Kreatörens val!

Till och börja med så ska jag svära!!!

SKIT SKIT SKIT!!

Varför?
Jo jag hade nästan skrivit klar dagens blogg när jag lyckades komma åt någon knapp jävel igen så att allt bara försvann!!
Så jag får väl försöka igen!

Konstigt hur allt förändras!!

I över tjugo år levde jag sida vid sida med en konstnär, och det var många gånger som jag inte förstod hur hon fungerade.
Det gör jag väl egentligen inte idag heller. Men jag har i allafall fått ett litet hum om hur det kan vara.
Jag vill inte på något vis jämföra mig med denna konstnär då jag vet hur hon slitit i så många år.
Men jag har endå fått en känsla av vad hon hållt på med.
Helt plötsligt så har hon försvunnit in i sin värld... Där det inte fanns plats för mig eller någon annan...(tror till och med att jag blev lite svartsjuk på denna värld)

Och så är jag där själv!
Inte kanske just i hennes värld! Utan i min egen!
Låter det konstigt?
Så här är det!
Jag har aldrig kunnat sjunga, rita, målat eller spelat något instrument.
Och jag har heller aldrig haft skrivandes gåva!
Har liksom aldrig känts som om det varit min grej!
Har haft fullt med barnen och arbete.
Visst.... Jag har haft den här boken som legat och malt i mitt huvud, men jag har aldrig trott att det skulle bli något av den!

Och nu finns den där.........
Den är inte på långa vägar klar.
Men jag ser den sakta men säkert växa fram.
Hela processen är riktigt skrämmande.... till och med hisnande!
Nu tror ju inte jag att det blir något som jag kommer att publicera.
Men känslan..... känslan att skriva har jag blivit förälskad i.

Förr när jag hade svårt att sova så kom det alltid något skit farande kunde vara barn, ekonomi eller bara vanlig ångest.
Men nu när jag går och lägger mig så dyker det upp små historier i stället!
(självklart så finns det andra där också)
Blir liksom lättare att tränga undan allt elände när det poppar upp historier i stället!
Föresten dom dyker inte bara upp på kvällarna... Utan när man minst anar så är det något där som pockar och vill ut!
Blir till och med otrevlig mot min omgivning!
Försvinner liksom..........
Sen blir det ju extra svårt att förklara för människor som har känt mig väldigt länge och aldrig sett ett spår av det här förut!

Men är jag tvungen att leva med det här! Så måste ju även dom.......Eller?

Nu har det till och med gått så långt att jag funderar på att skaffa mig ett fickminne.
Då mitt eget är fullständigt slut.
Men jag måste ändå på något vis få chansen att behålla alla dessa upp poppande berättelser som dyker upp i mitt huvud.

Och har jag tur så kanske jag kan få dom på pränt!

Om inte annat så för min egen skull!