"Åke olyckan"..Ur Sneseglaren!

"Eller hur man slår sig själv sönder o samman för att glädja andra"

Så var det den här olycksaliga eftermiddagen i Juli månad år 2007.
Vi låg inblåsta i Mostyn i Wales.
Hade legat där i tre dagar utan att ha något att göra!
För när det blåste kunde inte gubbarna göra något ute på vindmölle fältet!
Så det var bara för oss att snällt ligga kvar i hamn.
Det finns ju naturligtvis en bakgrund till att jag hade hamnat här, men den tänkte jag ta vid ett annat tillfälle!
Men för att ni ska förstå min situation så måste jag klargöra vissa saker!!
Alltså!...
Jag jobbade som skeppare för ett Norskt rederi som jobbade med suply och surrvey.
Vilket just i det här fallet innebar att vi höll på med service av ett stort vindmölle fält i Wales.
Att jobba för ett sådant rederi innebär att det är total O-tolerans när det gäller droger och alkohol.
Var till och med tvungen att kvittera ut asperin till mig själv... i två blanketter!
Så nu pratar vi verkligen O-tolerans!

Så nu har vi alltså förutsättningarna för denna eftermiddag!

Jag hade riktigt långtråkigt när Chifen..(som var kakoholik) ber mig att att ta fartygs cykeln och fara upp på stan och köpa honom en trave kakor!
Vilket jag naturligtvis gör (hade ju långtråkigt!)

Så bar det ju då iväg!
För att ta sig till Mostyn så var man tvungen att ta sig upp för en massa uppförsbackar.
(staden ligger riktigt högt)
Men jag visste ju att får jag bara kakorna köpta så var det ju plattläns hem...bara att rulla!!
Sagt och gjort!
Kakorna köpta...Och rullet ombord hade börjat!!

En bra bit på vägen ner händer då denna olycksaliga olycka som kom att förändra mitt liv!
Cykeln och jag är uppe i en svindlande hastighet!
När det lilla barnet rusar ut!!
Vill inte påstå att jag hann tänka en massa saker.
Utan jag bara greppar handbromsen och bromsar, "den bromsen tar riktigt bra"
Så det blir tvärnit!!
Ser mig själv segla genom luften!
Och känner verkligen hur jag träffar backen!

Sen blev det mörkt.

Vaknar efter ca en timme!
Med hela munnen full med Wales.
Blåslagen och blodig.... glasögonen var borta. och jag fattade ingenting.
Efter en stunds famlande efter glasögonen insåg jag att det var kört!
"bara försöka att ta sig ombord"
Så upp på cykeln o iväg! Medans blodet rann.
Tänkte att tar jag mig bara ombord så fixar jag det här, med lite "gaffatejp" och en dusch så blir jag så ny igen.
Kommer ombord.
Och där står en massa folk som undrar vart jag tagit vägen?
Sa som det var.
-Ska bara ta en liten dusch så är jag som ny igen!
Nu blev det som att röra runt med en pinne i en myrstack!!
Alla skrek och ylade!
Så det var bara att sätta sig i en taxi och åka till sjukhuset!
(vilket nog var tur)
Så det första jag ber om är att jag ska ta en "gift test"
Då jag för första gången i mitt liv är fullständigt ren!!
Efter den.
Så syr dom ihop mig med femton stygn (kunde peta upp två fingrar genom hålet och vinka till mig själv)
Och jag blir ombord skickad och sjukskriven!
Men eftersom jag inte är riktigt normal så bär det ut på sjön dagen efter!
Tänkte att det här är ju sånt som händer och jag ska ju ändå få avlösning om ett par dagar!
Och jag har ju gift rapporten med mig som säger att jag inte hade några gifter i blodet!
(rederiet frågade överhuvudtaget inte efter den!!)

Dagarna går och jag blir hemskickad!
Kommer hem och ser ut som jag har blivit på körd av ett tåg.
Till Waxholms stora glädje!
(dom är snälla mina kamrater!??)
Var hemma en vecka på semester innan det bar iväg till Mostyn igen.

Nu uppdagades nästa problem.
Fick problem med närminnet och yrsel plus en massa värk i ryggen!
Tänkte väl att det var lite sviter efter olyckan.
Så jag står ut ytterligare två veckor innan det är dax för ny avlösning.
(närminnet blev bara sämre och sämre)
Men hur ska jag veta det?
Kom ju inte ihåg något!

När jag kom hem igen så blev det ännu värre...Kom inte ihåg ett skit!
Folk kunde säga vad som helst till mig...Och det var bara att hålla med!
Kanske var det som dom sa?
Vad visste jag?
( det här var ju något som mina ungar och min närmast omgivning utnyttjade till max)
Och ryggen gjorde jävligt ont!
Så det var bara att söka sig till sjukhus igen.
Den här gången för ryggen.
Kom ju inte ihåg något annat!

Så jag blir inkörd i en sån Magnet röntgen för att kolla hur allt stod till
Efter en stund så börjar det myllra av läkare runt mig!
Vad är det som är på gång?
Vad är det som sker?

Efter en stund så kommer det fram en läkare till mig... stirrar mig stint i ögonen och frågar,
-hur länge sen var det sen du hade sex?
VA?
Va? vad menar du?
Jo sa han du har ett bråck på huvud puls ådern plus två disk bråck i nacken!
så du får väldigt lite syre till hjärnan
-vad har du gjort?
Och det här måste opereras så fort som möjligt.
Så du får under inga som helst omständigheter bli upphetsad eller göra något annat tokigt för då kan hela skiten explodera och du kan drunkna i ditt eget blod!
Där av frågan om jag hade haft eller tänker ha sex!
Efter mycket om o men så blir jag opererad, dom fixar både bråcket och disk-bråcken.
Så efter ett par veckor är jag nästan som ny igen!
Men jag fick ta mycket skit efteråt....
Svårt att förklara för folk att jag faktiskt inte kom ihåg!
Att folk kunde säga vad som helst till mig och det var bara att hålla med!
Fick till och med ett par rejäla utskällningar av folk som stått mig nära.
men vad skulle jag säga?
Eller göra?
Kom ju faktiskt inte ihåg!!
Och det här är nog något som jag får dras med i resten av mitt liv!
(vilket i och för sig inte gör så mycket då jag inte kommer ihåg)

Sensmoralen i den här historien är alltså följande:

Cykla aldrig nykter i Wales för då kan folk slå i dig vad som helst!