Ute i världen

Tror och vet att sjömän har en osviklig förmåga att dra till sig trubbel.
Men inte just den här gången hade vi bestämt.
Så när vi nu gick iland jag, kocken och Mogens, så skulle det bara bli en lugn kväll på byn.
Vi skulle ge oss av till Island dagen efter, så något större festande skulle det verkligen inte bli.
Dagen till ära så hade jag fått låna ett par lofers av kocken då mina egna skor låg i tvättmaskin.
(bara så ni vet så är lofers jävligt hala, och det här var sista gången jag satt på mig något dylikt)
Så där traskar vi nu iland tre käcka sjömen med siktet inställt på lugn och ro.
Men tji vad det sket sig!
Sjömännens vana trogen så hamnade vi så småningom på bakgatorna.
Bland tjyvar och horor.
Och helt plötsligt var festen igång.
Det beställdes in drinkar och damer på löpand band.
Så vad händer?
Pengarna tar naturligtvis slut.
Så det var bara att skicka kocken efter mer. (vi hade ju mer ombord)
Kocken lättar och lämnar mig och Mogens kvar.
Så vi forsätter naturligtvis festandet, kockis skulle ju snart vara tillbaka.
Det går en timme och kocken kommer naturligtvis inte tillbaka.
Så nu börjar vi supa oss nyktra.
-Va fan gör vi nu om han inte kommer tillbaka?
-Vi får dra en spring nota.
-Törs vi det?
-Har vi något val?

Så vi bestämmer oss för att springa.
Beställer ett par groggar till, sveper hälften och kastar oss iväg!
Snacka om att röra runt i en myrstack, vi kastar oss över ett litet staket och får naturligtvis hälften av krogen efter oss.
Mogens har ju sina gympa dojer på sig så han får upp farten ganska omgående,
men jag min idiot har ju dom förhatliga hala lofersen på mig.
Så när han tar ett steg får jag ta fyra.
Men jag är ju nu riktigt rädd, så benen går som trummpinnar på mig, och jag är nästan ikapp.
När Mogens bestämmer sig för att ta en tvärgata, jag hakar på men inte mina fötter.
Utan dom forsätter rakt in i en ute servering, där dom lyckas med konststycket att riva ett bord med massor av sprit på och folk omkring. En så kallad strike.
Jag är uppe på benen och om Mogens innan all sprit och allt folk landat på backen.
Nu är jag jävligt rädd.
Nu har vi inte bara tjyvar, banditer och horor efter oss utan en hel uteservering sluter sig till lynchmobben.
-Va fan ska vi göra nu?
- och vart ska vi ta vägen?

Nu visar det sig att vi rusat rätt in i ett litet tivoli, så för våra sista slantar så bestämmer vi oss för att smita in på Parisehjulet,
Så där sitter vi nu.
Två stycken rädda och lindrigt nyktra sjömän, åker varv på varv.
Och ser lynchmobben fara runt som osaliga andar i jakten på oss.
Efter en stund så lugnar allt ner sig och vi kan börja att smyga oss ombord.
Nu skulle han få kock jäveln!
Bara skita i oss.
Han hade säkert somnat på fyllan och låtit oss klara oss själva.
Stryk skulle han ha och stryk skulle han få.
När vi kommer ombord så är kocken upplöst i atomer.
Han finns helt enkelt inte ombord.
Så det var bara för oss att törna in.
En timme senare vaknar vi av ett jävla liv.
Kocken är tillbaka och totalt sönderslagen.
Han hade precis kommit upp på bargatan när vi la iväg som galningar.
Så han fick ta allt skit.
Dom robbade honom på rubbet!
Klocka, nycklar och pengar och så fick han sig en rejäl omgång på köpet.
Han hade varit ombord lite längre, käkat några mackor då han visste att det inte gick någon större nöd på oss.
Och så hamnar han i värsta mobben.
Det tog fem dagar innan värsta skadorna läkt och tre veckor innan han pratade med oss.

Jag tyckte nog att han var lite kinkig.