Ett utdrag ur Sneseglarn!

Almirante R.P

Så var det då dax! Valet som alla sjömans gossar ställts inför när klockan är tjugo i fyra på Söndags morgonen, ska vi ta bron eller den långa vägen runt?

Ok! Tar det från början!

Så här är det!

Alla sjömän som varit i Almirante vet att när man kommer ombord "brakande" tidigt på morgonen så har man två val!...

1: man tar den långa skitiga vägen runt!

2. man tar järnvägsbron!

Så vad vad gör vi då??... Jag , "Drutten" "Svarvaren" och "Sleven"..Naturligtvis så tar vi järnvägsbron!!

Nu hör det till historien att järnvägs bron är 500 m lång!.. Och består av utlagda "syllar" på en bambu konstruktion..(alla ni som gått längs Roslagsbanan vet vad jag menar!.."tänk bron i Stocksund!) + att det går tåg och att man kan ramla i vattnet!!

Så innan "övergången"Uppstår diskutionen!..

"Tänk om det kommer ett tåg"!

Men vi enades ganska snabbt om att klockan var mycket för tidigt för ett tåg!..

Det är ju Söndag!

"dom jobbar väl inte på söndagar".. mm mm

med andra ord!. Många för!Inga mot!

Så bär det av!

Halvägs ut på bron , händer det som inte ska och få hända!

Vi känner i bron att tåget är på väg!.... "skit!"

Nu är det springa som gäller!.. För ni tror väl inte tåget stannar för ett gäng fulla sjömän! Icke sa Nicke snarare tvärt om..."här ska gasas!"

Så vi lägger iväg så fort det går!.."Drutten" som är lite små korpulent hamnar på efterkälken direkt men där emot "svarvaren" som är riktigt fet leder loppet!

Vi tre som kunde springa kom över med knapp nöd. Men inte "Drutten"!

Han blir kvar på bron och tåget närmar sig i express fart!

Egentligen så har man bara ett val och det är att kasta sig i vattnet.

Men det gör ju naturligtvis inte "Drutten"... Nä nä! Utan han får för sig att det går alldeles utmärkt att hänga sig i en av syllarna och låta tåget passera.

Vilket kanske skulle fungerat i Sverige men naturligt vis inte i Panama!

Så tåget stannar precis ovanför "Drutten" och personalen ombord väntar ju bara på att han ska släppa taget!

Vilket han naturligtvis gör efter ett tag!

Vi iland väntar ju bara på plasket vilket inte kommer utan det blir bara ett "tooock" ljud!

Personalen på tåget häver upp ett as garv och kör vidare!

Vi rusar ut på bron för att se vad som hänt!

O där sitter han vår vän! Fast borrad i leran. Med smet upp till armhålorna och kan naturligtvis inte komma loss! Och ingenstans att ta vägen!

Så då börjar ju den stora räddnings aktionen!

Var ju bara att rusa ombord och hämta vad vi hade i tampar och bräder. Ty vi var ju tvungna att rädda våran kamrat!

Efter en och en halv timme så får vi upp honom. Men då var han och vi lika skitiga!

Nu gällde det bara att ta sig ombord obemärkt!

Vilket hade kunnat gått bra om det inte hade varit för Pelikanerna.

Dom satt ju och sov nedanför landgången och förde alltid ett djävla liv när man kom. Vilket naturligtvis skulle ha väckt upp hela båten! Och vi hade inte någon lust att ge oss till känna så som vi såg ut!!... Så nu gällde det att smyga!

"Fulla sjöman med leriga skitiga och blöta kläder smyger inte så bra!"

Vilket vi insåg ganska fort! Så nu gällde det att komma på en avlednings manöver!

Hur att skrämma bort fåglarna.?

Jag som hade träskor kom på den listiga planen att sparka iväg en av dom som sen skulle landa bland fåglarna och på det sättet skrämma iväg dom!

Sagt o gjort.... Jag smyger så nära jag bara törs o hivar iväg skon!... Vilket får resultatet att alla fåglarna flyger iväg utom en, som jag naturligtvis har träffat klockrent i huvudet så att han svimmar av

Bort till landgången rusar vi för nu gäller det att ta sig ombord innan Pelikanerna återvänder!

O vad fan ska vi göra med den avsvimmade fågeln?

"Svarvaren" tycker att vi ska släpa ombord den och låta den vakna till liv på hans toalett.

Så får det bli!

Fyra dyngraka sjömen och en Pelikan trasslar sig ombord..... Och in med Pelikan rackaren på muggen.

Vilket vi på någotvis lyckas genomföra!

Sen var det ju dax för lite efterfest!

Vi hade ju lyckats att ta oss ombord osedda + att vi hade bärgat "Drutten"

Måste ju vara värt att fira?

Vilket naturligtvis slutar med att vi blir kanon tankade och somnar i en hög!

På morgon vaknar jag på Svarvarens "fyllbinge" av ett jävla liv!

Han hade ju vaknat på morgonen pissnödig och dan.

Och naturligtvis glömt fågeln på muggen...(den hade ju naturligtvis vaknat till rädd och förbannad)..

Så han möts av en stor näbb som bara ville bita honom!..

(Pelikaner är STORA i det läget!)

Jaha så var det dax för dagens nästa stora fråga?

Hur ska vi få ut fågeljäveln från muggen och hur ska vi få den iland?

Helst utan att någon får reda på det!

Eller ser det!

Bara purra upp resten av olycksbröderna för ett kris möte!

Så där satt vi.. Fyra jätte bakis sjömen med en stor och arg fågel inlåst på muggen.

Kan väl inte påstå att var en massa bra förslag som vi kom på!

Det var allt från att ha ihjäl den till att låta den följa med till Europa!

Slutligen enas vi om att försöka fånga den i lilla "fyllnätet"

(Ett nät som man lindar runt landgången för att inte fulla sjömän ska rammla överbord när dom varit i land och rummlat)

Sagt och gjort!

Efter en halv timmes hård kamp och många bett och skrik så är fågeln fångad!

Vad vi inte tänkt på är ju att vi fört ett satans liv. Så när vi kommer ut ur hytten så står hela besättningen där med skepparen i främsta ledet och undrar vad som är på gång?

Så vad säger man??

Inte som "Sleven" iallafall............ Vi ville ju bara ha färska ägg till frukost!