Fram o åter!

Jaha! Nu är jag i Malmö, efter en idiot resa genom Europa, 348,7 mil på 48 timmar.
Det är tungt att köra ensam!
Sen kan man ju ha olika åsikter om hur folk kör.
Men rent generellt så kan jag ju då säga att spanjolerna kör som idioter, fransmännen kör bra och tyskarna kör åt helvete för fort!
Sen kanske man inte bör köra över 300 mil på bara 48 timmar, men det gjorde jag nu.
Sen att det gick på marginalerna kanske inte är det bästa.
När jag kom till Hannover var jag helt slut, hade kört i över 18 timmar, och tänkte att jag skulle kolla olja och vatten, vilket jag gjorde, och allt var slut!
Och där på natten lyckades jag strula iväg 100E vilket jag naturligtvis inte upptäckte förens jag satt på färjan mellan Puttgarden och Rödby.
Så när jag klev iland var jag helt utan pengar, 20 liter soppa i bilen och 20 mil till Köpenhamn,
och nästan inga pengar på telefonen + att jag inte ätit på två dygn!
Och nu ska jag till Malmö!
Får efter ett tag fatt i min goda vän Tony. Som lovar att lösa broavgiften över Öresundsbron.
Tack Tony!!
Så sakta tar jag mig nu genom Danmark, med tanke på att det gick ibland gick närmare 200 genom Tyskland, så fick jag nu puttra i 90 kilometer i timmen, bara för att spara bensin!
När jag väl närmar mig Köpenhamn så tänds soppa lampan. Skit!
Bara 5 mil att åka på!
Men jag lyckas att ta mig över bron till Svenska sidan och broavgiften vilken naturligtvis var betald.
Genom "gaten" och vilka står där?
Jo Tullen och Polisen!
Här har jag alltså åkt genom Spanien Frankrike Tyskland och Danmark utan att ha sett varken Polis eller Tull!
Vi tillhör ju EU!... Eller?
Så där sitter jag nu! Med en överlastad, Oskattad, obesiktigad och oförsäkrad bil!
Vad sker nu??
Vad händer?
Tullen släpper igenom mig under protest, Tycker väl att det är för mycket att gå igenom!
Men inte polisen.
Blir direkt in vinkad!
Men va fan!
Skit!
Bara sätta igång att blåsa, (vilket var första gången i mitt liv) som visade noll.
Så vad sker sen?
Dom vinkar iväg mig!
Tyckte att jag som åkt så långt behövde en paus! Fick lova att skatta, försäkra och besiktiga bilen när jag kommer till Stockholm! Och överlasten orkade dom inte ens ta i.
Tack! svenska polisen.
Tar mig genom Malmö för att åka hem till Tony, vilket jag lyckas med. Bilen måste ha gått på ångerna för att jag fick soppa torsk på Tonys gata!
Så nu sitter jag i Malmö med 47 kronor på fickan och undrar hur jag ska ta mig vidare?
Men det löser sig alltid!
Så se upp Sverige nu är jag här!

Forlorade A A O!

Sa har det nu hant!
Vi har blivit av med internet.Och telefon.
Sa nu nar kontakten bruten med om varlden, bara mobilen kvar och den har jag for tillfallet ej rad att tanka.
Vaskan ar packad, datorn ar ner packad.
Jag tanker bli packad!
Sen drar jag.
Om allt gar som jag vill sa ar jag i Sverige i slutet av veckan!
Sen far jag se vad som hander?

Hittade inget internet-cafe med A A o O

Vänner och älsklingar.

Jag vet att jag tjatat om det här förut, men det känns bara viktigare och viktigare!
Det med folk som bryr sig och sådana man bryr sig om.
Det blir faktiskt tydligare och tydligare, tror att det har med avståndet att göra.
Sitter ju här på mitt "berg" och sneglar ner på er!

Lite så här eftertänksam och på avstånd så vet jag idag vilka mina vänner och älsklingar är.
Det är alla dom som gör att man blir glad när man tänker på dom eller pratar med dom om det är så bara på MSN.
Eller bara hör av sig på Face booken, man tar till och ett och annat glädje skutt!



Det jag inte saknar från Sverige är alla energi-tjuvar man har omgivet sig med.
Dom saknar jag verkligen inte!
Men tyvärr så måste jag kanske konfrontera dom när jag kommer tillbaka.
Ta tillbaka det dom stulit från mig, både när det gäller kraft och materiella saker.

När jag drog i våras visste jag inte vad jag gav mig in på!
Var lite av en flykt, visserligen en planerad sådan men ändå en flykt!
Hade aldrig trott att jag skulle falla så pladask för den här delen av världen som jag gjorde.
Om jag vetat vad jag vet idag så skulle allt sätt annorlunda ut!
Jag skulle naturligtvis haft en bättre framförhållning, men jag får väl kalla den här stunden "läroår"

Mycket av det som gör att jag trivs är just den här kontakten.
Kontakten med vänner och älsklingar via nätet!
Jag kan ju faktiskt välja att braka in hos folk när jag vill.
Säga Hej och snacka lite skit!
Sen kan ju jag faktiskt fara vidare på nätet utan att trötta ut folk.
Men saknar naturligtvis den fysiska kontakten med vänner och älsklingar.

Apropå trötta ut folk så håller "Boleks" Ryska städhjälp/älskarinna på att ha ihjäl oss!
Hon har varit packad som en sill-kråka i två dagar nu.(rymt från huset tror jag)
Hon härjar i vild förtvivlan!
Gormar och svär, kastar saker omkring sig och uppför sig allmänt illa.
Musiken på järnet!
Fattar inte att "Bolek" står ut,men det gör han väl inte länge till.

Nu är ju inte det här så länge till mitt problem, tycker faktiskt synd om dom bägge, ty båda tillhör faktiskt vänner och älsklingar.

Andra puberteten!

Fan! Jag har fundera så på det här med mäns sexualitet, jag vet att jag nämnt det vid något tillfälle förut och att jag tänkte skriva om det och nu är det dax!

Dax att sticka ut näsan!

Nu kommer jag säkert att få något slags påhopp för det här också, men det struntar jag!
Jo jag tror att det är så att män har en andra pubertet, om jag bara utgår från mig själv så vet jag att det är så!
Man talar ju om alla kriser man ska ha 30 40 och 50 årskriser.
Men just dom känner jag inte till.
Inget som drabbat mig.
Om nu inte det här jag känner är en kris, en av dom bäst kriser som drabbat mig!
Jabba!
Jag lever!
Kan det vara 50-års krisen?
Jag har faktiskt prata med andra män om det här!
Och alla säger unisont samma sak som jag:
"att dom är små kåta jävlar!"

Jag tror att hela det här med 50-års kris har skapats av någon bitter klimakterie häxa som inte fattat vad det rör sig om! Som inte fattat att det är nu vi lever!
Vi har gjort vårat med barn osv.
Nu är det vår tid att leva!
Vi har kommit förbi hela den här biten med att reproducera oss, vi har kommit förbi alla måsten.
Vi.... I allafall jag vill ju bara leva, älska och ha kul!
Om jag har tur! Så har jag 15 riktigt bra år framför mig.

En sak till!

Vad många av er kvinnor inte fattat är att det här som händer oss är inget hot!
Snarare tvärt om!
Helt plötsligt blir registret stort!

Vi älskar alla kvinnor! 20 Till 60! Osv! Livet är enkelt!

så varför inte bara klösa sig fast och åka med? Jag menar att ny "Påsatt" så tittar jag hellre på bilar och hundar!

Än andra kvinnor!

Tror inte jag är gubb sjuk!

Tror jag är gubbfrisk!

Sjuk.

Det är mycket nu!

Vaknade i natt vid tre tiden av att jag hade en lava ström som rusade genom magen.
Bara rusa på muggen och kräka tarmarna ur sig!
Har inte varit sjuk på minst ett år.
Har varit sund och frisk och skött mig.
Så slår det här skiten till.
Men när jag tänker efter så vet ju jag vad det beror på, sista två månaderna har jag sprungit som på nålar. Allt har varit så osäkert, inget jobb inga pengar ingen hyra och mat, hur har det gått för Alva och Nisse? Hur ska jag göra med lägenheten i Waxholm? Ska jag ge mig till och slåss med hyresvärden?
Allt detta och mer därtill har rusat runt i skallen.
Så nu har jag tagit beslutet att ge mig till Sverige och reda ut allt det här!
För att sen kunna återvända i lugn och ro ner hit.
Så nu gäller det att bara börja röja och packa, ska försöka att hitta någonstans där jag kan ställa min säng och min moped, slänga lite mer skit och packa bilen så full det går och återvända till Sverige.
Bara det blir ju en upplevelse!
Inget jobb och ingen bostad!
Men sånt brukar lösa sig.

Så nu blir det någon slags "Pay back time" för Sverige , Waxholm, mig och många andra!
Nästa gång jag åker tillbaka så blir det med ett mycket lättare bagage både bildligt och mentalt!

Börjar mitt återtåg i slutet av den här månaden!

Slår hellre fyr på håret och släcker med en hammare

Än att sluta och ha åsikter eller diskutera....
Vad är nu detta??
Jo, så här är det!
Diskutionens vågor har gått stora här i huset, vi diskuterar allt och då menar jag allt!
Nu finns det en vis risk att jag får Hammas, Mossad och dom fetas riksförbund på halsen.
Men jag ska förklara.
Jag och ett par vänner satt och diskuterade Gaza konflikten, mina vänner är något slags antisemiter vilket jag då inte är, bara där sket det sig!
Men oki... vi kan inte alla tycka lika... men att ut radera ett folkslag bara för att dom tröttnat på att få bomber i huvudet köper jag inte!!!
Det skriv så mycket om hur Israel har gått in i Gaza och vilka lidanden civil befolkningen får utstå.....
Trist!.. Eller hur?
Men hur är det då med dom judar som nu faktiskt har fått bomber i huvudet under flera år??
Jag pratar inte om alla ultra ortodoxa galningar som finns utan vanliga människor som du och jag som faktiskt bor och lever i dom här områdena.
Både kristna, judar och araber.
Vad fan har dom med det här att göra??
Skulle själv bli ap-sne till slut om jag ständigt fick bomber i huvudet!
(tror jag dom flesta skulle bli)
Nu är ju det här en grov skeneralisering och jag vet att det inte är så enkelt!
Men va fan!!
Sluta kasta bomber i huvudet på folk....... Dom blir förbannade till slut!
Prata med varandra i stället!!!

Nu när jag ändå är igång så ska jag ta upp det här med feta människor!
(NU pratar jag INTE! om sjukligt feta människor)
Utan om vanliga feta svin!......
(fram med hakan bara!)
Människor som kostar samhället en jävla massa pengar på grund av att dom ätit sig feta!
Är ju bara ett välfärds problem.
Men som kostar en massa pengar!!
Pengar som vi skulle kunnat använda till en massa andra saker!
T ex att ta hand om våra gamla och unga!
Se dig runt och se hur det ser ut!!
"nice"................ Eller??

Så jag menar hur svårt kan det va??..Egentligen?
Ge fan i o ät!... Eller ät rätt!


Nu kommer väl Hammas, Mossad eller Dom fetas riksförbund att försöka och hitta mig,
för att antagligen vilja bomba skära eller lägga sig på mig!
Så jag säger bara ...Lycka till!
Försök bara hitta mig!
Efter som jag själv är så förvirrad att jag inte ens vet var jag bor!

Tusentals mil av längtan!

Skrev hon min vackra och starka dotter...(http://ahedvigs.blogg.se)
Kanske det är så?
Att kärleken växer med avståndet??!!
Jag vet faktiskt inte!.. Det enda jag vet är att jag saknar mina barn.
Så att det gör ont!
Nu är i allafall något slags beslut fattat.
Får jag inte jobb inom det snaraste så måste jag återvända till salt-gruvan!
Men bara för ett kort ögonblick.
Måste jobba ihop pengar och reda ut allt skit som finns där.
Sen kan jag glad i hågen återvända till mitt paradis!

Här som jag trivs och slipper en massa ont!

Konstigt!!??

Trodde att jag var stark i Sverige.
Men jag har faktiskt insett att jag är starkare här!
Här är jag trygg och glad!....kanske lite ensam!... men trygg och glad!
Få förunnat...men endå!

Så vem vet??

Snart kanske jag står utanför din dörr... trött och hungrig!..Ge mig bara lite mat, en säng och lite glädje... Så ger jag mig snart ut i världen igen!....Ty den här skiten har jag i blodet!!.... Tyvär kanske en del skulle säga!!... Jag säger inte så!!...Jag tycker bara....VÄLKOMMEN!!

Kreatörens val!

Till och börja med så ska jag svära!!!

SKIT SKIT SKIT!!

Varför?
Jo jag hade nästan skrivit klar dagens blogg när jag lyckades komma åt någon knapp jävel igen så att allt bara försvann!!
Så jag får väl försöka igen!

Konstigt hur allt förändras!!

I över tjugo år levde jag sida vid sida med en konstnär, och det var många gånger som jag inte förstod hur hon fungerade.
Det gör jag väl egentligen inte idag heller. Men jag har i allafall fått ett litet hum om hur det kan vara.
Jag vill inte på något vis jämföra mig med denna konstnär då jag vet hur hon slitit i så många år.
Men jag har endå fått en känsla av vad hon hållt på med.
Helt plötsligt så har hon försvunnit in i sin värld... Där det inte fanns plats för mig eller någon annan...(tror till och med att jag blev lite svartsjuk på denna värld)

Och så är jag där själv!
Inte kanske just i hennes värld! Utan i min egen!
Låter det konstigt?
Så här är det!
Jag har aldrig kunnat sjunga, rita, målat eller spelat något instrument.
Och jag har heller aldrig haft skrivandes gåva!
Har liksom aldrig känts som om det varit min grej!
Har haft fullt med barnen och arbete.
Visst.... Jag har haft den här boken som legat och malt i mitt huvud, men jag har aldrig trott att det skulle bli något av den!

Och nu finns den där.........
Den är inte på långa vägar klar.
Men jag ser den sakta men säkert växa fram.
Hela processen är riktigt skrämmande.... till och med hisnande!
Nu tror ju inte jag att det blir något som jag kommer att publicera.
Men känslan..... känslan att skriva har jag blivit förälskad i.

Förr när jag hade svårt att sova så kom det alltid något skit farande kunde vara barn, ekonomi eller bara vanlig ångest.
Men nu när jag går och lägger mig så dyker det upp små historier i stället!
(självklart så finns det andra där också)
Blir liksom lättare att tränga undan allt elände när det poppar upp historier i stället!
Föresten dom dyker inte bara upp på kvällarna... Utan när man minst anar så är det något där som pockar och vill ut!
Blir till och med otrevlig mot min omgivning!
Försvinner liksom..........
Sen blir det ju extra svårt att förklara för människor som har känt mig väldigt länge och aldrig sett ett spår av det här förut!

Men är jag tvungen att leva med det här! Så måste ju även dom.......Eller?

Nu har det till och med gått så långt att jag funderar på att skaffa mig ett fickminne.
Då mitt eget är fullständigt slut.
Men jag måste ändå på något vis få chansen att behålla alla dessa upp poppande berättelser som dyker upp i mitt huvud.

Och har jag tur så kanske jag kan få dom på pränt!

Om inte annat så för min egen skull!

Gammla och nya lärdomar

I går blev jag riktigt packad!....Eller ska vi kanske säga dyngrak!
Fick lite lappsjuka hemma så jag bestämde mig för att gå på en av dom lokala pubarna här...
Hade bara 3E på fickan (smulorna från den rike mannens bord) så det skulle bara bli ett par öl.
Så glad i hågen så ramlar jag in på "The Den" och hamnar i lag med en massa balter.
Och eftersom jag har jobbat i Estland och har en massa berörings punkter med dom övriga Balt länderna bland annat via "Estonia"...
Så blev det någon form av förbrödring.
Eller rättare sagt!
Dom söp ner mig!!
Efter som mitt alkohol intag är mycket mindre här nere än det var hemma. Så var det ju inget större problem.
Gick från sund och frisk till yr och full på mindre än en timme!
Fick till och med en liten minnes lucka på vägen hem.
Nu är det inte så långt och risken att slarva bort sig själv är ganska liten!
Så ett par av lärdomarna är:
Drick inte sprit på fastande mage!
Drick inte sprit med folk från forna Öststater!
Drick inte sprit överhuvud taget!

Tomten är neger!

Efter som jag bor i ett katolskt land så har man här lite olika sätt att fira jul.
Spanjolernas julafton var t ex igår! Så det var en massa parader, fackeltåg och fyrverkerier!
Så nu på morgonen så satt jag och tittade på Spansk tv.... Och vad får jag då se där?
Jo att jultomten var svart!
Och det hade jag ingen aning om!!
Trodde han var vit,brusig och med stort skägg!
Hela min värld rasade samman.... Snacka om brustna illusioner!
Nya lärdomar!

Fast det är skönt att lära sig något nytt! Och komma ihåg något gammalt!

"Sneseglaren"

Sneseglaren är det namn jag använt på det eposet jag håller på att skriva!
Men när jag sitter och läser igenom det jag har skrivit så kanske det inte är rätt namn!
Funderar mer åt:
"hur man slår sig själv sönder och samman"
"en självplågares dagbok"
Eller min egen favorit!
"varför göra saker och ting enkelt för sig när det egentligen handlar om smärta"

Vad är nu det här??

Jo det är så här!...Att det mesta jag skriver om i boken handlar om olika slags olyckor
Och det värsta är väl egentligen att det är jag som råkar ut för dom.
Eller gör så att det drabbar andra människor!

Inte på pin tji...Utan för att det är så!!

När jag tänker efter.......
Hur intressant är det att läsa om hur jag slår mig sönder och samman..
Hur jag bryter armar och ben av mig , skållar , bränner, krossar eller blir hängande i min pung! (jojo det har hänt!!)

Från början när den här boken föddes i mitt huvud för 30 år sen var tanken att det skulle vara en "skröna" och någon slags reseskildring...
En "skröna" har det väl blivit .."so far"... Och även någon slags reseskildring!
Fast det där med "skröna" har det inte blivit så mycket av!!
Kom på att jag hade så mycket att ta av endå!

Men då blev det en olycksbok istället!

Så kanske får jag sätta mig ner och göra om hela skiten!
Eller så måste jag göra det hela på något annat vis!
Jag vet inte!!

Och om inte jag vet! Vem vet då?

"på drift i verkligheten"...Kanske?

Bokslut 2008

I dag går tankarna som pop corn i mitt huvud! Ska försöka att få till något slags avslut på 2008!
Vilket inte är så lätt! 2008 har nog varit ett av dom mest omtummlande åren i mitt liv!
När jag väl hade bestämt mig för att flytta den där regniga dagen i februari, så visst jag nog inte vad jag gav mig in på!
Det var ju så mycket som skulle ordnas o fixas.
Sen hade ju jag precis mött V också (V den spröda och sköra)
Men jag hade på något vis ändå bestämt mig!
-här kan jag inte bo kvar , här kan jag inte leva!
Tror till och med att jag hade gått under på något vis.
Så det var bara att slå igång packningsmaskinen.
Är ju en hel del som måste ordnas.
Saker som ska säljas. Grejor som ska packas och en lägenhet som skulle hyras ut!
Lägenheten ja.... Är en historia för sig!
I den har jag bott i 10 år, var på något sätt den enda fasta punkten jag hade kvar!
Där var jag ju trygg!
Så den skulle jag naturligtvis inte göra mig av med.... Den skulle jag "bara" hyra ut ett år. Så att jag hade någonstans att ta vägen när jag kom tillbaka!
Men tji vad det sket sig!!
Så nu står jag där med ett fullt källar-föråd!
Fullt av minnen efter mitt tidigare liv...Fullt av minnen efter mina föräldrar och bror!
Vet inte ens hur jag ska få råd och åka till Sverige och ta hand om eländet!

Köpte mig en husvagn av min chef och gode vän Björn.
Den packade jag full med saker som skulle med ner!
(fan..jag skulle ju vara borta i ett år)
Så in med verktyg , kläder mm mm plus att vi sista natten i Waxholm även knölade in min moped (måste ju ha något att åka på här nere)

Så gav vi oss då iväg jag och min kusin Jimmy (som en del av er känner som "Bolek")
Resan gick ner till Malmö där vi röjde ett par dagar med min god vän Tony (Tony the hunk)

Sen var det båtresa ner till Travemunde (tack för hjälpen med den..Tony)

Och sen vidare på en vansinnes färd genom Europa.... Många god skratt och ett par nära döden upplevelser!

Pengarna tog slut redan i Frankrike!
Dom sista korvörena gick åt till en burk ravioli på Fransk/Spanska gränsen!

Så hungriga och röksugna så inser vi att inte bensinen skulle räcka!
Och nu var det bara 25 mil kvar!
så vad att göra?

Bara parkera husvagnen på en parkering.. koppla loss och forsätta utan den!
Tänkte att utan vagn så åker vi betydligt billigare!!
Så efter 400 mil massor av sorger och bedrövelser så står jag då där!
Hemma!!
Utan ett skit!.... Konstig känsla!!!

Dagen efter så for jag och Nils min son dom femtio milen fram och åter för att hämta vagnen som faktiskt stod kvar...Orörd!

Fick sedan lite jobb här nere, kanske inte så mycket som vi behövde...men vi gick i allafall runt!

Ger mig till och med ut på ett par resor till Ryssland och Estland. Då jag fått ett skeppar jobb för det Norska rederi jag jobbat för förut.

Lyckas till och med bli av med alla mina behörigheter på planet till Tallin!
Och någon försäkring har jag ju naturligtvis....Inte!
Så där har jag ytterligare utgifter när jag kommer till Sverige..(behöver verkligen inte fler)

Så idag så har jag kanske inte så många alternativ kvar!!!!!

(om allt verkar lite rörigt?...Så beror det på att jag idag har lite svårt att fokusera!)

En god vän hörde av sig och sa att jag kunde få låna lite pengar så att vi skulle överleva helgerna.. ..(tack!!)

Så denna vänliga själ sätter naturligtvis in pengar på mitt konto här i Spanien!..(återigen tack!)
Men vad jag min idiot glömt var ju att där har jag ju mina sjukförsäkringar mm och att det går via autogiro!

Så nu har jag dom finaste försäkringar man kan få här nere men ingen mat!
ALLT!! gick åt!
Men va fan!... händer det något så är jag i allafall försäkrad!

Så vad sker nu????

Något som är riktigt kul är att min blogg växer!!!
Har nu snart haft 500 besökare!
Kul...... Men skrämmande!

Något som faktiskt började med ett sätt att få ur sig en massa konstigheter ... Och ett sätt för mig att "prata" med mina barn!

Nu känns det som om det är en massa människor som läser!
Kul..... Men skrämmande!

Helt plötsligt så ställer jag själv en massa krav på mitt skrivande!
Kan inte bara hasta iväg något för skrivandes skull!

Måste till och med läsa igen vad jag själv skrivit!
Sen att jag inte alltid tycker om vad jag skrivit är en helt annan sak!

Så vad sker nu då???

Jo får vi inget jobb i det närmaste så måste jag kanske åka till Sverige i allafall.
Packa min oskattade obesiktigade och oförsäkrade bil.. (om jag får ihop till bensinpengar)
Med vad jag kan få i den....Lämna resten här!
Och sedan ta skeden i vacker hand och försöka jobba ihop pengar så att jag kan återvända hit!

Hit som jag nu mer kallar hem!