Reflektioner

Tror att det är en blåsning, det här med att man blir visare ju äldre man blir.
Tror att man bara blir mer luttrad ju äldre man blir.
Jag har rest och levt på ett sätt som är få förunnat.
Träffat och pratat med folk från alla raser, religioner, hudfärger och animaliskt ursprung.
Och inte ett skit smartare har jag blivit.
Bara lite mer bekväm.
Visst, det kanske kan ses som att man blivit lite visare.
Fast i min värld kallas det latare och bekvämare.
Okey, man försätter sig kanske inte fullt så mycket tilltrasslade situationer.
(fast det händer)

Fast det är återigen inte visdom utan lättja.
Så alla ni som lever i tron att ni blir visare ju äldre ni blir.
Ni är lurade!

Det går stora bogserbåtar förbi mitt fönster.

Hur fan kan man bygga ett kök som tillåter att man slår sig medvetslös på fläkten?

Har åkt ifrån telefon vid ett antal tillfällen.
"Panik"
Inte för mig, men för resten av världen.
Hur gick det här till?
Det var ju faktiskt inte så länge sedan man använde sig av Morse.
Jag överlever, men andra får spel.

Om man hittar en nybryten kofot i en lövhög i Tensta, är det någon som tappat den då?

Nu vet jag vad som får mig att "flippa" ut!
Negativism.
Jag kan använda min son Nils som ett exempel.
Vi har jobbat ihop.
Han kan få riktiga "negg" spel.
- Det här går aldrig.
- Så kan man väl aldrig göra.
- Nu går det åt helvete.
Osv mm mm

Jag blir då fullständigt vansinig och ber allt och alla att dra åt helvete!
"Det här fixar jag ensam"
- så dra bara dit solen aldrig skiner!
Så all slags negativism får mig att sparka bakut.
Om det sen gäller byggnadsätt, hur man är eller hur lång tid allt tar.
Det drar ner mig.
Jag orkar inte det.
Jag är inte sådan.

Är nog bara en udda bit i pusslet.

Och ibland så längtar jag hem till Spanien.