Pannknack.

När jag kom hem igår så slog det till, det förhatliga pannknacket!

Tog räkning till nio och blev stående på alla fyra en lång stund.

Nu mer så får jag inte sådana smällar så ofta.

Eller rättare sagt dom kommer så sällan att jag glömmer bort att jag har det här problemet.

Men så igår så drabbade det mig.

Och helt oförberedd var jag också, han bara in genom dörren så slog det till.

Tog säkert närmare en timme innan jag var på fötter igen.

Och hela tiden ringer telefon jäveln.

(i vanliga fall är min telefon väldigt tyst)

Det var som alla skulle ha fatt i mig just då.

Folk nöjde sig inte med att bara ringa en eller två gånger!

Näe, fyra fem gånger kan man ju alltid ringa.

Som om jag skulle gått vilse i husvagnen?

Telefonen ligger naturligtvis så till att jag inte kommer åt den.

(hade jag gjort det så hade jag slitit den i bitar!)

Naturligt vis så slutar det att ringa när jag kämpat mig upp och fått fatt i fanskapet.

Så nu så skall jag skaffa en helt annan ringsignal, en som är vacker och snäll mot huvud och själ.

I stället för den jag har nu, den som får vuxna män att gråta, skära tänder och tugga fradga av.

Eller så slänger jag telefon jäveln åt helvete, så får folk lov att nå mig med brev duva eller rök signaler

Föresten så drar jag till Norge på fredag.

Och jag är fortfarande lite orolig över vad rakandet!

Vad kommer sen?