop.
Men jag tänkte väl att det var något från rederiet som jag inte hade med att göra.
Senare visade det sig att i samma ögonblick som jag klev in så fick dom beskedet om min brors död, där det stod att jag inte skulle underrättas förens vi var framme i Cape Town.

Så när vi väl är framme och skall göra i ordning för ankomst, så kommer båsen fram till mig och säger:
- Åke , gå ut på akterdäck kapten vill prata med dig.
Jag tänkte att vad fan har jag nu gjort?
Så det var bara att traska akter över.
När jag kommer dit så möts jag av skepparen som lägger sina armar om mig och säger:
-Åke, din bror är död!
Jag tänkte då för mig själv, att det var konstigt.
Varför berättar han för mig att hans bror var död?
Men vi kände ju varandra rätt väl, så det var väl ok.
Han ser på mig och förstår att jag inte fattar något, så han upprepar samma sak igen.
Efter en lång stund så går det upp ett ljus för mig!
Det var alltså min bror som var död.
Men vem av dom? jag har ju två.
Och när jag frågade så kunde han inte svara.
Nu följde ett par av dom längsta timmarna i mitt liv.
Innan jag fick kontakt med Sverige och min familj.
Och fick allt förklarat.
Sen var det bara att kasta sig på första bästa plan hem.
( bara den resa skulle räcka att fylla en hel blogg)
Jag kom hem till totalt kaos, 20 timmar innan begravningen.

Jag är ju ändå någonstans glad, att han min bror blev nästan 19 år.
Han fick uppleva en massa glädje och kärlek innan han dog.
Han fick träffa tjejor och bli kär innan han rycktes bort!
Tror någonstans att det hade varit värre om han hade dött mycket yngre.