Kanske det är så?
Att kärleken växer med avståndet??!!
Jag vet faktiskt inte!.. Det enda jag vet är att jag saknar mina barn.
Så att det gör ont!
Nu är i allafall något slags beslut fattat.
Får jag inte jobb inom det snaraste så måste jag återvända till salt-gruvan!
Men bara för ett kort ögonblick.
Måste jobba ihop pengar och reda ut allt skit som finns där.
Sen kan jag glad i hågen återvända till mitt paradis!
Här som jag trivs och slipper en massa ont!
Konstigt!!??
Trodde att jag var stark i Sverige.
Men jag har faktiskt insett att jag är starkare här!
Här är jag trygg och glad!....kanske lite ensam!... men trygg och glad!
Få förunnat...men endå!
Så vem vet??
Snart kanske jag står utanför din dörr... trött och hungrig!..Ge mig bara lite mat, en säng och lite glädje... Så ger jag mig snart ut i världen igen!....Ty den här skiten har jag i blodet!!.... Tyvär kanske en del skulle säga!!... Jag säger inte så!!...Jag tycker bara....VÄLKOMMEN!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar